som finge underkasta sig längre utbildning vid specialvapnen. Förslaget föll i Andra kammaren med 109 röster mot 72 och väckte i hemorten en mot J. fientlig stämning, som vållade hans uteblifna återval. Han fortfor dock att i hemorten vara verksam för allmänna angelägenheter, bl. a. som en inflytelserik ledamot af Malmöhus läns landsting 1864--83. 1880 blef han kassör vid Västkustbanan, i hvars tillkomst han hade ej ringa del, nu flyttande till Helsingborg, för hvars utveckling han som stadsfullmäktig ådagalade stort intresse. Sedan 1889 är han bosatt i Stockholm. J. var jämväl ledamot af 1878 års kyrkomöte, äfven där höjande sin stämma för den religiösa toleransens grundsatser. Gift 1859 med Anna Maria Sjödahl. Kagg, Lars, fältherre, Riksmarsk. Född på Kjellstorp i Västergötland d. 1 maj 1595. Föräldrar: Carl IX:s kammarherre Nils Kagg och Britta Hård. Vid fjorton års ålder infördes K. i drottning Christinas, Carl IX:s gemåls, hof och antogs 1611 till kammarpage hos kronprinsen Gustaf Adolf, med hvilken han härigenom kom i förtroligt umgänge. Samma år följde han denne i danska kriget och deltog äfven sedermera i ryska kriget, öfverallt med utmärkelse. På grund häraf försåg honom konung Gustaf Adolf med medel, som satte honom i stånd att 1616--19 uppehålla sig vid den namnkunnige Morits' af Oranien här och utbilda sig i krigskonsten. Efter att därpå ett år ha varit anställd i böhmisk tjänst, återkom han till Stockholm 1620 och anställdes s. å. såsom fänrik vid Östgöta infanteri. Med detta regemente deltog han från 1621 i Gustaf Adolfs alla fälttåg mot Polen, vann därunder snabb befordran och blef 1628 regementets öfverste. Vid Gustaf Adolfs ingripande i trettioåriga kriget följde han de svenska fanorna och vann på Tysklands jord nya segrar och utmärkelser. Strax efter slaget vid Lützen 1632 utnämnd till öfverste för lifgardet, lämnade han ett kraftigt stöd åt hertig Bernhards armé i Bayern, där han 1633 eröfrade Kehlheim, deltog i eröfringen af Regensburg samt följande år synnerligen utmärkte sig vid försvaret af sistnämnda stad. Härunder tre gånger svårt sårad, fick han tillåtelse att resa hem för att sköta sin hälsa. Men redan 1635, sedan han blifvit utnämnd till generalmajor, skyndade han tillbaka till Tyskland, där hans vistelse dock denna gång blef tämligen kort. Återkommen till Sverige utnämndes han 1636 till krigsråd samt 1641 till riksråd. Generallöjtnant 1643, sedan han s. å. vid sidan af fältmarskalk Gustaf Horn deltagit i de skånska krigsrörelserna mot danskarna, blef han 1648 fältmarskalk. Hans försvagade hälsa hindrade honom väl att deltaga i Carl X Gustafs polska fälttåg. Däremot var han icke overksam vid dennes andra angrepp mot Danmark. Han gjorde nämligen 1659 en diversion till Norge och företog 1660 ett anfall mot Fredrikshald, men tvangs att tåga tillbaka öfver gränsen. Vid Carl Gustafs död sistnämnda år insattes han bland förmyndarne för den unge konungen och utnämndes till riksmarsk, men dog ej långt därefter i Stockholm d. 19 nov. 1661. Jämte sin yngre broder Nils (f. 1598, d. såsom guvernör i Halland 1653) upphöjdes K. 1651 i friherrligt stånd, då Toklemajärvi pogost i Kexholms norra län gafs dem till friherreskap. I grefligt stånd upphöjdes Lars 1653 med Mariestad (förbättradt 1660 med Sölvesborg) till grefskap. Den grefliga grenen af Kaggska ätten utgick dock med honom. Det gods å Lillön vid Björkfjärden, som han genom köp förvärfvade och präktigt bebyggde, bibehåller ännu efter honom namnet Kaggeholm. K. gifte sig 1628 med Agneta Ribbing. Kahl, Achatius Johan, teolog, författare. Född d. 17 okt. 1794 på ön Hven, där fadern, Mauritz Kahl, gift med Helena Katarina Sjöberg, var prost och kyrkoherde. Student i Lund 1806, blef han 1814, alltså vid endast tjugu års ålder filos. magister därstädes samt följande år docent i romersk vältalighet. Förordnad 1821 till adjunkt i österländska språk, förestod han 1821--24 och 1828--29 professuren i sistnämnda ämne. Höstterminen 1826 hade han förestått professuren i romersk vältalighet och poesi. Sedan han 1825 låtit prästviga sig, utnämndes han 1827 till förste stadskomminister i Lund samt kyrkoherde i Stora Råby och Bjellerup. Disputerade 1830 för förslagsrum till domprostämbetet i Lund, blef teol. doktor 1844 och var vid sin död, som inträffade i Lund d. 24 januari 1888, ledamot af flera in- och utländska lärda samfund. Af hans många i tryck utkomna skrifter må särskildt nämnas: Tegnér och hans samtida i Lund 1851, 2:a upplagan 1868, samt Tegnérstatyen i Lund. Jemte några minnen från Tegnérska tiden 1853. Dessa skrifter intaga ett mycket framstående rum genom stilens elegans och den lefvande skildringen af de tecknade personligheterna, med många af hvilka han såsom flitig medlem af det bekanta sällskapet Herberget kommit i nära beröring. I romersk-grekisk och österländsk filologi författade K. åtskilliga akademiska afhandlingar, som dock ej tillvunno sig samma uppmärksamhet som de förenämnda arbetena eller som hans skrifter rörande Svedenborgianismen eller Nya kyrkan. Af dessa torde de märkligaste vara: Em. Svedenborgii itinerarium, sect. II. (1844; öfv. af S:s svenska original), Bröderna i Ohio, eller den nya protestantiska kyrkan i nordamerikanska fristaterna 1853, Nya kyrkan och dess inflytande på theologiens studium i Sverige 1847--64, Eman. Svedenborgii diarii spiritualis partis VII, sect. III (1859; innehållande underrättelser om de i Svedenborgs dagbok omnämnda personer samt Svedenborgska ättens genealogi). Gift 1828 med Maria Elisa Fries. Kallenberg, Anders Hansson, landskaps- och djurmålare, född i Skåne d. 23 okt. 1834. Först tämligen sent fick K. tillfälle att i Stockholm idka studier i landskapsmåleri. Offentligt uppträdde han första gången vid skandinaviska utställningen i