grekiska språken vid universitetet i Greifswald 1708. Men redan tre år därefter måste han för de i Pommern infallande ryssarna och sachsarna fly öfver till Sverige, där han utan någon beställning uppehöll sig i aderton år. Ändtligen fick han 1729 fullmakt på kyrkoherdebeställningen i Broddetorps församling af Skara stift, erhöll 1730 prosttitel och afled d. 6 mars 1755. Frukten af sina mångåriga forskningar i Österlandets litteratur hade han nedlagt i utförliga kommentarier öfver Jobs bok samt profeterna Hezekiel och Daniel, hvilka arbeten jämte hans bibliotek och större delen af hans egendom ödelades af en eldsvåda i Broddetorps prästgård. Gift 1736 med Gunilla Brun. Hasselgren, Gustaf Erik, historiemålare. Född i Stockholm 1781, antogs han till elev vid Målarakademien, där han åtnjöt Hilleströms enskilda handledning och därigenom kanske mer än på grund af sina anlag kom att utbilda sig för historiemålningen. H., som 1803 erhöll målarakad. första silfvermedalj och 1804 blef agré af akademien, erhöll 1806 tillfälle att göra en utländsk studieresa, men då den politiska ställningen hindrade H. från att besöka Paris, begaf han sig först till Berlin, vistades sedan tre år i Dresden, ett år i Wien och fem år i Italien. Återkommen till Sverige, mottog han vid akademien professuren efter Hilleström och i och med detsamma målsmanskapet för den fosterländska historiemålningen. Hvad som synnerligast utmärker H. är hans korrekta teckning. Däremot är hans komposition icke sällan kall och stel och hans färgton mörk och grumlig. Han var eljest tämligen alsterrik och har i sina framställningar behandlat både antika, bibliska och romantiska ämnen. Död i Stockholm d. 9 mars 1827. Gift 1817 med Anna Katarina Åbom. Hasselqvist, Fredrik, naturforskare. Född i Törnevalla församling af Östergötland d. 3 jan. 1722. Föräldrar: komministern Anders Hasselquist och Helena Maria Pontin. Student i Uppsala 1741, begynte H. afhöra Linnés föreläsningar och intogs så af mästarens föredrag, att han beslöt att för alltid ägna sig åt naturvetenskaperna. Dessas praktiska mål var den tiden medicinen. H. måste för sin utkomst således blifva läkare och lyckades efter mången kamp mot armodet vinna den medicinska graden 1749. I Uppsala hade han ofta hört Linné yttra, att det heliga landet var ett af de i naturhistoriskt hänseende minst undersökta, men kännedomen därom var af stor vikt för en riktig tolkning af många ställen i den heliga skrift. Han beslöt därför att, oaktadt sin klena hälsa, blifva Palästinas undersökare och skildrare. Med ett sammanskott af landsmän och gynnare samt flera akademiska stipendier begaf han sig sommaren 1749 till Smyrna, besökte därpå Egypten, där han anställde en mängd forskningar, genom hvilka, ytterligare fortsatta i Palästina, en mängd naturföremål belystes. H. återvände öfver Tyrus, Sidon, Cypern, Rhodos och Chio till Smyrna med rika naturaliesamlingar. Men ett gammalt bröstlidande lade hinder för hans vidare resa till Libanon och utsläckte hans lif i byn Bodga utanför Smyrna d. 9 febr. 1752. Hans samlingar, hvilka vara på väg att sköflas af hans kreditorer, räddades, på förslag af Linné och arkiater Bäck, af drottning Lovisa Ulrika, som betalde skulderna och förskaffade de naturhistoriska skatterna till Sverige. Dessa ankommo året efter hans död till Drottningholm, dit Linné genast kallades och -- som han själf säger -- »hisnade vid beskådandet af så många oerhörda saker på en gång». Linné beskref sedan större delen af dem och utgaf Fredrik Hasselqvists Resa till det Heliga Landet från år 1749 till 1752 med beskrifningar, rön, anmärkningar öfver de märkvärdigaste naturalier 1757. H:s öfriga skrifter äro införda i Acta Upsal. och Vetensk.-akad:s handl. Hasselrot. Svensk släkt från Dalsland, känd från början af 1500-talet, hvars medlemmar från början skrefvo sig Hasselroth. Kaptenen vid Västgöta-Dals regemente Anders H., som, född 1681, död 1746, deltog i de flesta af Carl XII:s krig, ändrade jämte en sin broder namnet till Hasselrot. Från honom härstamma här nämnda släktmedlemmar. 1. Hasselrot, Mattias, präst, riksdagsman, skriftställare. Född i Lidköping d. 29 jan. 1769. Föräldrar: handelsmannen Per Hasselrot och Margareta Elisabet Kruse. Vid Lunds universitet, där H. blef student 1790, eröfrade han efter tvenne års studier den filosofiska graden och förordnades 1797 till vice rektor i Lidköping, där han blef rektor år 1800. Tre år därefter anställd som konsistoriiamanuens i Skara, aflade han 1806 i Uppsala teol. kand.-examen, lät prästviga sig i Göteborg 1809, blef året därefter konsistoriinotarie i Skara och utnämndes till mathes. lector vid gymnasium därstädes 1811. Följande året befordrades han till kyrkoherde i Vings pastorat af Skara stift, hvarifrån han 1818 erhöll transport till Särestad. H. erhöll professors titel 1824 samt teol. doktorsvärdighet 1830 och utnämndes sistnämnda år till kontraktsprost öfver Väne kontrakt. Död i Särestad d. 28 okt. 1839. Det stora medborgerliga anseende, H. förvärfvat och städse bibehöll, beredde honom en ledamotsplats i prästeståndet vid alla riksdagar 1815--34, där han tillhörde den frisinnade fraktionen, hvarjämte han upprepade gånger hedrades med förtroendet att vara revisor i banko- och riksgäldsverken samt i diskont- och lånekontoren i Stockholm och Göteborg. Sina lediga stunder ägnade han åt vetenskapliga studier och skriftställeri samt har bland annat öfversatt, 1793, Rouget de l'Isles La Marseillaise (den ännu vanligast sjungna öfversättningen »Upp fosterlandets äkta söner!»), Campes Theophron etc. samt envoyéen von Asps Resa i Levanten år 1796. Gift 1804 med Märta Beronius.