Genom sina med fin penna författade lefnadsskildringar af Ernst Ahlgren 1889, och Anne Charlotte Leffler, duchessa di Cajanello 1893 framkallade hon inom litterärt och socialt intresserade kretsar en liflig polemik om bl. a. äktenskapsfrågan. Vidare må nämnas den litterära studien C. J. L. Almqvist, Sveriges modernaste diktare 1897 samt småskrifterna Individualism och socialism 1895 och Bildning 1897. Då fröken K. hållit det föredrag i kvinnofrågan, som på flera håll inom »kvinnosakskvinnornas» läger framkallat den lifligaste gensägelse, utgaf hon 1896 sina uppseendeväckande skrifter Missbrukad kvinnokraft samt Kvinnopsykologi och kvinnlig logik, i hvilka hon med öfverlägsen talang gör gällande, att arbetet för kvinnofrigörelsen råkar in på afvägar, så snart det tenderar därhän att försvaga eller upphäfva det för kvinnans natur utmärkande, hvarigenom hon har att fylla sin uppgift i kulturens tjänst. Dessa skrifter gåfvo upphof till en mängd broschyrer och andra inlägg i kvinnofrågan. Stor uppmärksamhet väckte fröken K:s 1898 utgifna, 1901 i ny upplaga utkomna skrift Tankebilder -- ett arbete som gaf Georg Brandes anledning att i Köpenhamnstidningen Politiken 1899 skrifva en litterär essay, inneslutande en värdesättning och precisering af Ellen Keys betydelse inom den nutida svenska litteraturen och kulturen, där Brandes tillmäter henne en ledande och samlande ställning. Ur den omfångsrika, briljant skrifvna uppsatsen må det tillåtas här lämna följande utdrag: »Allt hvad hon säger om mänskligt känslolif är sundt och fint. Hennes talrika uttalanden rörande konstens väsen och betydelse röja en hög och ädelsinnad konstnärlig kultur, ädelsinnad och rättvis i den meningen, att hon aldrig underskattar något ypperligt och endast sällan öfverskattar något underordnadt. Som en trofast lärjunge till Goethe står hon kall och främmande för såväl mysticismens konstteori som Tolstoys fordringar på konstens gagn för det allmänna. Hon häfdar med värme, att konsten liksom kärleken är sitt eget mål. Skönast träder hennes väsen läsaren till mötes, när hon talar om, hvad kvinnornas väsen är. Hon har de högsta idéer om kvinnans betydelse i människolifvets organisation, och hon har de mänskligaste idéer därom. Man kan ej tala vackrare, renare och mera fördomsfritt om förhållandet mellan man och kvinna, än hon gjort». 1901 utgaf fröken K. ett nytt arbete, benämndt Barnets århundrade, hvilket genom öfversättningar blifvit vida kändt. Så har det i Tyskland upplefvat ej mindre än fyra upplagor och för öfrigt öfverflyttats till danska, holländska och polska språken, hvarjämte öfversättningar till franskan och ungerskan för närvarande (1903) äro under utarbetning. Sistnämnda år utkom ett nytt arbete af henne, Lifslinjer. Keyser, Henrik, boktryckare. Hans födelseår och härkomst äro okända. I sina yngre år hade han lärt boktryckeriyrket, men af en eller annan anledning anställd såsom soldat följde han i denna egenskap Gustaf Adolfs härar både under ryska och polska fälttågen. Sägnen berättar, att i det byte, konungen 1625 vann i Lifland, fanns bland annat ett boktryckeri, hvilket, då han hörde att K. kunde sköta ett sådant, han skänkte åt den konstförfarne ynglingen, med villkor att han skulle uppsätta det i Stockholm. Med sin skatt skall då denne återvändt till Sverige och begynt i Stockholm en ny verksamhet som förläggare, boktryckare och bokhandlare. Dock finnes intet, som gifver vid handen, att hans verksamhet därstädes såsom boktryckare börjat före år 1633. Från 1635 kallar han sig k. boktryckare. Bland hans flera förlagsartiklar märkes särdeles den af Wolfgang Hardtman stuckna, mycket rara Sveriges Rijkes Ridderskaps och Adels Vapenbook -- den första af detta slag i landet, som trycktes i aflång 4:o 1650 och innehåller omkring 300 ofärgade vapensköldar. För öfrigt utgingo från hans officin utom ett stort antal k. förordningar och annat offentligt tryck flera större arbeten, alla utmärkta i typografiskt hänseende. Bland dem äro att nämna finska bibeln af år 1641, den svenska (den s. k. drottning Kristinas) af 1646, båda i folio, samt lagupplagorna af 1635, 38 och 43 i kvarto. K., som äfven var en skicklig träsnidare, har på denna sin konstfärdighet lämnat vackra prof såväl i den förenämnda vapenboken som bl. a. i det med förträffligt återgifna vapensköldar illustrerade arbetet »Petri Pachii Missus». Han lär ha aflidit 1663. Hans tryckeri ärfdes af sonen Henrik K., som sedan 1670, då han blef myndig, på ett förtjänstfullt sätt upprätthöll firmans anseende till sin död 1699. Å hans officin började tryckningen af den stora kyrkobibeln, hvilken emellertid blef färdig först 1703 under ledning af faktorn J. E. Balduin. Denne K. hade en filial af sitt tryckeri i Uppsala 1685--95. Densamma öfvertogs sedan af hans son Henrik, som 1695--1701 var akademiens boktryckare. Keyser, Carl Johan, kemist. Född i Slaka socken af Östergötland d. 5 juli 1821. Föräldrar: brukspatronen Jakob Keyser och Eriana Margareta Ekenstam. Student i Uppsala 1841, promoverades K. till fil. doktor därstädes 1848, hvarpå han kallades till docent i kemi vid Uppsala universitet, och anställdes såsom lärare i agrikulturkemi, fysik och kemi vid Ultuna landtbruksinstitut 1851. Under åren 1853--54 gjorde han såsom Byzantinsk stipendiat en vetenskaplig resa genom Tyskland och Frankrike, utnämndes 1857 till lärare i kemi och kemisk teknologi vid Tekniska elementarskolan i Norrköping, samt antogs året därefter till agrikulturkemist för Östergötland. 1877 blef han lektor vid nämnda läroverk. Förutom en mängd vetenskapliga afhandlingar, införda i »Tidskrift för landtmanna- och kommunalekonomien» samt i »Farmaceutisk tidskrift», har K. utgifvit bl. a. Om gödningsmedlens beståndsdelar och verkningssätt 1860; Blad ur naturens bok 1863; Kurs i laborationsöfningar 1864; Organisk kemi 1866--67, 2:dra uppl. 1876; Kemien 1869--76, i »Bibliotek för populär naturkunnighet»; Förstudier till den