dilettant med ifver åt botaniken, där han var specialist på mossorna. Gift med Augusta Vilhelmina Lovisa Nordgren. 2. Holmgren, August Emil, zoolog. Född i Vestra Ny socken i Östergötland d. 10 nov. 1829; den föregåendes bror. Student i Uppsala 1850, ägnade sig H. hufvudsakligen åt naturvetenskapliga studier och företog för detta ändamål sedermera vidsträckta resor icke blott till Sveriges alla delar, Lappmarkerna inberäknade, utan äfven till utlandet. Sålunda besökte han 1860, med understöd af Vet.-akad., Medelpad, Jämtland och Härjedalen, hufvudsakligen i entomologiskt syfte, företog 1861, med understöd af allmänna medel, en resa till Danmark och Tyskland, för att studera flygsandsfältens beskaffenhet och återodling, 1863 en dylik till Danmark i entomologiska forskningar, deltog 1868 såsom zoolog i expeditionen till Spetsbergen; besökte 1871, med understöd af Vet.-akad., Hunneberg i Västergötland i naturvetenskapligt ändamål; o. s. v. Anställd 1855--56 som biträde vid ordnandet af Vet.-akad:s samlingar, utnämndes han 1858 till lärare vid Skogsinstitutet i de till naturhistoria hörande ämnena samt befordrades till lektor vid samma läroverk 1871. 1880 blef H. Landtbruksakademiens på stat anställde entomolog med åliggande att på kallelse besöka orter, där insekter härjade, och meddela råd och upplysningar. Förutom en mängd afhandlingar i Vet.-akad. handlingar har H. utgifvit i bokform: Anvisning att igenkänna Sveriges viktigare löfträd och löfbuskar under deras blad- och blomlösa tillstånd, 1861, Handbok i zoologi, 1865--71, De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna 1867, Duf- eller hönshöken med alla dess kännetecken, 1866, Om småfoglarna. Den nytta, de göra och det skydd, de behöfva, 1869, Om konstgjorda fågelbon och deras innebyggare, 1870, Texten till planschverket Skandinaviens däggdjur, 1873, Svensk Exkursionsfauna. I. Foglarna, 1871, Om åkerns vanliga skadeinsekter 1872, prisbelönt af Patriotiska sällskapet, Om skadeinsekter inomhus, 1879, Ichneumonologia Suecica (Tom I--III). Såsom entomolog har H. ägnat en särskild uppmärksamhet åt de i naturens hushållning så utomordentligt viktiga parasitsteklarna (Ichneumoniderna). Hans arbeten öfver denna insektgrupp finnas spridda icke blott i hela Europa, utan äfven i Amerika och ha haft till följd, att ett ej ringa antal insektarter blifvit uppkallade med hans namn. Genom sitt populära arbete: »Om konstgjorda fågelbon och deras innebyggare», har H. egentligen väckt intresset för småfåglarna och föranledt de talrika föreningarna till deras skydd. Död d. 30 dec. 1888 i Stockholm. Gift med Charlotta Eleonora Öhman. 3. Holmgren, Alarik Frithiof, fysiolog. Född i Västra Ny socken af Linköpings stift d. 22 okt. 1831; de föregåendes bror. H. blef student i Uppsala 1850, aflade medicine kandidatexamen 1857, blef tre år därefter medicine licentiat och 1861 medicine doktor. S. å. utnämndes han till adjunkt i teoretisk och praktisk medicin vid Uppsala universitet och ägnade sig sedan uteslutande åt fysiologien. Han förordnades 1862 att undervisa häri och inrättade s. å. ett fysiologiskt laboratorium, det första i riket, samt utnämndes 1864 till professor i fysiologi vid samma lärosäte. Med understöd af allmänna medel och för fysiologiska studier besökte H. utlandet 1861--62, då han sysselsatte sig med fysiologiska arbeten på Brücke's och Ludwigs laboratorium i Wien, 1863--64, då han en längre tid arbetade på Du Bois Reymonds laboratorium i Berlin, samt 1869--70, då han reste med speciellt syftemål att studera fysiologisk optik under Helmholtz i Heidelberg o. s. v. Han deltog äfven lifligt i de på hans tid hållna naturvetenskapliga och medicinska kongresserna och representerade Uppsala universitet vid högtidligheter i in- och utlandet. H. har framförallt fäst sitt namn vid en del epokgörande arbeten rörande färgblindheten, hvilka han begynte i början af 1870-talet och som äfven i praktiskt afseende, t. ex. med afseende å järnvägstjänstemän, på hvilkas förmåga att riktigt uppfatta färgsignaler människolif äro beroende, ledt till utmärkta resultat. Han han sålunda utgifvit Om den medfödda färgblindhetens diagnostik och teori, 1874, hvari han redogör för sin metod att genom sefirgarnsdockor snabbt uppvisa färgblindheten och dess olika slag, Om färgblindheten i dess förhållande till järnvägstrafiken och sjöväsendet, 1877, hvilket arbete öfversatts till många språk, Om de färgade skuggorna och färgblindheten, 1878, m. fl. H:s metod för kontroll af järnvägspersonalens färgsinne nyttjas numera så godt som öfverallt. H. har för öfrigt utgifvit ett stort antal vetenskapliga afhandlingar. En stor vän af kroppsöfningar och »svenskhet» i allmänhet, var han 1865--82 ordf. i Uppsala studentkårs skarpskytteförening och stiftade 1874 Uppsala studentkårs gymnastiska förening, där han var ständig ordf., samt utgaf 1881 Tankar om kroppsöfningar såsom ett af vårt folks angelägnaste behof. Som talare och skald var den outtröttlige mannen äfven framstående och han har 1882 publicerat En samling tillfällighetsdikter och tal samt 1897 Nya dikter och tal; H:s fosterländska lyra togs ofta i anspråk vid minnesfester och dylikt. Den del af H:s lifsgärning, som icke minst förtjänar att minnas af eftervärlden, var den frimodighet, hvarmed han under slutet af 1880-talet tog afstånd från de akademiska försöken att kväfva misshagliga åsikter bland ungdomen och häfdade tanke- och yttrandefriheten. Fil. hedersdoktor i Uppsala 1893, led. af Vet.-societ., Vitt.- o. Vet.-skapssamh., Vet.-akad., Vid.-selskab i Köpenhamn och Kristiania. 1895 erhöll H. Carl Johans-priset för fosterländsk diktning. Död å villan Åsen vid Uppsala d. 14 aug. 1897. Gift 1869 med Ann Margret Tersmeden, född på Hessle gård i Uppland d. 17 febr. 1850 och dotter af kammarherren Jakob Nils Tersmeden (se nedan)