de Septmonts i »Främlingen» visade en utmärkt skapelse. »Han gjorde hertigen till en tölp, dryg, odräglig, örfilstäck, feg, ett kräk, som förde en världsmans tal på tungan, men bar en underklassuslings hjärta bakom skjortbröstet.» 1879 öfvergick H. till den k. scenen, ledde hösten 1880 ett eget teaterföretag i Göteborg, ingick 1881 åter vid Nya teatern, bröt kontraktet 1882 och uppträdde i Göteborg samt Helsingfors och Kristiania 1883--84, var ånyo 1884--86 vid Nya teatern, engagerades sistnämnda år vid Dramatiska teatern, tills han 1897 tog anställning hos direktör Ranft för att 1901 under en tid beresa landsorten med ett eget, af nästan idel ungdomar bestående sällskap, som skulle ledas enligt säregna principer. Sedan detta företag ömkligt gått under, har H. en kort tid 1902 uppträdt å Olympiateatern i Stockholm, gasterat i Finland samt företagit uppläsningar. Bland det stora antal roller H. utfört märkas: Jago i »Othello», Gerdt i »Mäster Olof», Risto i »Arbetarens hustru», Cassius i »Julius Cæsar», Brand, Pontus Bark i »Sanna kvinnor», d:r Stockman i »En folkets fiende», Brendel i »Rosmersholm», Krogstad i »Ett dockhem», don Manuel i »Galeotto», Giulio i »Stulen lycka», Samsthanaka i »Vasantasena», Macbeth, Shylock, Petruchio i »Så tuktas en argbigga», Thile i »Af fri vilja», bisp Nicolas i »Kungsämnena», Tartuffe, grefve Gyllensköld i »Moln», grefve Rudenfält i »Skandalen i natt», fadern i »Familjelycka», Kampe i »Nya systemet», Repholdt i »Ett besök», Jensen i »Familjen Jensen», magister Brus i »Blommor i drifbänk», titelrollen i Strindbergs »Gustaf Vasa», o. s. v. Af här anförda förteckning framgår H:s utomordentliga mångsidighet, och då han i alla genrer utfört gestalter, helt och hållet olika hvarandra och hvar och en lefvande sitt individuella lif, kan H. väl kallas den främste svenske skådespelaren i våra dagar. Af naturen begåfvad med en djup, malmfylld röst, en ståtlig figur och ett ansikte, som i ovanlig grad lämpar sig till maskering, förstår H., icke sällan genom vissa belysande smådrag, att, antingen han spelar i det högre dramat, eller i borgerliga, allvarliga eller glada stycken, visa slående sanna karaktärer. H. har äfven försökt sig som publicist och utgaf 1885 den radikala veckotidningen »Stockholm». Gift med Augusta Elisabet Thulin. 1. Hilleström, Per, historie- och genremålare. Född i Väddö prästgård i Roslagen d. 18 nov. 1732. Föräldrar: löjtnanten Per Hilleström och Charlotta Green. Såsom fattig gosse kom H. till Stockholm, där han, för att framdeles blifva dekoratör vid slottsbyggnaden, undervisades i teckning af Taraval och Hårleman. Sedan han af en landskapsmålare Korn inhämtat någon kännedom om färgblandning, sattes han 1745 af Hårleman i lära hos en fransman Duru för att lära hautelisse-väfnad, och skickades 1757 till Paris för att fullkomna sig i detta yrke. Denna Parisvistelse blef bestämmande för hans framtid, i det han där beslöt fatta penseln i stället för väfskeden och tog undervisning i målarkonsten af framstående konstnärer. Efter tvenne års frånvaro nedsatte han sig åter i Stockholm, där hans rykte ganska hastigt växte. H. blef 1773 ledamot af konstakademien, 1794 professor i teckning och, efter Masreliez:s frånfälle, direktör därstädes 1810. H. dog i Stockholm d. 13 aug. 1816. H:s konstnärliga betydelse består däruti, att med honom genremålningen inkom och rotfäste sig i Sverige. Han är i detta hänseende den förnämste representanten af Gustaf III:s tidehvarf och till och med långt efter detsamma. Kanske mer för sin konstriktning, än sin talang, var H. den mest anlitade af Gustaf III:s målare. De ämnen, som oftast förelades honom, voro scener ur operor, divertissementer och pjäser, i hvilka konungen uppträdt med hofvets damer och kavaljerer, eller andra föga märkliga tilldragelser i monarkens lif. »H:s konstnärsskap var handtverk, men han gjorde redbart sitt bästa, och den arbetsamma arbetarens tid räckte till att åstadkomma många målningar i många riktningar. De bästa prof på talang lämnade han i sina små genrer med bilder ur hemlifvet -- damer vid toaletten, kvinnor, som spinna, karda, sticka, stryka, realistiska småtaflor, som blifva intressanta ur kultursynpunkt, äfven då det rent konstnärliga värdet ej är särdeles stort. Ett uteslutande historiskt intresse har hans tråkiga gustavianska parad -- och karuselltaflor. Äfven för religiöst måleri räckte hans tid till. Men numera sysselsatte han sig mest med historietaflor och äfven med försök att måla svenskt bondfolk eller snarare svenska bondekostymer.» Gift 1759 med Ulrika Lode. 2. Hilleström, Carl Peter, landskapsmålare. Född i Stockholm 1760; den föregåendes son. Den yngre H:s omisskänneliga anlag för konsten utvecklades under faderns ledning och sedermera vid konstakademien. Och de snabba framsteg han gjorde, lofvade en i alla hänseenden god framtid. Han var kraftig i teckningen, särdeles i landskapsstilen, och målade äfven i gouache. Men H. började efter hand vårdslösa sin talang och uppfyllde ej de förhoppningar han gaf i yngre åren. Någon tid var H. lärare i teckning vid krigsskolan på Karlberg och dog i Stockholm 1812. Agré af målareakad. Hirsch, Abraham, musikförläggare. Född i Stockholm d. 16 aug. 1815. Föräldrar: handlanden Isak David Hirsch från Mecklenburg-Strelitz och Juliana Lazarus. Vid den tidiga åldern af aderton år öfvertog Hirsch Östergrenska musikhandeln, den då äldsta i Stockholm, med hvilken voro förenade lånebibliotek, instrumenthandel och förlag. Bland H:s rikhaltiga förlagsartiklar märkas arbeten af A. F. Lindblad, Otto Lindblad, Gunnar Wennerberg, Josephson, Norman, Hallström, Söderman m. fl. Musikhandeln öfvertogs 1874 af Julius Bagge, instrumenthandeln 1880 af sonen Ivar H. och förlaget 1884 af sonen Otto H. Vid sidan af sin enskilda affärsverksamhet medverkade H. nitiskt till stiftandet och upprätthållandet af »Musikaliska konstföreningen», med ändamål att