friskhet och stämningsrikedom. Bland desamma kunna nämnas Lindar, motiv från Sladö, hvilket arbete var det som vann den förenämnda belöningen i München (sedermera inköpt till ett privat galleri i Lybeck), Kyrkogård 1891; i Den kgl. malerisamling, Köpenhamn), Tvätterskor vid ån, motiv från Grez 1893; Förvildad trädgård 1895 (i Nationalmuseum); Sommardag 1896; Sommarnatt s. å.; Molnstudie s. å.; Utsikt från Villa d'Este s. å.; Afton efter åskväder 1897; Skymning s. å. K:s hustru, Gerda Maria Roosval-K., född i Kalmar d. 10 febr. 1864, elev vid konstakademien i Stockholm 1885--89, är porträtt- och landskapsmålarinna. 3. Kallstenius, Edvard Gustaf Götrik, polarfarare; den föreg. broder, se Björling, Johan Alfred. Kalm, Per, naturforskare, ekonomisk skriftställare. Född i mars 1716 i Ångermanland, dit föräldrarna, kapellanen i Korsnäs kapell af Nerpes socken i Österbotten Gabriel Kalm och hans hustru Katarina Ross, tagit sin tillflykt undan ryssarnas härjningar i Finland. Vid Åbo universitet, där K. blef student 1735, riktades hans håg på naturvetenskaperna af dåvarande professorn, sedermera biskopen J. Brovallius, hvilken tillika rekommenderade honom hos mäcenaten, presidenten frih. Sten Carl Bielke (se sid. 92). På dennes bekostnad fick K. först göra en vetenskaplig resa till åtskilliga delar af Finland, och året därefter (1741) till Uppland och Västmanland. På denna utfärd lärde han känna Linné och föranleddes däraf att låta inskrifva sig vid universitetet i Uppsala, där han snart räknades bland den store naturforskarens mest förhoppningsfulla lärjungar. Denne gaf honom goda råd och anvisningar vid hans anträdande 1742 af en ny studiefärd, denna gång genom Västergötland och Bohuslän. Frukten häraf blef en skrift med titeln P. Kalms Mag. Doc. Västgötha och Bohusländska resa (1746), hvilken innehöll såväl iakttagelser öfver sällsyntare växter som rön rörande deras ekonomiska nytta. De närmast följande åren upptogos af nya forskningsresor, däribland en (1744) i sällskap med hans gynnare, frih. Bielke, genom Ryssland och en del af Ukraine. Ehuru blott student hade K. redan förvärfvat sådana lärdomsmeriter, att han 1745 invaldes till ledamot i den sex år förut instiftade Vetenskapsakademien, 1746 föreslogs till docent i naturalhistoria och ekonomi af universitetet i Åbo och följande år förordnades till förste innehafvaren af den vid nämnda högskola upprättade lärostol i samma ämnen. Det dröjde emellertid mer än fem år, innan han tillträdde detta sitt professorsämbete. Han utsågs nämligen att bringa i verkställighet en Linnés plan, att en naturforskare skulle sändas till norra Amerika för att där i trakter, hvilkas klimatiska förhållanden liknade Sveriges, göra botaniska iakttagelser och insamla växter med särskild hänsyn till den ekonomiska nytta som af dem kunde hämtas. Resan, som anträddes 1747 med understöd af olika myndigheter, gick öfver England, där K. uppehöll sig ett halft år. I Amerika stannade han från sept. 1748 till febr. 1751. Frukterna af denna sin forskningsfärd nedlade han i arbetet En resa till Norra Amerika, hvaraf del. I--III utkommo 1753--61. Manuskriptet till de öfriga fyra delarna tillföll någon tid efter K:s död universitetsbiblioteket i Åbo, men förstördes vid dettas brand 1827. De tre första delarna öfversattes på flera utländska språk. Från sin resa medförde K. en mängd frön och telningar, med hvilka han riktade de svenska samlingarna och trädgårdarna och som han beskref i En kort berättelse om naturliga stället, nyttan och skötseln af några växter, utaf hvilka frön nyligen blifvit hembragta. I nov. 1752 tillträdde han omsider sitt professorsämbete, som han omsorgsfullt skötte, samtidigt med att han nitiskt ägnade sig åt anläggandet af en botanisk trädgård. Minnesmärken af hans ovanliga flit äro bland annat 146 under hans presidium utgifna disputationer. Han afled i Åbo d. 16 nov. 1779. Gift i Filadelfia 1750 med Anna Margareta Sjöman. Efter K. är ett örtsläkte, Kalmia, uppkalladt. Kalmeter, Henrik, ämbetsman. Född d. 20 augusti 1693 i Falun, där fadern, löjtnanten Olof Kalmeter, var bosatt. Efter i Uppsala aflagd examen för inträde i bergsstaten, anställdes K. 1714 i bergskollegium, där hans första mera maktpåliggande uppdrag var att öfverse och upprätta register öfver alla utfärdade resolutioner och privilegier för äldre och nyare bergverk. Det omsorgsfulla sätt, hvarpå han fullgjorde detta värf, beredde honom ett offentligt anslag till företagande af en utrikes resa. Denna anträddes 1718 och fortgick till 1727 samt sträckte sig till Holland, Tyskland, Frankrike och England. Han hemsände därunder till kollegiet omständliga berättelser rörande sina iakttagelser om bergshandtering, därmed sammanhängande manufakturer m. m, hvarjämte han till Sverige inskaffade skickliga järn- och stålarbetare. Efter hemkomsten befordrades han 1728 till kommissarie i Kommerskollegium och fick s å. i uppdrag att företaga en resa inom Sverige för uppsökande af stenkol, galmeia och andra mineral. Efter en ny, 1729 företagen utländsk resa för ytterligare anskaffande af kunniga arbetare i skilda yrken utnämndes han 1734 till assessor i bergskollegium. Hans sista befordran var 1747, då han utnämndes till kommerseråd, hvarjämte han s. å. invaldes till ledamot i Vetenskapsakademien. Död i Stockholm julaftonen 1750. Gift 1736 med Anna Wallberg. Kalsenius, Anders, biskop. Född i Söderbärkes prästgård i Dalarne d. 1 nov. 1688. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Olof Kalsenius och Anna Rudbeck, dotter till biskopen Nils Rudbeckius. Vid nio års ålder sändes K till universitetet i Uppsala, där han till en början idkade sina studier under ledning af ett par äldre kamrater, båda blifvande biskopar, nämligen halfbrodern N. Barchius och A. Rhyzelius. Promoverad till filosofie magister 1713 och prästvigd 1716, kallades han sistnämnda år till huspredikant hos riksrådet grefve Gustaf Cronhjelm och