1703 med Elisabet Carlsdotter Cederström, som dog 1759, ett hundra aderton år efter sin mans födelse. Med sina tre hustrur hade han tjugufem barn. 3. Hjärne, Kristian Henrik, läkare; den föregåendes son. Född i Stockholm d. 29 april 1709. Student i Uppsala 1727, företog H., som därstädes icke fortsatte sina studier, med en sin broder 1732 en utrikes resa och aflade i Paris medicine kandidatexamen. Hemkommen, fick han stor praktik och blev hofmedicus hos drottning Ulrika Eleonora. Bland hans speciella läkemedel märktes ett elixir -- Hjärnes testamente -- som på sin tid ansågs kunna rent af förlänga lifvet, samt ett plåster -- Hjärnes plåster -- som begagnas som ett värmande medel vid sjukdomar i inre organ samt å svullnader af reumatisk natur. H. beredde själf och sålde sina läkemedel. I sitt 1739 utgifna arbete Hus- och Rese-Apotek beskref han, huru många af honom preparerade läkemedel skulle nyttjas, men omtalade icke närmare deras sammansättning. Död d. 27 juli 1794. Gift 1736 med Anna Kristina Schönberg. 4. Hjärne, Gustaf Adolf, riksråd. Född i Stockholm d. 5 nov. 1715; den föregåendes broder. H. inträdde 1731 som volontär vid artilleriet å den militära banan, å hvilken han slutligen 1758 avancerade till öfverste vid Nylands infanteriregemente. Han deltog äfven i sin tids politiska lif å Hattarnes sida, som vid riksdagarna 1751--60 insatte honom i sekreta utskottet och 1761 utverkade hans befordran till riksråd, hvarmed följande år följde friherrevärdigheten. Hofsam och försiktig, utsatte han sig i mindre grad än sina kolleger för motpartiets ovilja, och var vid dettas seger 1765 en af de få, som räddade sin plats. 1768 utnämnd till kanslär för Lunds universitet, tillstyrkte H. i dec. s. å., ensam i hela rådet, riksdagens sammankallande. Efter Adolf Fredriks bekanta tronafsägelse kom denna likväl till stånd, med den påföljd, att Hattarne åter kommo till väldet. H. erhöll af ständerna särskild tacksägelse och upphöjdes 1770 till grefve. I mars 1772 sökte han privatlifvets frid och afsade sig sin plats i rådet, men återkallades dit efter revolutionen af Gustaf III och fungerade i denna egenskap till riksrådets upplösning 1789. Död d. 19 april 1805 å Ekensberg i Södermanland. Gift 1739 med Anna Maria Ehrensvärd, syster till Augustin Ehrensvärd (se sid. 278.) 5. Hjärne, Rudolf, litteratör. Född å Nya Varfvet vid Göteborg d. 15 april 1815; sonsons son till den föregåendes broder. Föräldrar: öfversten vid arméns flotta Carl Jakob Hjärne och Ulrika Sofia Ehrenhjelm. Student i Uppsala 1831, uppträdde han först i början af 1840-talet offentligt med några bidrag i den af Malmström och C. J. Bergman utgifna Kalendern »Linnæa Borealis». Då tolf studenter 1846 uppsatte »Studentbladet», men kort därefter drogo sig tillbaka, ägnade H. och hans vän Sohlman lönlöst tid och krafter åt detta publicistiska företag. Endräktigt kämpade båda med lif och värme för den skandinaviska idén, hvilken just då, efter studentmötenas begynnelse, slagit hastig rot i många ungdomliga sinnen, behandlade i en mängd artiklar den skandinaviska frågan samt höllo föredrag i det i Uppsala bildade »Skandinaviska sällskapet», hvari H. en tid var sekreterare. 1849 anmodades han att inträda i redaktionen af tidningen Bore. Härmed fortfor han ett år och föreslog vid sin afgång från tidningen Sohlman till efterträdare, hvarmed dennes egentliga publicistiska bana började. Från 1857, då H. på anmodan af Hazelius lämnade en mängd bidrag till Svenska Tidningen, sysselsatte han sig under några år uteslutande med skriftställeri, utgaf bland annat: Alexis, ur en afliden students lefnad och handskrifter 1859; Tankar och bilder 1861, samt några öfversättningar m. m. 1862 kallad till lärare vid Norrköpings lyceum, var han 1863--69 föreståndare för detta läroverk och utgaf under denna tid Om litteraturen och dess betydelse som bildningsmedel, samt Skolans hufvudpunkter. Sedan 1869 höll han årligen i en mängd svenska städer äfvensom vid universitetet i Kristiania offentliga föreläsningar öfver »Götiska skolan och dess hufvudmän», och utgaf 1878 dessa föreläsningar i tryck. I Dagen före drabbningen, 1882, behandlar H. Nya skolan och dess förnämsta män. Död i Stockholm d. 25 dec. 1884. Ogift. 6. Hjärne, Harald Gabriel, historiker, politiker. Född å Klastorp i Västergötland d. 2 maj 1848; den föreg. brorson. Föräldrar: kaptenen Harald Hjärne och Ida Margareta Benedikta Richert, dotter af lagman Johan Gabriel Richert (se nedan). Student i Uppsala 1865, blef H därstädes 1872 filosofie doktor med första hedersrummet, efter att hafva försvarat afhandlingen: Om den fornsvenska nämnden enligt Götalagarne och förordnades s. å. till docent i historia därstädes. 1873--74 hade han förordnande som lärare vid realgymnasiet i Göteborg och vistades 1875--76 i Stockholm som redaktör af Svensk Tidskrift, först tillsammans med Hans Forssell (se sid. 351) och sedermera ensam. 1876 återvände han emellertid till Uppsala och företog under de följande åren vidsträckta utländska resor i vetenskapligt ändamål. 1885 utnämnd till e. o. professor i historia vid Uppsala universitet, blef han ordinarie professor därstädes 1889. I denna egenskap har han såväl genom liffulla föreläsningar som sitt ovanligt mångsidiga intresse för skilda delar af ämnet i hög grad bidragit till främjande af det historiska studiet och kring sig samlat en skola af hängifna lärjungar. Måhända bör detta ses i samband med H:s uppträdande i politiska och kulturella spörsmål, i hvilka han i så väl