befordrades till pastor vid Dalregementet samt bevistade såsom sådan kampanjen i Norge 1718. Från nämnda kår sökte och erhöll han 1720 transport såsom andre pastor vid lifdrabanterna och utnämndes 1722 till e. o. k. hofpredikant. Den personliga beröring, hvari han genom det sistnämnda kallet kom med konung Fredrik, påskyndade hans befordringar. 1725 förordnades han till präses i hofkonsistorium och blef 1728 efter halfbrodern Barchius konungens öfverhofpredikant, 1730 pastor primarius vid Storkyrkan i Stockholm och ordförande i stadskonsistorium samt 1733 biskop i Västerås. Redan tre år förut hade han nämnts till teol. doktor af universitetet i Greifswald. Hans afundsmän påstodo väl, att det ej var Kalsenii utmärkthet som präst, utan helt andra meriter, som framkallade denna hastiga lycka, nämligen hans egenskap af säker skytt och glad deltagare i konungens jaktpartier och ännu mer hans eftergifvenhet för konungens passion beträffande fröken Taube. Af andra framställes han dock som både en samvetsgrann och aktningsvärd man. Hans lärdom och nit som stiftsstyresman hafva ej ens hans ovänner sökt förneka. Mot Uppsala universitet visade han en stor och hedrande frikostighet, då han där inrättade den teologiska profession, som ännu bär hans namn. För detta ändamål skänkte han till akademiens disposition Sätra hälsobrunn i Västmanland och 20,000 daler k:mt, det senare dock med förbehåll af underhåll åt några fattiga. Till Västerås gymnasium förärades hans vackra och dyrbara myntsamling. Vid riksdagarne tillhörde han Hattpartiet. Död i Västerås d. 24 dec. 1750. Gift med Elisabet Lemoine. 1. Kammecker, Joakim, patriot. Född i Stockholm 1643. Föräldrar: bagaren Mårten Kammecker och Katarina Sohm. I unga år sökte K. sin lycka i främmande land och tjänade någon tid i Österrikes härar under dess krig med turkarna. Förmodligen hade han visat några synnerliga prof af mandom och duglighet, emedan han af kejsar Leopold förlänades med adelskap och därtill hörande vapen. Efter sin hemkomst nedsatte han sig i Stockholm som bagare och blef ålderman för bagare-ämbetet. Det stora personliga anseende han visste förvärfva sig beredde honom plats som fullmäktig i borgareståndet vid riksdagarna 1710, 19, 20, 23 och 26. Tillsammans med tre andra förmögna män, inrättade han 1725 ett änkehus på Ladugårdslandet i Stockholm. Död 1732. Gift 1671 med Margareta Gerdes. 2. Kammecker, Martin, universitetslärare, superintendent. Född i Simtuna prästgård i Uppland d. 17 juni 1698; den föreg. brorson och son af prosten och kyrkoherden därstädes. Vilhelm Kammecker och Kristina Waldia. K. blef 1713 student och 1722 fil. magister i Uppsala. Efter en hufvudsakligen för teologiska studier 1724--29 företagen resa, hvarunder han besökte Danmark, Tyskland, Frankrike, England och Holland, utnämndes han sistnämnda år till adjunkt inom filosofiska fakulteten i Uppsala. Såsom sådan höll han föreläsningar i statskunskap och författade ett vidlyftigt kollegium om Sveriges statsförfattning, hvaraf flera utländska ministrar vid svenska hofvet läto taga afskrifter. Utnämnd 1731 till teologie adjunkt och kyrkoherde i Uppsala-Näs, blef han 1742 kontraktsprost i Hagunda kontrakt, ehuru han icke var pastor inom detsamma. År 1745 befordrades han till superintendent på Gottland, blef vid kröningen 1751 teologie doktor och dog i Visby d 6 maj 1757. Med sin öfriga lärdom förenade K. en alldeles ovanlig bokkännedom och ägde ett af de utvaldaste bibliotek på den tiden i Sverige. Gift 1735 med Cecilia Elisabet Wallin. Karlin, Georg Fredrik Johanson, kulturhistoriker. Född i Åkarp d. 23 april 1859 och son af kyrkoherden Lars Peter Johansson och Karolina Kristina Nilsson. Student i Lund 1879, ägnade sig K. snart med lifligt intresse åt att uppsöka och samla minnen af förgångna svenska kulturskeden och gjorde sig känd bl. a. genom åtskilliga kyrko- och gravundersökningar äfvensom genom vid Falsterbo företagna utgräfningar. När kulturhistoriska föreningen för Södra Sverige stiftades i Lund i dec. 1882, skedde detta närmast i syfte att öfvertaga och utveckla de kulturhistoriska samlingar, som under sommaren s. å. blifvit hopbragta af K. Denne blef 1884 föreningens sekreterare och 1893 dess intendent och har sedan 1894 ombesörjt utgifvandet af föreningens publikation Kulturhistoriska meddelanden, illustrerad kvartalsskrift för fornminnen och konstindustri. Gift 1896 med Anna Clara Maria Forsell. Karlsohn, Anna Margareta, operasångerska. Född i Gällstad, Älfsborgs län, d. 10 mars 1852 och dotter af organisten Andreas Karlsohn och Eva Maria Berndtson. Efter att hafva tagit organistexamen i Skara, blef K. elev vid konservatoriet i Stockholm 1872 och anställdes vid operan 1879, sedan hon året förut debuterat såsom Cherubin i »Figaros bröllop». Hon har vid nämnda scen tagits i anspråk för utförande af en mängd olika roller, i hvilka hon vunnit rättvist erkännande. Bland dessa kunna nämnas gossroller, sådana som Siebel i »Faust», Benjamin i »Josef», Gemmy i »Tell», och subrettpartier såsom Micaela i »Carmen», Zerlina i »Don Juan», Martha i operan af samma namn, Mirza i »Lalla Rookh», Jenny i »Hvita frun». Därjämte har hennes anmärkningsvärda förmåga såsom koloratursångerska satt henne i stånd att öfvertaga sådana uppgifter som Philine i »Mignon», Rosina i »Barberaren», Matilda i »Tell» o. s. v. Karlsson, Karl Fredrik, präst, skolman, författare. Född d. 19 mars 1831 i Nyköping. Föräldrar: handlanden Anders Carlson och Anna Kristina Beckman. Efter att 1848 i Uppsala ha tagit studentexamen blef han fil. doktor 1857 samt utnämndes 1858 till hufvudlärare i