Men till anlaget och till böjelsen var han helt och hållit inne på konstens område. Han var född konstnär -- skada blott att hans utbildning blef så otillräcklig! Det centrala hos H. var och förblef dock det religiösa måleriet. I en rad af storartade kompositioner har han nedlagt sin enkla, skriftenliga uppfattning af Jesu lefnad här på jorden.» Hans porträtt, historiska eller genretaflor, äro betydligt underlägsna de religiösa målningarne. H. åstadkom för öfrigt äfven raderingar och träsnitt, tusentals handteckningar, statyer i trä och lera samt sysslade dessutom med mekanik, astronomi m. m. H. var en sällsynt verksam och begåfvad person. Död d. 24 jan 1816. Hörlin, Anton Hugo, arkitekt, befrämjare af svensk konstindustri. Född i Marstrand d. 30 juli 1851. Föräldrar: stadsläkaren Anton Julius Hörlin och Anna Sofia Charlotta Strandman. H. studerade vid Chalmersska institutet i Göteborg och konstakademien i Stockholm, 1873--78, under hvilken tid han 1877 stiftade akademistklubben, samt företog utländska studieresor. 1879 blef han öfverlärare i konstindustriel fackteckning vid Tekniska skolan i Stockholm. Den artistiske och målmedvetne mannen var en af dem, som först bidrogo till den moderna renässansen inom den svenska konstslöjden, och härför verkade H. så väl i sin egenskap af lärare och mönsterritare som genom tidningsartiklar och föredrag. Under sina sista lefnadsår var han äfven konstnärlig rådgifvare vid Rörstrands porslinsfabrik, hvarjämte han biträdde vid förarbeten för utställningarne i Köpenhamn 1888, Chicago 1893 m. m. Död genom drunkning i Södertörns skärgård d. 12 juli 1894. H. var utgifvare af Svensk konstslöjd 1888--89, 91 samt publicerade en del mindre dikter, uppsatsen Om brister i våra bildande konstnärers konstnärsbildning, Nord. tidskrift 1888, Sagor (utgifna efter hans död) m. m. Gift med Agnes Nilsson Dag. Hörling, Johan Fredrik, målare. Född 1718; styfson till kyrkoherden Johan Gustaf Hallman i Stockholm. H. ägnade sig tidigt åt målarekonsten. Sommaren 1740 begaf han sig till Frankrike, hvilken resa lärer utsträckts ända till Rom, där han, enligt sin egen uppgift, »lärde sin konst af dess största virtuos.» Måhända var det under denna vistelse i Italien, som han blef ledamot af målareakademien i Florens, en utmärkelse, hvilken, så vidt kändt är, endast tillfallit tre svenska män: Ehrenstrahl, Roslin och Hörling. 1747 besökte han för andra gången utlandet, men återvände redan året därpå till Sverige. Ett och annat porträtt af hans hand från denna tid vittnar om hans stora begåfning. Olyckligtvis lär han snart fallit offer för en sinnessjukdom, som det säges till följd af en olycklig kärlek. Slö och förvirrad, irrade han i många år omkring på Stockholms gator, ett mål för hopens hån, tills döden ändtligen befriade honom från hans lidanden d. 12 nov. 1786. Hans arbeten, till hvilka några handteckningar också kunna räknas, äro i Sverige ytterst sällsynta. Hörnfeldt, Per Olof, riksdagsman. Född d. 4 febr. 1830 i Hörnäs i Själevads socken i Ångermanland. Föräldrar: riksdagsmannen i bondeståndet Johan Hörnfeldt och Brita Olofsdotter. Föräldrarne, som önskade, att deras ende son skulle ägna sig åt jordbruk, ansågo inga andra bokliga kunskaper därför nödiga, än de själfva kunde bibringa, och den vetgirige H. var hänvisad till att genom själfstudium fylla bristen och använde sina lediga stunder i sådant syfte. Redan vid unga år utsågs han till ledamot af Själevads häradsrätt, hvarpå snart följde det ena medborgerliga uppdraget efter det andra, tills han 1862 valdes till ledamot af bondeståndet för Norra Ångermanlands domsaga, hvilket uppdrag förnyades för den följande ståndsriksdagen. Efter representationsförsändringen företrädde han samma valkrets i andra kammaren 1867--79, där han äfven hade plats 1882--84 samt från och med majriksdagen 1887 till 1890 som ombud för Själevads och Arnäs tingslag. Ett manligt och frimodigt uppträdande, paradt med en betydande slagfärdighet i debatten, gjorde H. snart bemärkt i riksdagen och redan 1867 invaldes han i statsutskottet, där han ock hade plats under alla följande af honom bevistade riksdagar till 1888, då det protektionistiska nya landtmannapartiet, som i honom såg en af sina besvärligaste motståndare, straffade honom genom öfverflyttning till bankoutskottet, hvars vice ordförande han var 1888--90. Under en följd af år tillhörande först landtmannapartiets och senare »gamla landtmannapartiets» förtroenderåd, hedrades han 1880--81 af andra kammaren med uppdrag som statsrevisor. I hemorten var han ständig ledamot af landstinget. Han togs äfven af regeringen i anspråk för åtskilliga kommittéer, bl. a. landtförsvarskommittén 1880--82 och bankkommittén 1889--90. Död i Hörnäs d. 14 dec. 1890. Gift med sin kusin Maria Hörnfeldt. Ichsell, Jakob, politisk agent. Född 1722. Såsom hofmästare för de k. pagerna tillhörde I. på sätt och vis hofvet och synes själf ha betraktat sig såsom länk af hofpartiet i Adolf Fredriks tid. Med anledning af drottningens födelsedag höll han i juli 1755 på riddarhussalen ett tal, i hvilket han skarpt yttrade sitt ogillande af några forna tiders statsskick och framställde dem såsom skadliga mångvälden, på ett sätt, som ansågs innebära ett öppet klander af den då varande statsförfattningen och en uppmaning till dess ombildning. Talet väckte ett bullersamt uppseende och den djärfve oratorn ställdes inför ständernas kommission, som i juni 1756 dömde honom till ständig landsflykt, hvilken dom af ständerna själfva mildrades till fyra års landsförvisning. Han begaf sig då till Hamburg, där han till en början lefde utan tjänst, men sedermera -- efter den amnesti, som 1765 förkunnades deltagarna i 1756 års upprorsförsök -- förordnades till svensk agent och sålunda erhöll