Född i Skara d. 6 jan. 1812, den föreg. son. Student i Uppsala 1831, aflade H. hofrättsexamen 1833. Efter åtskilliga domareförordnanden, bl. a. 1845-49 i J. G. Richerts domsaga i Västergötland och äfven en tids tjänstgöring i ämbetsverken i Stockholm, utnämndes han 1849 till borgmästare i Alingsås och blef l858 häradshöfding i Ås och Gäseneds häraders domsaga i Elfsborgs län, hvarifrån han 1872 erhöll transport till Västra Värends domsaga i Småland. Redan såsom helt ung infördes H. i riksdagsarbetet. 1834 anställd som kanslist i prästeståndet, tjänstgjorde han 1840 såsom notarie i lagutskottet och sekreterare i sammansatta banko- och lagutskottet samt 1844 såsom sekreterare i sammansatta lag- och ekonomiutskottet. Såsom representant i borgarståndet bevistade han riksdagarna 1853 och 1856 och var därunder ledamot af lagutskottet samt särskilda utskottet för behandling af brännvinsfrågan. Vid det nya riksdagsskickets införande utsedd till ledamot af Första kammaren för Elfsborgs län, bevistade han alla riksdagar till och med 1874, då han afsade sig förtroendet, vid flera ledamot af lagutskottet. 1869 insattes han i kommittén för utarbetande af ny fattigvårdsförordning och lösdrifvarestadga. Såsom offentlig man förfäktade H. med värma och framgång humanitetens grundsatser i lagstiftningsväg och hade äfven den tillfredsställelsen att se flera af sina motioner upphöjda till gällande lag. Bland dessa nämna vi särskildt: vid 1844 års riksdag den af honom författade och i bondeståndet af Johannes Andersson från Skaraborgs län framburna motionen om kvinnans lika arfs- och giftorätt med mannen; hans motion vid 1853 års riksdag, genom hvilken de forna spö- och risstraffen samt den allmänna kyrkoplikten afskaffades; hans motioner om husagans afskaffande, om utvidgad religionsfrihet, om inrättande i hufvudstaden af en läroanstalt för kvinnlig ungdom, m. m. Hans motion om dödsstraffets borttagande föll vid 1867 års riksdag med endast en enda rösts majoritet i Första kammaren. Af trycket har H. utgifvit Minnesblad 1875 och Om frihetsstraffen och deras verkställighet 1876, Om spiritismen 1880 m. m. Död i Växjö d. 1 nov. 1890. Gift 1: 1841 med Eva Troselius, 2: 1857 med Hildegard Agda Virginia Helander, 3: 1878 med Hanna Ulrika Constantia Pettersson. 3. Hasselrot, Carl Birger, jurist, riksdagsman. Född i Stockholm d. 5 okt. 1842; den föreg. son i första giftet. Student i Uppsala 1859, aflade H. hofrättsexamen därstädes 1863, blef vice häradshöfding 1868 och utnämndes efter åtskilliga förordnanden till assessor i Göta hofrätt 1876. Efter att ha varit sekreterare i lagutskottet vid 1877 års riksdag, blef H. s. å. t. f. revisionssekreterare och 1880 häradshöfding i Ölands domsaga. Redan föregående år hade H. insatts i Första kammaren, där han haft plats vid alla följande riksdagar (med undantag af 1888). Om ock med stor försiktighet, har H. i viss mån fullföljt släktens traditioner som förespråkare för åtskilliga humanitära reformer, hvilka han särskildt haft tillfälle att främja som led. af lagutskottet fr. 1885 (tillika ordf. fr. 1896). I ekonomiska frågor har H. slutit sig till protektionisterna, hvilkas förtroenderåd han tillhört från 1894, men har i politiska frågor intagit en mera moderat hållning än partiets flertal och samlade bakom sig i början af 1890-talet en grupp, som efter honom benämndes »gruppen Hasselrot» och brukade hålla ihop vid de gemensamma voteringarna i sparsamhetssyfte. Vid urtimariksdagen 1892 tillhörde han försvarsutskottet. H., som var ledamot af 1883 och 1898 års kyrkomöten, har äfven anlitats för flera kommittéers arbeten, såsom sjöförsvarskommittén 1880-82, jordbrukslägenhetskommittén 1891 och krigslagskommittén från 1901 samt äfven biträdt vid utarbetandet af flera lagförslag om arbetarförsäkring. I hemorten var han 1883-98 led. af Kalmar läns södra landsting och det sista året dess vice ordförande. Gift 1873 med Ulla Carolina Wijkmark. Hastpher. Ätten härstammar från öfre Weser, hvarifrån under den s. k. herrmästerliga tiden medlemmar öfverflyttade till Östersjöprovinserna. En gren kom till Sverige med bröderna Johan och Berndt Gustaf, som 1731 nationaliserades som svenska adelsmän och s. å. upphöjdes i friherrligt stånd. Deras afkomlingar fortlefde i Sverige endast till slutet af 1700-talet. En annan gren af släkten - se nedan - blef 1678 friherrlig och 1689 greflig, men utgick på mansidan med stiftaren. 1. Hastpher, Jakob Johan. Född i Reval d. 11 dec. 1647. Föräldrar: manrichtern Erald Jakobsson Hastpher och Emerentia Veronica von Mengden. H. började sin bana 1666 som musketerare vid ett af garnisonsregementena i Riga. Följande året begaf han sig till Stockholm, där han anställdes som hofjunkare hos den unge konungen, hvars ynnest han i hög grad visste förvärfva sig. Men en annan sak påskyndade ännu mer hans lycka, nämligen hans kärlekshandel med riksrådet Göran Flemings änka, Sigrid Gyllenstierna, hvilken förbindelse ledde till sådana följder, att den högättade friherrinnan måste gifva sin hand åt H., som då var blott kapten. Härigenom kom han i släktskap med de efter hvarandra mäktiga gunstlingarna Johan Gyllenstierna och Klas Fleming, hvilket naturligtvis hade ett gynnsamt inflytande på hans befordringar. Också finnes väl knappast någon svensk man, som gjort en hastigare lycka. Ifrån att 1674, då han gifte sig, vara blott adelsman och kapten vid gardet, var han tretton år senare, 1687, grefve, ehuru han introducerades först 1689, generallöjtnant, k. råd och generalguvernör öfver Livland. I sistnämnda egenskap handhade han reduktionsverket i den åt honom anförtrodda provinsen, men på ett så hårdt och skoningslöst sätt, att man sagt, att hatet till H., lika mycket som Carl XII:s olyckor och tsar