hade han plats i riksdagens Andra kammare, tillhörande det frihandelsvänliga gamla landtmannapartiet och vid samtliga riksdagarna led. af tillfälliga utskott. Namnet »landtmannaparti» hade ock på H. tillräcklig dragningskraft för att afhålla honom från verksamt deltagande i den frisinnade pressens anfall mot detsamma under 1896 års valrörelse. När han 1900 åter gjorde sitt inträde i Andra kammaren, där han sedan dess haft plats, voro dock hans illusioner att åter väcka till lif landtmannapartiets frisinnade traditioner fullständigt grusade och han ingick nu i det mot detsamma direkt fientliga folkpartiet samt uppgick med detta vid riksdagens början i liberala samlingspartiet. H. tillhörde den del af detsamma, som utan förbehåll af reformer å andra områden ifrigt arbetade för 1901 års härordningsförslag. 1899 insattes han af k. m:t i förliknings- och skiljenämndskommittén och var 1903 suppleant i konstitutionsutskottet. Inom publicistiska kretsar är H. för sin gentlemannaartade och välvilliga karaktär, oförtrutna arbetslust och lifliga intresse högt skattad och har rönt en mängd bevis på sina yrkesbröders odelade personliga sympatier. Gift 1894 med Anna Gustafva Aimée von Bahr, systerdotter till statsminister E. G. Boström. Hedner, Anders, filolog, skald. Född i Gryssebo i Vimmerby landsförsamling d. 10 dec. 1801. Föräldrar: hemmansbrukaren Thyrs Israelsson Kullander och Sara Månsdotter. Under det antagna namnet Hedner -- bildadt af Heda socken i Östergötland, dit han såsom barn flyttade med sina föräldrar -- genomgick han Linköpings elementarläroverk och inskrefs som student i Uppsala 1823. Filosofie magister 1830, förordnades han följande året till docent i romersk poesi och utnämndes 1836 till eloquent. et poes. lektor i Linköping. Prästvigd 1837, kallades han 1844 till kyrkoherde i Asby pastorat af Linköpings stift och förordnades 1847 till kontraktsprost öfver Ydre härad. Död i Asby prästgård d. 22 okt. 1873. Redan under sin studenttid gjorde sig H. bemärkt som ypperlig latinare och lycklig latinsk skald. Utom disputationer, mest omhandlande elegisk verskonst, har han utgifvit sina samlade latinska poem i Metra Latina, 1841--44, skrifvit Carmen adonisapphicum, vid prins Gustafs död, och Carmen sæculare, vid Vitterh.-akad:s jubelfest 1853. Vidare har han författat och utgifvit Latinsk Constructionslära, 1845, öfversatt och bearbetat Zumpts större och mindre latinska grammatik, utgifvit upplagor af Curtius, Cornelius och Sallustius med kommentarier och redigerat »Carmina J. Vindiciani Tranér». Han är äfven författare till åtskilliga svenska skaldestycken: Besöket på Omberg, 1839; Tempel-Echo 1843; stycken i »Vinterblommor», 1834--46, m. m. Gift 1837 med Mathilda Fredrika Tranér. Hedrén, Johan Jakob, biskop. Född på Bäckenäs i Rennelanda socken på Dal d. 4 mars 1775. Föräldrar: d. v. pastorsadjunkten, sedermera prosten och kyrkoherden i Ör Anders Hedrén och Brita Kristina Wermelin. H. blef student i Uppsala 1793 och fyra år senare filosofie magister samt ägnade sin första tjänst åt universitetet, vid hvilket han sistnämnda år kallades till oecon. pract. docens och 1802 utnämndes till adjunkt i samma läroämne. Han vände emellertid snart sina lefnadsplaner åt kyrkan, prästvigdes 1803 och blef adjunkt åt kyrkoherden i Jakobs församling i hufvudstaden, sedermera biskop Lehnberg. Två år därefter anställd som notarie i hofkonsistoriet, utnämndes han 1807 till hofpredikant och regementspastor vid Svea lifgarde, samt blef följande året pastor vid Borgerskapets änkehus. Tillika med sin far mottog han teologie doktorsvärdigheten vid Carl XIII:s kröning 1809 och utnämndes ett år därefter till kyrkoherde i Jakobs och Johannes' församlingar i Stockholm. Under en tjuguårig utöfning af detta ämbete var det han hufvudsakligen gjorde sitt rykte, såsom andlig talare och nitisk själasörjare. Under samma tid var H. fullmäktig i prästeståndet vid alla riksdagar 1812--30, med undantag af riksmötet 1815; fullmäktig i riksgäldskontoret 1811--30; ordförande och ledamot i en mängd kommittéer och direktioner, hvarjämte han 1813 blef öfverhofpredikant och preses i hofkonsistorium. Vid de liktidigt inträffade biskopsledigheterna i Kalmar och Karlstad 1829, täflade båda dessa stift att eröfra H. till deras styresman och uppförde honom hvardera med nästan enhällig kallelse i första rummet på sitt biskopsförslag. Födelseorten segrade och H. utnämndes i juli sistnämnda år till biskop i Karlstad, hvarifrån han dock 1833 förflyttades till biskopsstolen i Linköping. Med den biskopliga själfskrifvenhetens rätt bevistade han alla efterföljande riksdagar, till och med 1847--48, vid 1840, 44 och 47 års riksdagar prästeståndets vice talman. Död i Linköping d. 14 febr. 1861. Ledamot af flera in- och utländska vetenskapliga samfund; sedan 1859 andlig ledamot af serafimerorden, den förste biskop, som erhållit denna ordensutmärkelse med undantag af ärkebiskoparna. H. var i ordets hela mening en praktisk man. Detta skaplynne röjde sig äfven i hans verksamhet inom litteraturen, som han riktade med en mängd öfversättningar af goda ekonomiska skrifter. Eljes utgöras hans viktigaste arbeten af Predikningar 1820--26. Gift 1) 1811 med Ottiliana Sofie Öhnqvist 2) 1840 med Emma Charlotta Helling i dess tredje gifte. Hedvig Eleonora, drottning. Född på Gottorps s1ott d. 23 okt 1636; dotter af Fredrik III, hertig af Holstein-Gottorp, och hans gemål Maria Elisabet af Sachsen. Vid aderton års ålder gifte sig prinsessan Hedvig Eleonora med konung Carl X Gustaf. Ehuru giftermålet å ömse sidor var