fäderneyrket och bragte sig genom drift och företagsamhet samt icke synnerlig noggrannhet om medlen snart fram bland Stockholms borgerskap, som vid 1738--39 års riksdag valde honom till fullmäktig i borgarståndet. Han insattes genast i sekreta utskottet, som han tillhörde under alla af honom bevistade riksdagar (till och med 1760--62 års riksdag). Han sällade sig här till Hattarne och ingick i förening med sin kollega Plomgren, aftal med den franske ambassadören att mot en viss penningsumma hålla honom sitt stånds vacklande majoritet tillhanda. Sedan detta värf krönts med framgång, var han äfven vid följande riksdagar Frankrikes betrodde penningutdelare och denna hans ställning underlättade ock hans väg i riksdagen till betrodda poster. Som fullmäktig i manufakturkontoret och i riksbanken hade han ock tillfälle att se sina egna intressen till godo genom stora lån, hvilka kommo honom väl till pass som förlag för en vidtomfattande affärsverksamhet, bl. a. som bolagsman för det »för kursens styrande» tillsatta växelkontoret, genom hvilket han skördade en ofantlig vinst å statens bekostnad. Han blef ock 1755 och 1760 borgarståndets talman och 1757 handelsborgmästare i Stockholm samt kort därefter direktör i Ostindiska kompaniet. K. stod sålunda på den yttre lyckans höjd, när hans uteblifna återval till 1765--66 års riksdag bebådade, att sakerna började taga en annan vändning. När Mössorna nu kommo till makten, underkastades Vexelkontorets förvaltning en genomgående granskning, som åter hade till följd en allvarsam räfst med dess ledamöter och i främsta rummet med K. Denne skildes genast från sin befattning vid Ostindiska kompaniet, och hans egendom belades med kvarstad till säkerhet för de dryga summor kronan ansågs komma att återfordra. I brottmålsväg dömdes han, för svekligt förfarande, till en månads vatten och bröd samt lifstids fängelse på Marstrands fästning, hvarest han afled som fånge d. 15 nov. 1766. Han begrofs 1767 i Riddarholmskyrkan i Stockholm, säkerligen den enda Marstrandsfånge, som fått ett så förnämt hvilorum. Fyra år senare, då Hattarne återvunnit majoriteten, erhöllo de i växelaffärerna invecklade full återupprättelse, då K:s barn och styfbarn återfingo de af fadern uttagna omsättningssummorna och för hans »förtjänster» adlades med namnet Kiermansköld. Gift 1: 1730 med Anna Katarina Gjöding och 2: 1753 med Juliana Brandel. Kijl, Nils, slottshöfvitsman. Föräldrar: Per Söfringsson Kijl och Agneta Arvidsdotter Drake. K. nämnes första gången 1593 såsom hertig Carls kammarjunkare och betroddes följande året att vara befallningsman på Stockholms slott samt öfver staden och de båda malmarna. 1595 skickades han af hertigen till Vaxholm för att hafva ett vaksamt öga på alla främlingar, som passerade fästningen, men insattes följande året ånyo till befallningsman på Stockholms slott. Kort därefter utsträcktes hans makt och myndighet som befallningsman äfven till Södertörn samt Sollentuna och Wallentuna härader i Uppland. Förordnad 1602 till öfverste för krigsfolket i Finland, insattes han tvenne år senare till ståthållare på Nyslott och blef 1609 ståthållare på Åbo, hvarefter han skref sig skattmästare i Finland och ståthållare i Åbo och »öfver dess län.» Till belöning för sitt nit i den sak, för hvilken hertig Carl kämpade, erhöll han flera gods och gårdar i Finland, dels för lifstiden och dels till evärdlig förläning. Död 1636. Gift 1604 med Anna Bengtsdotter (Tre Löf). Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar, zoolog, läkare, veterinär. Född i Grönby prästgård, Malmöhus län, d. 13 maj 1820. Föräldrar: prosten därstädes, fil. mag. Johan Henrik Kinberg och Margareta Lovisa Schlyter. Student i Lund 1838, promoverades han 1844 till fil. och 1850 till med. doktor. Såsom uppbördsläkare (och zoolog) medföljde han fregatten »Eugenie» på dess världsomsegling 1851--53 och utarbetade i den om densamma utgifna berättelsen afdelningen zoologi, Annulata, 2 häften, 1857--58. Prosektor och anatomie adjunkt vid Karolinska institutet 1853--56 tjänstgjorde han 1854--56 tillfälligt vid Veterinärinstitutet (då ännu och intill 1867 benämndt Veterinärinrättningen). Efter att 1856--59 ha varit tillförordnad var han från sistnämnda år till 1888 ord. professor vid nämnda lärosäte, för hvilket han jämväl var föreståndare 1856--62 och 1872--86. En af Svenska veterinärläkareföreningens stiftare (1866), var han dess första föreståndare. Förutom flera veterinärmedicinska afhandlingar m. m. i »Öfversigt af Vet.-akad:s handl.» (bl. a. 1855--56, 1864--67) har K. lämnat en mängd bidrag till kännedomen af annulaterna (ringmaskarna) och författat den prisbelönta afhandlingen Synopsis suturarum et epiphysium 1869. Vidare har han bearbetat 2:dra sv. uppl. af Milne Edwards »Lärobok i zoologi» 1860; skrifvit Sur les animaux domestiques pendant les temps préhistoriques (i berättelsen om arkeologkongressens session i Stockholm 1874), Eddas naturalhistoria 1880, m. m. och fortsatt Sundevalls Svenska foglarne, bd 2--4, 1883--86. 1861--63 utgaf han (i förening med F. Lundberg) »Tidskrift för veterinärer, hästvänner och landthushållare» samt 1875--82 »Tidskr. f. veterinärer och landthushållare» och har i båda författat en mängd uppsatser. Vitt. hist. o. ant. akad. tilldelade honom 1871 sin stora guldmedalj för Arkäologisk zoologi (delvis tryckt i »Tidskr. f. vet. o. landthush.» 1876). Gift 1: 1854 med Helena Gustava Ulrika Stockenberg, 2: 1859 med Mariana Carolina Aurora Hammarskjöld. Kindblad, Carl Edvard, ämbetsman, författare. Född i Stockholm d. 11 Juli 1807. Föräldrar: protokollssekreteraren C. Kindblad och S. Ch. Hedengran. Efter båda föräldrarnas död skickades K. elfva år gammal till Strengnäs, genomgick därvarande skola och gymnasium samt anlände till