och hennes röst något för grof men hon bar landsbygdens friska färg på sina kinder, hennes händer voro starka, hennes ögon klarblå pigga, hennes skratt litet bullersamt men smittande -- hon stod på ganska utvecklade ben, och hvilka nerver hon hade! I alla dagens frågor yttrade hon sig. Kungar och prinsar, primadonnor och excellenser, politici och journalister -- alla fingo sin släng af den väl fyllda slefven. Hvarje vecka lästes Sigurds kaleidoskop af »hela Sverige». De mest litterära rynkade på näsan, de liberala jämrade sig under slagen, de konservative gillade inte alltid sitt »enfant terrible» -- men man läste hvad han skref, och höll man inte »Smålandsposten», så fick man nog läsa »Sigurd» ändå, ty han var en ovanligt flitigt oaflönad författare i Sveriges tidningar.» I bokform har Sigurd utgifvit: Kaleidoskop, qväden och oqväden 1884, I svenska bondehem 1885, Ljud och oljud 1886, Vett och ovett 1887, Svenska bilder och vrångbilder 1888, Vid hemmets härd 1889, Fru Westbergs inackorderingar 1890, Komministern i Qvislinge 1891, Jonas Durmans testamente 1892, Fröken Jennys konditioner 1893, Patron Jönsons memoirer 1894, Fideikommissarien till Hallsberg 1895, Marie på Gyllene hästen 1896, Lilla vildkatten 1897, Herrskapet Helleviks brunnsresa 1898, Stuta-Perssons Josua 1899, Septembersol 1900, Ett kvinnoöde 1901. År 1902 började hans samlade arbeten utgifvas i en illustrerad upplaga. Somliga af hans böcker ha spridts i ovanligt stora upplagor och öfversatts till många språk. I hans folklifsbilder framträder en varm och okonstlad känsla, som dock emellanåt får en anstrykning af mindre klädsam sentimentalitet. Sigurds större berättelser sakna i än högre grad konstnärlighet och djup, men äro vinnande genom en ärlig och naturlig syn på tingen och en viss trohjärtad prägel. Gift 1885 med Hilma Johansson. Hederstierna. Ättens förste kända stamfader var tullnären i Båstad Magnus Scherna, hvilkens söner 1717 adlades med namnet Hederstierna. 1. Hederstierna, Erland, d. ä. sjöhjälte. Född 1676. Föräldrar: ofvannämnda Magnus Scherna och Sara Paulin. Vid tolf års ålder anställd som volontär vid amiralitetet i Karlskrona, gick H. kort därefter i utrikes sjötjänst, seglade under flera nationers flaggor och deltog i åtskilliga sjödrabbningar, bland annat i belägringen af kastellet Palamos i Katalonien. 1697 utnämndes han till underlöjtnant och 1700 till kapten, i hvilken egenskap han under Carl XII:s krig med stor utmärkelse deltog i åtskilliga kryssningar i de finska farvattnen. Såsom chef för Hallands enrolleringskompani, förde han ofta befälet på skeppet Enigheten, bland annat 1715 i sjöslaget mot danskarna vid ön Rügen. Då amiral Henck, som var den egentliga skeppsehefen, i början af drabbningen stupat, öfvertog H. befälet och förde det med den skicklighet, att ingen under slaget märkte den olycka som inträffat. Till belöning för sitt mod, befordrades han s. å. till kommendör och adlades 1717 med namnet Hederstierna. Schoutbynacht 1722. Död d. 11 nov. 1730. Gift 1:1700 med Anna Kristina Paulin och 2: 1723 med friherrinnan Eva Kristina von Otter. Hederstierna, Erland, d. y., krigare. Född d. 30 maj 1770; den föregåendes sonson. Föräldrar: generalmajoren Salomon Hederstierna och friherrinnan Johanna von Otter. Sedan H. från sitt åttonde år burit krigarens uniform såsom fänrik vid Södermanlands regemente, byttes omsider leken i allvar, då han vid 1788--90 års krig kommenderades som stabsadjutant hos generalerna von Siegroth och von Platen. Under fälttåget utnämndes han till löjtnant i regementet och kapten i armén och var, när kriget mot Ryssland ånyo utbröt 1808, förste major vid Kronobergs regemente. Med utmärkelse deltog han i detta olyckliga krig, liksom sedermera i tyska fälttåget 1813--14, under hvilket han, ehuru blott med öfverstlöjtnants indelning, utnämndes till generalmajor. Först 1816 blef H. chef för Kronobergs regemente, chef för 9:e infanteribrigaden 1824 och för 6:e infanteribrigaden 1825. 1830 befordrad till generallöjtnant, undfick han två år därefter förordnande såsom president i krigskollegium och utnämndes 1833 till generalbefälhafvare i andra militärdistriktet. Serafimerriddare, hedersledamot af Krigs-vet.-akad, m. m. Död på Osaby i Småland d. 16 sept. 1856. Om namnet någonsin passat till personen, var det visserligen general H:s, ty just hedern var hufvuddraget i hans skaplynne. Under sina sista lefnadsår utarbetade han en själfbiografi -- tryckt 1857, under titel: Anteckningar under lugnet efter en lång och omskiftande tjänst- och lefnadsbana af E. H. -- hvilken utgör en trogen afspegling af en ädel karaktär och meddelar intressanta drag från de fälttåg, i hvilka författaren deltagit. Gift 1800 med friherrinnan Maria Sofia Wrangel von Brehmer. 3. Hederstierna, Fredrik Ludvig Salomon, ämbetsman, politiker; sonsons sonson till H. 1:s broder Peter Scherna. Född d. 21 dec. 1828 på Hellinge i Jönköpings län. Föräldrar: generalmajoren Karl Johan Hederstierna och Agata Sofia Carleson. H. blef 1847 underlöjtnant vid Kalmar regemente, 1851 löjtnant och tog 1859 afsked ur krigstjänsten som kapten i armén. Han ägnade sig nu åt landtbruk samt var 1868--77 led. af Första kammaren för Jönköpings län och 1879--87 för Göteborg och Bohuslän. 1876 och 1877, det senare året som ordf., deltog han i kommittéarbetena för förberedande granskning af styrelsens för statens järnvägstrafik förvaltning och 1876--78 i kommittén för döfstummeundervisningens ordnande samt 1878 i kommittén ang. tillverkning och försäljning af brännvin. I riksdagen insattes H. 1871--73 i bevillningsutskottet och 1875--77 samt 1879--80 i statsutskottet,