Ständerna beviljade ett anslag, hvilket, tillsammans med en insamling öfver hela landet, lättade hans bekymmer för den närmaste tiden. 1861 besökte H. för sista gången sitt fädernesland och utnämndes kort därefter till svensk-norsk vice konsul på Rhodos. 1863, sedan ön ånyo blifvit hemsökt af en jordbäfning, flyttade H. till Florens och afled där d. 21 aug. 1865. Omständigheterna gjorde H. tidigt till en resande, hvars fosterländska sinne icke tillät något annat land skörda frukterna af hans vetenskapliga utflykter och vandringar. De stora och värderika samlingar, så väl naturhistoriska som etnologiska, han tid efter annan hemskickade, förlänade våra muséer en rikedom och fullständighet i flera riktningar, som för alltid skall göra namnet H. minnesvärdt. Såsom sådant intager det äfven ett rum i vår litteratur, genom hans tryckta arbeten: Turkiska nationens seder, bruk och klädedrägter 1839--42; Resa i Egypten och det inre Afrika åren 1834 och 1835 1843; uppsatser i Skandia, Svenska Läkaresällskapets Handlingar, m. m. Han har äfven efterlämnat manuskript till en utförlig historia öfver Rhodos. Led. af Vetensk. akad. 1833, erhöll H. 1834 professors titel. Gift 1839 med Elise de Danelon. Hedengren, Olof Daniel, jordbrukare, riksdagsman. Född på Riseberga i Närike d. 14 jan. 1812. Föräldrar: bruksägaren Olof Hedengren och Agneta Charlotta Silfverstolpe. H. ingick 1831 vid Svea artilleriregemente, vid hvilket han efter en synnerligen vacker afgångsexamen från Marieberg utnämndes till löjtnant 1836. Vid sidan af sina militära studier ägnade han sig åt musiken, som också utgjorde det hufvudsakliga föremålet för hans studium och njutningar under en utrikes resa 1836--1838. Något senare, efter faderns död, emottog H. själf sin egendom Riseberga och beslöt i och med detta att blifva en reformator af det svenska landtbruket. För detta ändamål företog han år 1841 en resa till Skottland, England och Belgien, för att i dessa länders högt utvecklade åkerbruk söka mönstret för sitt eget, som inom några få år utvecklades till ett mönster. Politiken, som i följd af 1848 års hvälfningar satte alla sinnen i rörelse, ryckte äfven H med sig. Han ingick i reformvännernas leder och blef en af de verksammaste deltagarna i 1849 och 1850 årens reformmöten i Örebro. Två år senare fingo H. och hans maka erfara förgängligheten af all jordisk glädje, då de nästan liktidigt förlorade sina fyra barn. Han kastade sig då i religionens armar, hämtande af sin tro de frommas glädje och styrka i de skiften och pröfningar, af hvilka han lika litet som någon annan gick oberörd genom lifvet. Representant i Andra kammaren 1867--70, var han en af det då nybildade landtmannapartiets mera framskjutna män. Död på Riseberga d. 6 dec. 1870. Gift 1844 med Carolina Wigert. Hedenius, Per, universitetslärare. Född i Skara d. 6 nov. 1828. Föräldrar: boktryckaren Peter Hedenius och Beata Karin Winbom. H. blef student i Uppsala 1847, aflade 1855 medicine licentiat-examen och erhöll doktorsdiplom s. å. 1856 docent i teoretisk medicin och medicinens historia vid universitetet i Uppsala, blef H. 1859 professor i patologi och patologisk anatomi vid samma lärosäte. 1871--72 och 1889--93 var han universitetets rektor samt 1877--89 dess prorektor. I Uppsala läkareförening förde han klubban 1860--1885 och blef 1877 hedersdoktor i fil. fakulteten. Från sin professur erhöll han afsked 1895. Död i Uppsala d. 1 febr. 1896. Utom en mängd afhandlingar, uppsatser, revyer och referat i Uppsala universitets årsskrift och Skandinaviska naturforskaremötets förhandlingar 1863 har H. utgifvit: John Hunter, medicinskt-historiskt försök 1855; En blick på italienska måleriets utbredning till och med Raphael; Anteckningar under en resa 1859; Om Opium i historiskt och farmakodynamiskt afseende 1859; Tvenne profföreläsningar 1859; Om den Hippocratiska medicinen 1859; Om upptäckten af blodomloppet 1892. Stor beundrare af I. Hwasser, utgaf H. 1868--70 dennes Valda skrifter med inledande karaktäristik. Gift 1860 med Sally Maria Winbom. Hedenstierna, Karl Josef Alfred (sign. Sigurd), skriftställare. Född d. 12 mars 1852 på Skeda i Småland. Föräldrar: hofjunkaren, landtbrukaren Karl Gustaf Teodor Hedenstierna och Sofia Elisabet Maria Berg. Efter att, 1872--79, ha ägnat sig åt landtbruk, blef H. 1879 redaktionssekreterare i »Smålandsposten» där han 1884 blef medredaktör. 1890--98 var han tidningens hufvudredaktör och hufvuddelägare. Sistnämnda år bosatte H. sig i Stockholm som korrespondent, först till en mångfald landsortstidningar, men numera till ensamt Smålands-Posten. H:s med signaturen Sigurd undertecknade krönikor väckte ett sådant bifall, att tidningens upplaga mångdubblades och såldes öfverallt i landet. »Mellan det år, han inträdde i Smålands-Posten till hans afflyttning från Växiö, ligger ett oerhördt publicistiskt författararbete. Ingen svensk publicist har i sin tidning skrifvit flera själfständiga artiklar än han; på nästan alla tryckte han en individuell prägel; man kunde gilla eller ogilla det skrifna -- artikeln hade dock hans klo och ingen annans. Det låg något ursprungligt friskt och muntert öfver den unge Sigurds första bärsärkagång. Han slogs till höger och vänster, uppåt och nedåt, ibland något för starkt -- men det fanns en viss godmodighet i slagsmålet, en stark rättfärdighetskänsla, icke minst mot de små i samhället, samt först och sist en urkraftig humor, som visserligen tagit intryck af de då så populära amerikanska humoristerna, men som dock hade något äkta svenskt öfver sig. Hon var inte alltid salongsdam, sångmön från Växiö -- därtill var hennes former något för kraftiga