i Sydsv. Dagbladet hafva städse ådragit sig de politiskt intresserades uppmärksamhet, när han med långa mellanrum funnit sig böra taga till orda för att häfda sin, om ock moderata, dock otvetydiga framstegsståndpunkt. Mer än en gång har det ock varit fråga om H:s inträdande i statsrådet, men ehuru han hittills bestämdt afböjt dylika erbjudanden, anses han dock fortfarande ha underhand utöfvat ett ej obetydligt inflytande å det politiska lifvet. Från 1891 är H. ordförande i Malmö stadsfullmäktige och bekläder den främsta platsen i en mängd ekonomiska och andra företag i sin hemstad. Gift 1867 med Hulda Wilhelmina Tranchell. Herweghr, Daniel, biskop, skriftställare. Född i Nedra Ullerö församling i Vermland d. 28 april 1720. Föräldrar: lektorn vid Karlstads gymnasium Gustaf Herweghr och Sara Elisabet Tilas. H. promoverades i Uppsala till filosofie magister 1746. Fyra år senare anställd vid Vesterås gymnasium, beklädde han, med alltid samma anseende, flera lärareplatser till 1765, då han utnämndes till domprost vid Vesterås domkyrka. Hugnad med teologie doktorsvärdigheten vid jubelfesten i Lund 1768, befordrades han tre år senare till pastor primarius vid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, men fullmakten återkallades af 1771--72 års ständer. 1773 förflyttades han till biskopsstolen i Karlstad. Såsom själfskrifven representant i prästeståndet deltog han i alla riksdagar 1769--86 och tillhörde först Hattarne och sedermera, väl förnämligast genom svärsonen, Johan von Engeströms (se sid. 302) inflytande, det mot Gustaf III oppositionella landtpartiet. Han var tvänne gånger uppförd på ärkebiskopsförslag och afled på Forsbacka bruk i Dalsland d. 28 sept. 1787. H. var en af sin tids utmärktaste predikanter, skicklig filolog, hvilket han ådagalade såsom ledamot i bibelkommissionen, och utmärkt skriftställare. Af hans tryckta arbeten må här nämnas: Natura et indoles syllabæ Hebreæ 1748; Expositiones textuum sacrorum in diebus poenitentialibus 1755--62; Prof af Grækers fordna vitterhet genom öfversättningar af Lucianus 1761; Biskop Rudbeckii lefverne 1794, åtskilliga tillfällighetstal och flera lefnadsbeskrifningar i Gjörwells samlingar. Han hade dessutom gjort stora samlingar till Vesterås stifts historia, hvilka till stor del gingo förlorade vid hans död. Gift med Hedvig Johanna von Unge. 1. Hesselius, Andreas, präst. Född i Stora Skedvi socken i Dalarna d. 8 maj 1677. Föräldrar: sedermera kyrkoherden i Folkärna Anders Hesselius och Maria Bergius. Sedan H. vid trettio års ålder i Uppsala erhållit lagerkransen, emottog han helt oväntadt 1711 svenska regeringens fullmakt att vara predikant vid de svenska församlingarna i norra Amerika. Han kvarstannade där till 1723, under hvilka tolf år han tjänstgjorde mera som missionär än pastor i egentlig mening, företog vidsträckta vandringar och omvände så väl negrer och mulatter, som kväkare och presbyterianer till den ortodoxt evangeliska kyrkans tro. Slutligen återkallad genom ett bref från biskop Svedberg, undfick han 1725 fullmakt såsom kyrkoherde i Gagnef i Dalarne, hvilket ämbete han innehade till sin död d. 23 dec. 1733. Gift 1: l7l3 med Sara Wallrave och 2: 1725 med Brita Lagerbeck. 2. Hesselius, Anders, vitterhetsidkare. Född 1714 i Amerika, hvarför han gemenligen kallas Americanus och son till den föregående, med hvilken han 1724 kom öfver till Sverige, uppehöll han sig sedan i Uppsala, där han gaf undervisning i engelska språket, och dog i Stockholm i april 1762. Såsom skriftställare pröfvade H. först sin styrka i sällskap med O. Celsius, genom utgifvandet af en satirisk-moralisk veckoskrift Thet Swenska Nitet 1738 och sedermera på egen hand med ett annat rimmadt dagblad Then Swenska Sanningen 1739--40. Vidare utgaf han under pseudonymer: »Angantyr Heidriksson Vinlandsfarare» m. fl. en stor mängd politiska poem i anledning af dagens händelser, af hvilka det största är en i lyrisk form affattad Sagan om Hildurs och Frodes gyllende Tid och Sälla Frihets-Åhr 1755. Han sysslade äfven med dramatiskt författarskap och utgaf: Vänskap och trohet i döden eller den indianska printzessan Zaletta 1740, samt Erik den Nionde eller Helige fordom konung i Uppsala 1740 m. fl. Enligt en uppgift i Sv. Mercurius för 1755, skall antalet af de af H. författade mindre poem, såsom bröllops- och grafskrifter, gratulationer o. d., då uppgått till inemot tusen stycken. 3. Hesselius, Gustaf, ornamentsmålare. Född i Gagnef i Dalarne 1727; den föregåendes halfbror. Om hans tidigare år känner man ej vidare, än att han anstäldes vid de då pågående prydnadsarbetena å Stockholms slott och vid samma tid stod under den berömde Johan Paschs ledning. För att ytterligare utbilda sin talang såsom dekorationsmålare, företog han 1757 en studieresa till Paris, där han under några års vistelse hugnades med rikliga understöd af slottsbyggnadsmedlen. Återkommen till Sverige 1764 fick han i uppdrag att måla de dörrstycken, som ännu ses i k. slottet, och fortfor med detta arbete i några år samt utnämndes till k. hofmålare. 1771 upphörde hans verksamhet vid slottet, förmodligen i följd af hans sjuklighet, hvarefter han afled i Stockholm i början af sept. 1775. Af hans egna verk är nu mera intet med säkerhet kändt. Gift 1766 med Louisa Charlotta Fredrika Meyer. 4. Hesselius, Johan, läkare. Född i Falun 1687; de föregåendes farbror och broder till H. 1. H. ägnade sig åt den medicinska banan och utnämndes 1715 till provinsialmedikus i Vestergötland. Sex år därefter gjorde han i sällskap med Emanuel Svedenborg en resa till Holland, där han 1721 promoverades till medicine doktor i Harderwijk. År 1728 befordrades han till provinsialläkare i Nerike och Vermland, blef 1736 assessor i kollegium medicum och 1745 ledamot af Vet.-akad. Död på sin egendom Alkvettern i Vermland d. 10 april 1752. H. var en utmärkt