Märta Ulrika Kjellén. H. blef student i Uppsala 1848 och promoverades till fil. doktor 1854. Fem år senare anställd som vikarierande lektor vid Stockholms gymnasium, utnämndes han till ordinarie lektor vid samma läroverk 1860. Vid sidan af sin verksamhet såsom lärare var H. använd i en mängd allmänna värf, bland annat som aktuarie i lifförsäkringsaktiebolaget Skandia 1871, i kommittén för uppgörande af pensionsförslag för ecklesiastika tjänstemäns änkor och barn 1873; som granskare af de svenska sjöförsäkringsbolagens ställning 1874, m. m. Af trycket utgifvit: Minsta Qvadratmetoden 1860; Todhunter's geometriska öfningssatser till Euclides 1864; Ecklesiastikdepartementets matematiska och fysikaliska problemer 1867; Tidskrift för matematik och fysik (tills. med Dillner, Thalén m. fl.), årg. 1868--75; Om Euclides' andra och femte böcker (i Stockholms gymnasii årsprogram 1860 och 1878); Proportionslära (i samma läroverksprogram 1872), m. m. H. utarbetade äfven Lifräntetabeller, 1876--77, hvilka blefvo officiellt gällande vid utmätning, och var under sina sista lefnadsår sysselsatt med den matematiska teorien för sjöförsäkringar. I den svenska elementarundervisningens historia intar H. en framstående plats som lärare och skriftställare, liksom han genom sin matematiska verksamhet för öfrigt gagnat det praktiska lifvet. H. var 1861--71 äfven t. f. lärare vid Högre lärarinneseminariet och 1870--71 led. i kommittén för granskning af läroböcker i matematik och naturvetenskap. Död i Stockholm d. 19 febr. 1879. Gift 1864 med Augusta Ulrika Fredrika Amalia Teuchler. Hultman, Johan D., Carl XII:s taffeltäckare, memoarförfattare. Om denne man, som för sin uppoffrande trohet mot sin afgudade konung och sina under en lång tjänstetid förda dagboksanteckningar blifvit ett slags historisk person, känner man ingenting mer, än hvad han själf meddelat i sina anteckningar. Enligt dessa antogs han 1684 i tjänst hos änkedrottning Hedvig Eleonoras hofmästarinna, grefvinnan Rependal, och efter hennes död hos hoffröken Hedvig Eleonora Stenbock, hos hvilken han kvarstannade till hennes giftermål med Nikodemus Tessin 1690, då han anställdes i tjänst hos Carl XII:s guvernör, k. rådet grefve Nils Gyldenstolpe. Fyra år senare blef han lakej och sedermera taffeltäckare hos Carl XII själf, hvilken han troget följde under otaliga äfventyr: i Livland och Polen, genom Ukraines stepper, i nederlaget vid Pultava till kalabaliken i Bender, från bombardementet af Stralsund till den sista aftonen vid Fredrikshald, då han uppbar konungens aftonmåltid i tranchén och hörde de sista vänliga orden från hans läppar. Han anställdes sedan som taffeltäckare hos drottning Ulrika Eleonona och konung Fredrik, hvilken plats han innehade åtminstone till 1734, då han till konungaparet aflämnade de anteckningar han gjort öfver sin tjänstgöring hos den aflidne konungen. »I sin hjältes enskildare historia,» säger Atterbom, »är H. en högst poetisk figur; icke allenast genom den lika underhållande, som fromma och naiva folksagoton, hvari han berättar henne, utan ock genom den roll, han själf spelar däri.» Vi meddela här den långa titeln på de Hultmanska anteckningarna, tryckta i handlingar hörande till Carl XII:s historia, utgifna af G. Floderus: I Jesu nampn Enfalldige doch sanfärdige Annotationer och Anmärkningar öfver Den Stormächtigste och Glorwyrdigste i Åminnelse Konung Carl XII:tes för hela Världen namnkunnige Hjeltebedrifter under daglig Uppwacktning och närvistan hoos hans Högst Sahl. Kongl. Maij:tt uti dess långwarige krigståg altifrån åhr 1707 intill dess olyckelige och högstbeklagliga dödsfall vid Fridrichshall åhr 1718, med noga flijt under den Tijden dageligen uptecknade och uti diupaste underdånighet framgifne. Humble, Gustaf Adolf, homilet. Född i Jönköping d. 20 febr. 1674. Föräldrar: assessorn i Göta hofrätt Peter Humble och Elisabet Brunsberg. Sedan H. 1694 vunnit den filosofiska graden i Dorpat, erhöll han af Carl XI ett understöd för att under tre år vid utländska lärosäten ytterligare öka sin lärdom. Han begaf sig då till Tyskland, besökte Rostock, Berlin, Wittenberg, Halle och Leipzig, och ingick bekantskap med den tidens utmärkta teologer, Fecht, Starck, Spener, m. fl. Återkommen till Sverige, utnämndes han på änkedrottning Hedvig Eleonoras förord till kyrkoherde i Eskilstuna, Klosters och Fors' församlingar i Södermanland och förordnades 1709 till hennes hofpredikant. Vid kröningen 1719 hugnad med teologie doktorsvärdigheten, erhöll han s. å. fullmakt såsom amiralitetssuperintendent i Karlskrona, hvilket ämbete han innehade till 1730, då han utnämndes till biskop i Växiö. Död därstädes d. 29 nov. 1741. H. var en af sin tids utmärktaste predikanter och har utgifvit flera predikningar. Hans Betraktelser öfver alla Sön- och Högtidsdagsevangelier utkommo först efter hans död, 1745. Gift 1: med Kristina Lundeberg och 2: med Kristina Ehrenlund.