tillfällighetsdikter, af hvilka en del trycktes i »Stockholms-Posten» och »Vesterås Tidningar» och utkommo samlade i Vitterhetsförsök 1825. Han har jämväl utgifvit en samling öfversatta skaldestycken Odéum 1832. Jennings, John, affärsman, politiker. Född i Stockholm d. 3 dec. 1729. Föräldrar: kommerserådet Frans Jennings, -- en af Stockholms största exportörer, bördig från Irland och 1742 naturaliserad svensk adelsman, -- och Maria Kristina Bedoire. J., som uppfostrats i England, tjänstgjorde 1750--53 vid Lifregementet, där han avancerade till ryttmästare, men tog afsked sistnämnda år, för att ägna sig åt faderns yrke. Han bedref affärer i stor skala och begagnade den kredit, han genom sitt 1753 ingångna gifte med Thomas Plomgrens dotter, Hedvig Sofia, erhållit hos de maktägande Hattarne, till stora lån i riksbanken, genom hvilka han sattes i tillfälle att köpa och anlägga en mängd järnbruk. Hans goda insikter å detta område vore ock tillräckliga för att nationellt drifva brukens skötsel och föranledde såväl hans val till fullmäktig i järnkontoret, som hans inkallande i Vetenskapsakademien, hvilken tilldelade honom sin guldmedalj för förbättrad konstruktion af masugnar. Ifrigt intresserad för kanalbyggnader, förmådde han riksbankens styrelse att till Trollhätte slussverks byggnader anslå en årlig summa af 300,000 daler kopparmynt. Vid 1760--62 års riksdag började han äfven aktivt deltaga i det politiska lifvet och tjänstgjorde som Hattarnes skattmästare, enligt tidens sed ej försmående att med klingande valuta söka uppehålla partiets sjunkande aktier, samt var medlem af sekreta utskottet. Vid 1765--66 års riksdag tvungo honom förhållandena att hålla sig å defensiven, men 1769 finner man honom åter i såväl sekreta utskottet som riddarhusets plena ifrigt verksam att åter föra Hattarne till väldet. Vid frihetstidens sista riksdag blef han häftigt angripen af den kände ekonomiske författaren Anders Nordencrantz (se nedan), hvilken gjorde honom ansvarig för att genom sina finansoperationer väsentligen ha framkallat den finansiella oredan. En särskild deputation af alla fyra stånden tillsattes för att undersöka anklagelsernas befogenhet, men dess verksamhet afbröts af Gustaf III:s revolution. J., som 1770 erhållit hofmarskalks titel, afled kort därefter å Forsmarks bruk d. 14 dec. 1773. Till försvar mot Nordencrantz' beskyllningar utgaf J. 1772 ett par broschyrer. Jensen, Alfred Anton, skriftställare. Född d. 30 sept. 1859 i Helsing-Tuna församling af Geflebergs län. Föräldrar: civilingenjören Carl Anton Jensen och Carolina Eugenia Modéer. Student i Uppsala 1879, var J. 1884--88 medarbetare i »Göteborgs Handelstidning» samt flyttade sedan till Berlin som korrespondent. Han vistades de följande åren icke blott i Tyskland, utan äfven i Serbien, Bulgarien, Kroatien, Krain och Dalmatien. 1897--99 uppehöll han sig i Wien och har enligt egen uppgift »berest hela Europa utom Pyreneiska halfön». 1901 erhöll J. anställning vid Svenska akademiens Nobelbibliotek i Stockholm. Som talangfull öfversättare på vers och prosa från de slaviska språken har J. gjort sig ett namn, hvarjämte han utgifvit ett par originaldiktsamlingar och publicerat litteraturhistoriska studier. Hans arbeten äro: Gogol, Ryska bilder, 1883; Turgenjev, Senilia, 1883; Pusjkin, Eugen Onegin, 1889; Saltykov, Småstadslif, 1890; Noveller från Serbien och Montenegro, 1891; Kristo Botjov, 1891; Mimotschka, rysk roman, öfvers., 1892; Öfversättningar från Lermontov, 1893; På fjärran stig, dikter, 1893; Ur Böhmens moderna diktning, 1894; Ur slavernas diktvärld, 1896; Nya dikter, 1896; Ryska skaldeporträtt, 1898; Mickievicz, Herr Taddeus, 1898; Polska skalder, 1899; Slavia, 1896--97; Habsburg, 1899, m. m. J. erhöll 1889 Svenska akademiens andra pris för förtjänstfull öfversättning och har ett par gånger erhållit Vet.-akademiens Letterstedtska pris. 1895 blef han Svenska akademiens resestipendiat. Gift 1897 med Karin Lidforss, dotter af professor V. E. Lidforss (se nedan). Jernberg, August, genremålare. Född i Gefle d. 16 sept. 1826. J. erhöll sin första konstnärsbildning vid målareakademien i Stockholm, men for 1847 till Paris, hvarifrån han 1854 flyttade till Düsseldorf. Här vistades J. sedan nästan oafbrutet och gjorde sig blott emellanåt vid skandinaviska utställningar påmind genom ett och annat hemskickadt konstverk. Efter att först ha ägnat sig åt historiemålning, öfvergick han till genren. Bland hans pänsels alster kunna nämnas: En lånesökande, Stilleben, Björndansen, i Nationalmuseum, Sista pipan, Besökande i Rembrandts museum, Torgdag i Düsseldorf o. s. v. 1856 agré och 1865 ledamot af Konstakademien. Död d. 22 juni 1896. Gift. »J:s kolorit är originell, penselföringen saftig och delikat, och han förstår att med helt få färgtoner åstadkomma en egendomligt spelande skala i många lifliga nyanser. Små bilder ur bondelifvet blir hans område, men han håller sig till det folk, han kan måla på stället där han bor. På senare tid har han nått mästerskapet som stillebensmålare.» Sonen Olof August Anders, född i Düsseldorf d. 23 maj 1855 och utbildad vid där varande konstakademi, där han utsetts till lärare i landskapsmålning, målar helst kust- och klippartier samt ruiner. Han måste anses mera som tysk än svensk konstnär. Jerndahl, Aron, skulptör. Född d. 1 jan. 1858. Föräldrar: gårdsbrukaren Grop Lars Andersson, som senare antog namnet Jerndahl, från Jerna socken i Dalarne, och Gers Brita Jonsson från Malung. Samma år, J. föddes, köpte