Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hallström, Ivar Kristian - Hallström, Per August Leonard - Hamberg, Hugo Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hedrad med professors namn. Död i Stockholm
d. 21 april 1901. Ogift.
H. kan icke sägas
ha varit någon genialisk tonsättare, men han fann
lätt på vackra och lättfattliga melodier och
åstadkom en elegant, flytande musik, icke sällan
utmärkt för ett svärmiskt behag. I Den bergtagna
har han otvifvelaktigt hunnit högst och
målar de växlande stämningarna på ett kraftigt
dramatiskt sätt, hvarjämte det nordiska kynnet
rätt starkt framträder.
Hallström, Per August Leonard, skriftställare.
Född i Stockholm d. 29 sept.
1866. Föräldrar: kassören Conrad
Hallström och Johanna Andersson.
H. aflade 1883 studentexamen
och ingick s. å. vid
Tekniska högskolan, där han 1886
aflade examen som civilingenjör.
1888–90 arbetade han som kemist
i Amerika och blef 1891 amanuens i svenska
Telegrafstyrelsen.
H. debuterade med en diktsamling,
Lyrik och fantasier 1891, som gick
tämligen obeaktad förbi, ehuru häri åtskilliga
känsliga och stämningsmättade stycken påträffas.
Han har sedermera utgifvit berättelsesamlingarna
Vilsna fåglar 1894 och Purpur 1895,
romanen En gammal historia, s. å., nya berättelser
samlade under titeln Briljantsmycket 1896,
Våren, en roman från 1890-talet, 1898, Reseboken,
noveller 1898, skådespelen Grefven af
Antwerpen 1899, och Bianca Capello 1900,
det förra på vers, det senare på prosa, Italienska
bref 1901, en samling berättelser om döden
Thanatos 1900, En veneziansk komedi 1901,
berättelsen Döda fallet 1902. »Hans oändligt
rörliga och oroliga fantasilif – skrifver
en kritiker om H. – som så lätt och gärna
ömsar tummelplats och utan möda byter mellan
dröm och verklighet, hans ofantligt smidiga
intelligens, som gör sig hemmastadd litet hvarstans
och låter sitt elektriska, skarpa sken
tränga in öfverallt, det spridda och lysande,
nervösa och otåliga i hans natur dana honom
till en af dessa berättarekonstens virtuoser,
hvilkas förråd af historier tyckes outtömligt
och hvilkas inbillning friare än någon flyttfågel
flyger från land till land och från värld till
värld.
Det finnes i H:s diktning ett egenartadt,
konstitutivt svårmod, som aldrig är riktigt
borta och som med sin veka, nästan trånfulla poesi
står i motsats till hans inbillningars begär efter
yppig kolorit och stark känsla. Denna melankoli
skälfver på äkta nordiskt vis i hans humor
och breder ej sällan öfver hans skildringar ett
kvällsklart, förandligadt drömmeri.
De öfriga
novellerna i samlingen äro alla nutidsbilder
och framföra den moderna existensens styfbarn
med den originalitet och kraft, som nog
ändock är H:s egendomligaste och yppersta
specialitet. Det är otroligt, hur han förstår
att framställa alla dessa vanlottade och urspårade
varelser med en medkänsla, som tyckes
blifva allt djupare, finare och vidare med åren.
Kärfhet och blödighet, galghumor och dysterhet
smälta här samman till något alldeles enastående.
Det finnes säkert något ansträngdt
och tröttsamt i Per Hallströms sätt att berätta.
Han älskar den slingrande arabesken, och man
längtar ibland i hans stil efter den räta, stora
linje, som går rakt på sak. Men nekas skall
ej, att han med sina omskrifningar mången
gång liksom inom vida cirklar fångar något af
det ofångbara, mångfaldiga och komplicerade,
som diktkonsten eljes sällan lyckas få med, när
den med sin tvungna förenkling återgifver lifvet.
I det hela är H. till uttryckssätt
och väsen så personlig, nästan enstöringsaktig,
att man väl kan känna sig främmande för
hans oroliga uppfattningssätt, som förbinder
världsbetraktarens sinnrika och vemodiga humor
med äfventyrsdrömmarens nästan feberaktiga behof
af fest, glans och patos. Man kan rygga
tillbaka för de tvära, nyckfylla vindkasten i
hans lynne, hvilka likna väderilar, som än låta
alla blad ljust spela i solen och än visar deras
grå afvigsida, kylande blick och tanke. Men öfver
alla dessa personliga tyckessaker måste den
beundran stå, som man erfar för en så sällsynt
själfständig, rik och genialisk berättare.» H.
är stämningsmålaren par préférence, hvilken tager
sina ämnen från alla tider och alla land, ur
lifvet eller krönikan, och med en sällsynt fantasi
framtrollar brokiga, fascinerande, poetiska
bilder.
Gift 1895 med Helga Åkerberg.
Hamberg, Hugo Emanuel, meteorolog. Född
i Uppsala d. 6 jan. 1847. Föräldrar:
filosofie doktor O. P.
Hamberg och Eva Pettersson.
H. blef student i Uppsala
1865, fil. d:r 1872, amanuens
vid meteorologiska observatoriet
därstädes s. å. och docent 1874.
Han studerade sedermera juni
1876–maj 1877 anordningarna vid de förnämsta
meteorologiska instituten och observatorierna
i Europa och Förenta staterna, kallades 1878
till amanuens vid statens meteorologiska centralanstalt,
hvilkens chef, med professors titel,
han blef 1902 efter professor Rubenson.
H. har genom bearbetande af nämnda anstalts
observationsmateriel ökat kännedomen om Sveriges
klimatiska förhållanden. Det af honom anordnade,
hela landet omfattande systemet af privata
s. k. tredje klassens stationer för nederbörd
har mycket bidragit härtill. Från och med 1881
har H. i Månadsöfversikt af väderleken i Sverige
publicerat en sammanfattning af iakttagelserna
från dessa och öfriga stationer. Han har vidare
ledt den åt meteorologiska centralanstalten uppdragna
undersökningen beträffande skogarnas inflytande
på klimatet och i Om skogarnas inflytande
på Sveriges klimat redogjort för resultaten
häraf. Bland hans öfriga arbeten märkas:
Om den s. k. luftelektriciteten 1872, Om nattfrosterna
i Sverige 1871–73, 1874, La température
et l’humidité de l’air à différentes hauteurs
1876, Om luftens olika grad af genomskinlighet
i Uppsala 1878, Sur la variation
diurne de la force du vent 1880–83, La radiation
des nuages supérieurs 1891. Mera populära
publikationer af H. äro Hjälpreda vid
väderleksförutsägelser 1889, <i>Öfversikt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
