Stockholm 1866 med tre landskap och deltog sedan i alla följande utställningar, som anordnades af Fria konsternas akademi. K. var länge bosatt i Düsseldorf och sedermera, under 1870-talet, i Berlin, där hans studier voro riktade på djurmåleriet, företrädesvis framställningen af boskap och får, åt hvilken bransch han alltmer uteslutande ägnade sig. K. kallades 1870 till agré af Konstakademien och hugnades 1879 med ett femårigt understöd ur dess fonder. I nationalmuseum finnas följande taflor af honom: Barrskog med ett ensligt skogstjärn 1868; Skånsk bondgård, Nötkreatur mjölkas 1875; Tjur 1902. Genom Karl XV:s testamente införlifvades med statens samlingar Ryggåsstuga i Bleking. Till det bekanta arbetet Halländska herregårdar (5 häften, 1869--71) har K. utfört illustrationerna. Död ogift i Stockholm d. 24 jan 1902. Kalling, Per, riksråd, partiman. Född i Stockholm 1700 och son till 1698 adlade assessorn i reduktionskommissionen Peter Kalling och Margareta Bunge. Vid sjutton års ålder ingick K. i krigstjänst och bevistade såsom fänrik belägringen af Frederikshald 1718. 1734 gick han i fransk krigstjänst och blef kapten vid general Lencks regemente äfvensom dennes adjutant. Deltog i flera belägringar och utnämndes vid sin hemkomst till löjtnant. Redan efter nio års förlopp, sedan han bevistat 1741--43 årens krig i Finland, var han chef för Närkes och Värmlands regemente. 1751 upphöjdes han i friherrligt stånd tillika med sin fader och broder, generaladjutanten, sedermera schoutbynachten (konteramiralen) och landshöfdingen på Gottland Mårten K. (f. 1705, d. 1765). 1757 befordrades han till generalmajor. I denna egenskap deltog han någon tid i pommerska kriget och utnämndes efter dess slut till generallöjtnant 1763. Såsom riksråd, hvartill han kallades 1765, spelade han en betydande roll inom Mösspartiet. När detta 1769 undanträngdes från makten, entledigades han ur rådet, men inkallades åter däri 1771, blef grefve s. å. och var, när 1772 års riksdag sammanträdde, en af Mössornas mest inflytelserika män. På förordnande af rådet innehade han befälet öfver hufvudstadens garnison, när revolutionen i Kristianstad, signalen till Gustaf III:s statshvälfning, blef bekant. Fåfängt var emellertid hans försök att förhindra regementsförändringen. Efter densamma skildes han ånyo från riksrådsämbetet och användes ej sedermera i rikets tjänst. Död på Myrö bruk i Örebro län vid den höga åldern af 95 år d. 3 mars 1795. Gift 1749 med grefvinnan Kristina Margareta Eleonora Posse. Kallstenius. Äldste kände stamfadern, Johan Svanström, var mjölnare och arrendator af Kallstena i Västmanland, efter hvilken ort namnet ändrades af hans son, prosten i Björskog, Georg Kallstenius, f. 1743, d. 1827. 1. Kallstenius, Carl Albert Victor, riksdagsman. Född d. 7 sept. 1823. Föräldrar: godsägaren, jur. doktor Carl Daniel Kallstenius och Eva Maria Hultberg. Student i Uppsala 1843, aflade K. därstädes kansliexamen och inskref sig i några ämbetsverk i Stockholm, men lämnade snart tjänstemannabanan och öfvertog 1853 egendomen Marietorp i Södermanland nära Mariefred. Lifligt intresserad för allmänna angelägenheter, valdes han 1866 till representant i Andra kammaren för Åkers, Selebo och Daga härader, hvilka han därstädes företrädde till och med 1872 års riksdag. Han var härvid en af det nybildade landtmannapartiets mest framskjutna män, tillhörde dess förtroenderåd och hade 1869--71 plats i statsutskottet, men då han som varm försvarsvän icke kände sig tillfreds med den ljumhet i försvarsfrågan, som vid denna tid började prägla partiets åtgöranden, tog han sitt utträde ur detsamma vid 1871 års lagtima riksdag för att i stället ansluta sig till den s. k. intelligensen. Efter Abelinska härordningsförslagets fall uppgjorde han ett förmedlingsförslag, afsedt att bereda rust- och rotehållare tillfälle att friköpa sig från roteringsbördan, hvilket dock af kammaren afslogs. K., hvilken äfven af motståndare erhållit erkännande som en human man med god bildning och redigt, om ock en smula släpigt, framställningssätt, föll därefter igenom vid följande val. Han var äfven 1869--71 medlem af teaterkommittén. K., som under den senaste delen af sin lefnad var reseinspektör för Allm. brandförsäkringsverket för byggnader å landet, afled i Stockholm d. 2 juli 1898. Gift med Agnes Vitalia Envall. 2. Kallstenius, Gottfrid Samuel Nikolaus, landskaps- och figurmålare; den föreg. kusins son. Född d. 13 juli 1861 i Västervik. Föräldrar: telegrafdirektören Gustaf Samuel Kallstenius och Emma Johanna Hammarström. Student i Uppsala 1880, drefs K. snart af sina konstnärliga intressen in på en annan bana, blef 1883 elev af E. Perséus och vid konstakademien i Stockholm 1884--88. 1891--94 blef han medelst ett konstakademiens stipendium i tillfälle att fortsätta sina studier i utlandet. Sedan han halftannat år slagit sig ned i Frankrike, där han en kort tid var Collins elev, tillbragte han de återstående stipendiatåren i Italien, där han företrädesvis uppehöll sig i Rom, Pompeji och Siena. Efter sin återkomst till hemlandet bosatte han sig i Stockholm. Alster af sin konst har han utställt vid flera tillfällen. Så i München, där han 1890 belönades med en andra medalj. Vidare deltog han 1892 i Paris-salonen och 1896 i internationella utställningen i Berlin, hvarjämte taflor af honom varit synliga på Svenska konstnärernas förenings utställningar m. fl. I förening med J. Kindborg och A. Schultzberg anordnade han våren 1896 en separatutställning i Stockholm samt deltog i stiftandet af föreningen Svenska målare, i hvilken han blef ordförande. K:s arbeten utgöras företrädesvis af svenska och italienska landskap och utmärka sig för