begick sist nämnda år den 13 april själfmord på grund af sjuklighet och melankoli. »Han var en skådespelare af synnerlig förtjänst, med klart förstånd, poetisk uppfattning och fullkomlig frihet från manér, hvarigenom hans framställningar blefvo själfständiga skapelser af beundransvärd naturlighet och sanning.» Ogift. Hylander, Andreas, universitetslärare, teolog. Född i Tunhems församling i Vestergötland d. 23 febr. 1750. Föräldrar: komministern därstädes Sven Hylander och Kristina Davidsson. Vid föräldrarnas frånfälle i hans unga år upptogs H. till fosterbarn af kyrkoherden i Tunhem Forssenius, hvilken besörjde hans uppfostran, till dess myndlingen blef student i Upsala 1771. Efter ett par år utbytte han detta lärosäte mot högskolan i Lund, där han 1775 erhöll den filosofiska graden med andra hedersrummet. Följande året kallad till docent i österländska språk, förordnades han att 1780--81 förestå professuren i samma läroämne och befordrades till adjunkt 1782. 1790 erhöll H. professors titel, blef 1795 efter aflagda lärdomsprof teol. d:r, utnämndes 1798 till e. o. och 1806 till ord. professor i teol. fakulteten. 1826 jubeldoktor vid filos. doktorspromotionen i Lund. Död i Lund d. 1 juni 1830. Hans skrifter bestå mest i akademiskt tryck. Såsom förtjänta af särskild uppmärksamhet torde böra nämnas: Förklaring af doktor Luthers lilla Cateches 1812, samt Frågor och svar, rörande salighetens grund, medel och ordning, hvilket arbete utgått i flere upplagor och länge vid Lunds universitet omtalades under namn af »Hylanders schema». Gift 1796 med Hedvig Juliana Troberg. 1. Hyltéen, Anders von, ämbetsman. Född i Stockholm 1669. Föräldrar: assessorn Lars Andersson Hylthén och Anna Hammarin. Efter idkade studier blef H. notarie i Svea hofrätt 1691 och utnämndes två år senare till riddarhusfiskal. 1704 befordrades han till Stockholms stads sekreterare, sedan han någon tid förut erhållit titel af vice lagman, och undfick 1705 fullmakt som borgmästare och ordförande i justitiekollegium. I denna egenskap var han borgarståndets själfskrifne talman, såväl vid utskottsmötet 1710 som vid riksdagarna 1713--14 och 1719. 1714 erhöll han adlig värdighet, då han skref sig von Hyltéen. I den förtviflade belägenhet, hvari riket 1714 befann sig, och som var den egentliga anledningen till riksdagens sammankallande, var H. bland dem, som öppet uttalade sin mening om den rådande ställningen och förordade på borgarståndets vägnar, att prinsessan, rådet och ständerna måtte kasta sig i armarna på England, Frankrike och Österrike, med begäran att dessa makter ville skaffa det utarmade Sverige fred. Efter Carl XII:s död satt han bland Görtz' domare och var, ehuru adelsman, talman i borgarståndet under en del af riksdagen 1719. Orsaken till hans skiljande från sistnämnda befattning lär varit hans oförbehållsamt uttalade sympatier för prins Fredrik och dennes val till Sveriges konung, hvilket så uppretade ståndet, att det hotade att kasta sin ordförande ut genom fönstret. Nätt och jämt hade hans älsklingsplan, att få Fredrik uppflyttad på Sveriges tron, gått igenom, förrän H. afled i Stockhom i jan. 1721. Gift 1700 med Regina Petré. 2. Hyltéen, Samuel von, ämbetsman. Född i Stockholm 1672; den föregåendes bror. Ägnade sig liksom denne åt den civila banan och blef e. o. kanslist i k. kansliet 1692. Han genomgick därpå de underordnade graderna i kansliet och Svea hofrätt, där han befordrades till assessor 1710. Jämte sin äldre broder upphöjd i adligt stånd 1714, utnämndes han två år senare till lagman i Skåne och Bleking och blef landshöfding i Kristianstad 1719; friherre s. å. Död på Skillinge i Skåne d. 8 maj 1738. Vid 1719 års riksdag var H. ledamot af det utskott, som uppsatte valakten, drottningens försäkran och regeringsformen. Hans kända fosterlandskärlek och redbara karaktär vann vid 1723 års riksdag ett vackert erkännande, då han uppkallades på slottet till konung Fredrik och af honom tillspordes om anledningarna till den allmänna oviljan mot hans person. H:s svar angaf såsom skäl sträfvandet efter ökad makt samt förtroendet till »otidiga och odugliga gunstlingar». Han erinrade om, hur tyska prinsar, som varit konungar i Sverige, ofta misslyckats just därför, att de följt utlänningars råd. Orden pekade tydligen på smågunstlingarna Diemer, Gehebe m fl., och konungen, för tillfället hänförd af uppriktigheten och af skälen, lofvade att rätta sig efter ständernas önskningar och bad H. låta detta komma till allmänhetens kännedom. Senare och såsom landshöfding i Kristianstad synes H. hafva låtit några missbruk komma sig till last. Vid den stränga efterräkning, Horn lät anställa med en del tjänstemän, blef äfven H. suspenderad. Till hans lycka hade det Gyllenborgska partiet redan vunnit ett så mäktigt inflytande, att H., som bekände sig till samma parti, genom detsammas mellanträdande 1731 återinsattes i sitt ämbete. Gift 1706 med Helena Maria König. Hyltén-Cavallius, se Cavallius. Hyltenius, Nils, se Silfversköld. Hysing, Hans, porträttmålare. Född i Stockholm 1678 och sannolikt son af konterfejaren Jakob Hysing och hans fru Katarina. Han kom i lära hos sin tids mest ansedde porträttör i Sverige David Krafft, men begaf sig till London 1700 och återvände sedan aldrig till fäderneslandet. I London arbetade han gemensamt med sin därstädes då varande berömde landsman Mikael Dahl och vann stort anseende, så att han äfven anlitades att utföra porträtten för storbritanniska hofvet. När han afled är icke bekant, men han lefde ännu 1740. Åtskilliga af hans bilder hafva blifvit graverade. Håkansson, Julia, född Stenius, skådespelerska. Född i Stockholm d. 4 sept. 1853. Elev af fru H. Winterhjelm, debuterade fru H. å Dramatiska teatern i Stockholm som Nora i