Anna Barbara von Siegroth och 2: 1695 med Katarina Margareta Hägerflycht. Husberg, Karl Sigfrid, statsråd. Född d. 21 sept. 1854. Föräldrar: bruksägaren Johan Daniel Husberg och Sofie Elise Munter. Student i Uppsala 1872, blef H. juris kandidat 1879 och förvärfvade sig efter aflagda prof juris doktorsgrad 1882. Två år senare utnämnd till landssekreterare i Norrbottens län, förordnades han 1889 till expeditionschef i ecklesiastikdepartementet. 1893 återvände han till Norrbottens län i egenskap af landshöfding. Denna H:s snabba karriär bör måhända ses i samband med hans parlamentariska verksamhet. Vid höstvalen 1887 valdes H. till ledamot af Andra kammaren för Luleå, Piteå och Haparanda och gjorde sig genom sin vinnande framställningskonst samt klara och logiska anföranden snart bemärkt i riksdagen, representerande frihandelsvänliga och i politisk mening verkligt moderata åsikter. Vid 1890 års val var han ej valbar i sin gamla valkrets, men insattes i stället af Västerbottens län i Första kammaren, där han hade plats till 1893, utan att dock taga nämnvärd del i debatterna. Så mycket mera blef detta i stället fallet under hans andra period i Andra kammaren 1897--1902, då han representerade Luleå och Haparanda. Han var då 1898--1900 vice ordf. i lagutskottet, och få torde väl som han haft förmåga att genom sina måttfulla anföranden öfvertyga en församling. Hans utnämning till konsultativt statsråd sommaren 1900 hälsades ock enstämmigt af pressen som ett lyckligt val, om än H. ej i samma mån, som man väntat, från statsrådsbänken gifvit sitt oratoriska stöd åt regeringens framställningar. Mot den i det Hammarskjöldska rösträttsförslaget 1902 inryckta graderade skalan uttalade H. till statsrådsprotokollet sin gensaga. Han var äfven 1893 och 1898 ledamot af kyrkomötet och föga fattades, att han vid det senare lyckades afvinna dess samtycke till att i enlighet med Andra kammarens mening göra Hernösands stifts delning beroende af en sammanslagning af Kalmar och Växjö stift. Gift med Anna Josefina Forsberg. Huss, Magnus, läkare. Född i Torps socken i Medelpad d. 22 okt. 1807. Föräldrar: kontraktsprosten Johan Huss och Katarina Magdalena Hellzén. H. blef student i Uppsala 1824, filosofie magister 1830, med. kand. 1832 och promoverades 1835 till med. doktor. Förordnad till underläkare vid Serafimerlasarettet 1834 samt till med. et chirurg. theor. adjunkt vid Karolinska institutet 1835, företog han åren 1837--39 en utrikes vetenskaplig resa, hvarunder han hufvudsakligen uppehöll sig i Berlin, Halle, Wien och Paris. I maj 1839 blef H. biträdande öfverläkare vid Serafimerlasarettet och den 1 aug. s. å. öfvertog han föreståndareplatsen för den första ordnade medicinska klinik i Sverige. Från denna tid daterar sig en ny æra i den medicinska bildningen i landet. 1840 utnämndes han till öfverläkare vid samma lasarett och därjämte till e. o. medicine professor vid Karolinska institutet, vid hvilken läroanstalt han 1846 blef ord. medicine professor. 1854 antog han kallelse att vara förste läkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, som tillkom på hans och C. P. Dahlgrens initiativ, och valdes 1860 till inspektor för Karolinska institutet. Förordnad sistnämnda år till ordförande i Sundhetskollegium, entledigades han på egen begäran från nämnda ämbete 1864. 1860--76 var H. generaldirektör öfver hospitalen i riket. I öfver tre årtionden var H. praktiserande läkare i hufvudstaden, med ett förtroende, som få åtnjutit och som kan sägas ha sträckt sig öfver hela norden. Såsom författare i sin vetenskap har H. utgifvit flera högt värderade arbeten, bland hvilka utrymmet blott tillåter nämna: Kliniska analekter 1843; Alcoholismus chronicus eller chronisk alkoholsjukdom 1849--51, för hvilket arbete han tillerkändes det stora Monthyonska priset af L'Institut de France; Om Sveriges endemiska sjukdomar 1851; Om tyfus och tyfoidfeberns statistiska förhållanden och behandling 1855; Om lunginflammationens statistiska förhållanden och behandling 1860; Om kaffe, dess bruk och missbruk 1865; o. s. v. Iakttagelserna öfver den kroniska alkoholismen ledde H. att med hela sin öfvertygelse strida mot dryckenskapen, och bland hans skrifter i detta syfte märkas: Om bränvinsbegäret och bränvinssuperiet i Sverige, 1853, Om bleksot och bränvinssuperi i Sverige, 1852, samt Om dryckenskapen och dess följder för den enskilde, för familjen, för kommunen, för staten, 1882. Flera af dessa och andra arbeten ha blifvit öfversatta på tyska, franska och engelska. Utom genom sin medicinskt praktiska eller litterära verksamhet tog H. initiativet till och utöfvade ett stort inflytande på en mängd företag i hygienisk och filantropisk syftning, såsom reorganisationen af Allmänna barnhuset i Stockholm, stiftandet af vårdanstalten för sjuka barn, anläggningen af Stockholms sjukhem, inrättandet af barnkrubbor, en förbättrad lagstiftning rörande sinnessjukes vård, m. m. År 1857 upphöjdes H. i adligt stånd och bevistade som medlem af ridderskapet och adeln riksdagarna 1862 och 1865--66. Sistnämnda år flyttade han till Östergötland och var 1873--74 led. af Andra kammaren för Bankekinds m. fl. härad. Han bosatte sig därefter i norra Kalmars län, men återflyttade till Stockholm 1883, där han afled d. 22 april 1890. Ledamot af Vet.-akad., Vet.-societeten i Uppsala samt en mängd in- och utländska lärda samfund, m. m. Gift 1857 med änkefriherrinnan Kristina Maria Charlotta Banér, f. Bergenstråle. Hülphers, Abraham Abrahamsson, skriftställare, topograf. Född i Västerås d. 27 nov. 1734. Föräldrar: handlanden och rådmannen Abraham Hülphers och Kristina Westdahl. H. ägnade sig i yngre år åt köpmansyrket, blef handlande i Västerås och erhöll 1763 titel af direktör med assessors rang.