hvarjämte han 1872--73 och 1878 fungerade som statsrevisor. Den mot landtmannapartiet vänliga stämning, H. därvid ådagalagt, föranledde 1880 hans inkallande i den Posseska ministären, hvilken post han beklädde till den 5 okt. 1883, då han utnämndes till landshöfding i Västmanlands län, i hvilken egenskap han verkade till sin död d. 8 okt. 1900. Äfven efter sin afgång ur statsrådet var H. verksam som politiker, först, såsom ofvan framhållits, i Första kammaren till och med 1887 års majriksdag och sedermera 1888--91 i Andra kammaren som representant för Västerås och Köping. Vid januaririksdagen 1887 var han vice ordf. i bevillningsutskottet och 1891 ledamot af talmanskonferensen samt ordf. i arbetareförsäkringsutskottet, å hvilken post han, liksom förut 1884--89 i arbetareförsäkringskommittén, ansträngde sig af alla krafter att åstadkomma ett för arbetare gagneligt resultat. Human och tillmötesgående till sitt skaplynne, ansåg han ock, att klyftan mellan samhällsklasserna bäst utjämnades genom utsträckt rösträtt och hyllade i tullfrågan frihandelsvänliga tendenser. Led. af Landtbruksakad. Gift 1859 med Elisabet Lovisa Vilhelmina Eckhoff. Hedin. Äldste kände stamfadern Lars föddes sannolikt i början af 1600-talet och bodde omkr. 1650 i Hidingsta by i Norrbyås socken i Nerike, efter hvilken by släktnamnet antogs af hans son, kronouppbördskommissarien Lars Hedin. 1. Hedin, Sven Anders, läkare, skriftställare. Född på Husaby bruk i Småland d 19 aug 1750. Föräldrar: bruksinspektoren Fredrik Hedin och Helena Åhman. I Uppsala, där H. vid nitton års ålder blef student, var han en af Linnés lärjungar och blef 1775 med. doktor. Förordad af sin gynnare, arkiater Bäck, började H. därefter sin verksamhet i Stockholm, antogs 1778 till hofmedikus och läkare vid Drottninghuset och blef tre år senare assessor i collegium medicum. 1792 förordnades han till provinsialläkare å Drottningholm och Svartsjö, hvilket ämbete indrogs 1810, och var äfven intendent vid Medevi hälsobrunn, hvilken syssla han själf lämnade 1808. Tio år förut hade han erhållit titel af förste lifmedikus och förordnades 1813 till medicinalråd. Död i Stockholm d. 19 okt 1821. Ledamot af Vetenskaps- och Landtbruks-akad. m. fl. vetenskapliga samfund. Vid sidan af sin praktiska läkareverksamhet utvecklade H. en ovanlig produktivitet som författare. Förutom smärre uppsatser i Vet.-akad. och Krigs-Vet.-akad:s Handl., Landtbruk-akad:s Annaler, Läkaren och Naturforskaren och många den tidens tidningar, utgaf han själf periodiska skrifter, såsom: Vetenskaps-Handlingar för Läkare och Fältskärer 1793--1806; Vetenskaps-Journal för Läkare och Fältskärer 1800--01; Samlingar i blandade ämnen för Läkare-vetenskapen och Naturforskningen 1810--12. Han har dessutom författat: Handbok för praktiska Läkare-vetenskapen 1796; Pharmacopé, eller förteckning på de flesta enkla och sammansatta medel 1796; Utkast till en Handbok för brunnsgäster, jämte beskrifning öfver de mest godkända mineralbrunnar och badinrättningar i Sverige 1803; Minne af von Linné, fader och son 1808; Om smittkoppor och förvaringsmedel däremot 1808; flera åminnelsetal öfver framlidna läkare och vetenskapsmän, m. m. Gift 1785 med Elisabeth Charlotta Hellman. 2. Hedin, Sven (Svante) Anders, skådespelare; den föreg. sonson. Född i Stockholm d. 7 nov. 1822 Föräldrar: kanslirådet Sven Anders Hedin och Klara Elisabeth Westman. Student i Uppsala 1840, debuterade H. som Tebaldo i »Romeo och Julia» d. 17 april 1845 och som arfprinsen af Baireuth i »Värja och stångpiska» d. 5 maj s. å., hvarefter han erhöll anställning som skådespelare å k. teatern. Bland H:s roller märktes Cerfeuil i »En bengalisk tiger», Beauminet i »Hyresgäst och husägare», Colombet i »Den gifte mannen i staden och på landet», Piccolet i pjesen med samma namn, Prosper Block i »En papperslapp», Horace Gerard i »Punkt för punkt», Champignac i »Fjärilsfebern», Edgard i »S. k. hedersmän», Chamouflet i »En kopp te», Philippe de Mauri i »Våra bundsförvanter», Lambert i »Ombyten», Champagnac i »En teaterpjäs» o. s. v. H. afgick från scenen i okt. 1892, då han uppträdde i »Duvals skilsmässa». Död i Stockholm d. 28 juni 1896. H., som var i besittning af ett utmärkt lynne och sprudlande kvickhet, var på scenen ungefär den samme som i verkligheten: hans medfödda vis comica gjorde sig gällande i hans roller. De kvicka ordlekar, som H. gjort eller uppgifves ha varit pappa till, ha skaffat hans namn ryktbarhet i vida kretsar. Ogift. 3. Hedin, Zelma Carolina Esolinda, född Bergnéhr, skådespelerska. Född i Stockholm d. 31 maj 1827; den föreg. svägerska. Föräldrar: kaptenen Lorentz August Bergnéhr och Charlotta Wilhelmina Christina Philp. Redan innan fyllda tretton år, antogs hon till elev vid k. teatern och debuterade d. 8 dec. 1842, såsom Lotta i Kotzebues dram »Brodertvisten» samt fick 1845 anställning som aktris. Utrustad med en sällsynt skönhet, godt omdöme, liflig uppfattning och en varm kärlek för den sceniska konsten, gick hon hastigt framåt och uppträdde med ständigt växande bifall i en mängd roller, bland hvilka den finare franska komediens voro med hennes skaplynne mest öfverensstämmande. Af sådana må företrädesvis nämnas: Georgina i »Qväkaren och Dansösen»; Richelieu i »Richelieus första vapenbragd»; Hertiginnan i »Ett glas vatten» ; Sophie Arnould i »Jag äter middag hos min mor» ; Bianca Tardini i »En konsert i landsorten» ; titelrollen i Adrienne Lecouvreur», jämte en mängd andra. Äfven i det större skådespelet uppträdde hon med framgång, såsom: Elisabet i »Maria Stuart»; Ophelia och