universitetet i Uppsala våren 1825. Bristande tillgångar nödgade honom dock att afbryta sina studier och ägna sig åt barnundervisning, dels i enskildes hus, dels i en af honom själf öppnad privatskola i Stockholm. Efter ett nytt besök vid akademien 1833 anställdes han såsom e. o. i då varande Krigsexpeditionen; blef kopist därstädes 1842 och samma år sekreterare vid Ingeniörkåren. På ämbetsmannabanan fortgick han sedermera till protokollssekreterare i K. Landtförsvarsdepartementets kansliexpedition, från hvilken befattning han erhöll afsked med pension 1872 och nedsatte sig i norra Småland. Under åren 1831--32 hade han i hufvudstaden en egen söndagsskola, i hvilken han meddelade handtverksgesäller och andra obemedlade fri undervisning, samt höll under vintern 1833 i Stockholm offentliga föreläsningar öfver de äldsta folkslagens skapelseteorier. Hans författareverksamhet begynte ganska tidigt. 1830 utgaf han Repetitorium i svenska historien, som efterföljdes af åtskilliga mindre läroböcker, somliga i flera upplagor, af Handbok i svenska historien för ungdom och menige man, del. 1--4, 1849--59; Ordbok öfver svenska språket, 3 häft. 1840--41; ny helt och hållet omarbetad upplaga del. 1--3, 1867--72; Allmän verldshistoria för fruntimmer och ungdom, tills. med G. H. Mellin, 1857--62 o. s. v. Död i Jönköping d. 22 juni 1892. Gift med Karolina Kristina Lundberg. Kindborg, Johan (John) Ludvig, landskapsmålare. Född i Stockholm d. 30 jan. 1861 och son af stadsfiskalen C. O. Kindborg och hans hustru, född Axelson. K. var 1879--82 elev vid Fria konsternas akademi, men utvecklade för öfrigt sina konstnärliga anlag under ledning dels af Perséus, dels af Törnå, hvilken sistnämnde i synnerhet utöfvade inflytande på honom i konstnärligt hänseende. Han utbildade sig ytterligare genom en 1886 företagen studieresa till Paris och London äfvensom en senare till Wien och München. Han har för öfrigt gjort naturstudier under sommarutflykter i Värmland, Småland och andra svenska landskap, liksom ock den svenska hufvudstaden varit föremål för hans konstnärliga uppmärksamhet och lämnat motiv till hans taflor. De bästa af dessa »utmärka sig för ett noggrant naturstudium och ett känsligt öga för de beslöjade toner som karaktärisera Stockholmslandskapet». Alster af hans pensel ha varit att skåda på flera utställningar så inom som utom fäderneslandet. Bland hans många taflor må nämnas: Utsigt af Stockholm från söder 1892, i Nationalmuseum; Stockholms slott, Haga (två bilder), Ulriksdal och Gripsholm (samtliga beställda att föräras till det danska kronprinsparet vid dess silfverbröllop); Stockholms slott, Gripsholm och Hohenzollern på strömmen 1895 (alla tre tillhörande kejsar Wilhelm II). Gift 1892 med Hedvig Emilia (Emy) Edman. 1. Kinmansson, Fredrik Gustaf, skådespelare och bassångare. Född d. 27 maj 1787 i Stockholm, där fadern var privatlärare. I början anställd vid operans balettstat, öfverflyttades han 1806 till sångskolan, där han gjorde lika hastiga som lyckliga framsteg. Utrustad med en synnerligt mjuk och fyllig basröst samt stor musikalisk bildning, var han i trettiotre år (1812--1845) en af k. teaterns mest utmärkta och användbara förmågor. Bland hans förnämsta sångroller nämnas: Sarastro i »Trollflöjten», Gottfrid i Righinis opera »Det befriade Jerusalem», Mikeli i »Vattendragaren», Oedipe m. fl.; men äfven i talroller brukades han med stor fördel, jämväl i sådana, som fordrade ett utbildadt mästerskap, såsom Oden, kejsar Wenceslaus i »Herman von Unna», Talbot i »Maria Stuart» o. s. v. Han afled i Norrtelge d. 2 maj 1852. Gift 1811 med Sofia Eleonora Dahlberg. 2. Kinmansson, Lars Adolf, skådespelare och sångare. Född i Stockholm d. 16 maj 1797; den föregåendes bror. Vid elfva års ålder intogs K. i operetteaterns sångskola, blef elev vid balletten 1812 och figurant vid operan 1816. Tillika utmärkt såsom skådespelare, uppträdde han med stort bifall i både sång- och talroller, såsom Leporello, Papageno, Gaveston i »Hvita frun», Max i »Alphyddan», Sulpiz i »Regementets dotter», Borgmästaren i »Czar och timmerman», Frans Bertram i »Brodertvisten», Gaspard i » Debutanten och hennes far», jämte en myckenhet andra roller, i hvilka han med framgång efterträdde Lars Hjortsberg. Sedan han i fyrtiotvå år tillhört k. teatern, bland dessa trettiotvå såsom aktör, öfvergick han 1850 till Mindre teatern (nuvarande Dramatiska teatern) och afled i Stockholm d. 4 februari 1855. Gift 1: 1819 med änkefru Hedvig Agazzi, född Dahlström, och 2: med Anna Maria Carlström. 3. Kinmansson, Lars Gustaf, skådespelare. Född i Stockholm d. 15 april 1822, den föregåendes son. Antogs till elev vid k. teatern 1840 och anställdes 1847 vid Mindre teatern, där han utförde sina förnämsta roller, såsom Julio i » Klostret Castro», Georges Bernhard i »Börd och förtjänst», Tristan i »Kung Renés dotter», Hertig Johan i »Solen sjunker», Prins Henrik i »Konung Henrik IV», René i »Ny firma», Scapin i »Marinettes skälmstycken», Axel i »Axel och Valborg», Ferdinand i »Egmont», Laertes i »Hamlet», Gustaf III i »En afton på Haga», Ove i »Mjölnarfröken», Vallérc i »Den giriga», Didier i »Familjen Benoiton», Paul Gerard i »En teaterpjes» m. fl. Redan denna förteckning på utförda karaktärsroller antyder mångsidigheten af K:s konstnärsskap. Också var han under den tid af nära trettio år, han tillhörde scenen, en af dess mest användbara och använda förmågor. Såsom scenisk