ledamotskap af konstakademien. Hans förnämsta taflor äro: K. Carl Johan till häst (Drottningholm); Hjortjakt; Räf i snara; Ett räfbo; Räf, som fråssar på en höna; Shetlands-pony; Ömsesidig öfverraskning; Gräfsvinshund; Jagad räf; porträtt af en mängd race- och kapplöpningshästar m. m. I Nationalmuseum finnas följande målningar af honom: Två tatariska hundar, Klappjakt (en flyende räf), Carl XV till häst, Två hundar anfalla en räf. Ett världsbekant mästerverk af honom är Öfversvämningen, hvaraf otaliga afbildningar finnas spridda öfver hela den civiliserade världen. Taflan framställer såsom bekant en präktig Newfoundlandstik, som tjutande håller sig kvar på taket af sin hundkoja, hvilken bortföres af den öfversvämmande floden, medan hennes små valpar i dödsångest klamra sig fast vid det bräckliga stödet, och från bakgrunden en båt närmar sig till de nödställdas räddning. Kjellander, Ernst Johan Fredrik, filosof, skald, estetiker. Född i Valla, Skaraborgs län, d. 5 dec. 1812. Föräldrar: öfverläkaren vid Göta kanal, doktor Bengt Kjellander, Kellgrens systerson, som själf i sin ungdom utgifvit några skaldeförsök, samt Anna Margareta Strålin. Med utmärkelse genomgick han Skara skola och gymnasium samt tog 1827 studentexamen i Uppsala, där hans ovanliga kunskaper särskildt vid honom fäste professor J. O. Höijers uppmärksamhet. I jämnbredd med hans universitetsstudier vaknade hos honom en själfständig alstringskraft, som yttrade sig dels i utkastade mindre poem, dels i mer djuptänkta filosofiska och estetiska uppsatser och afhandlingar. 1 dec. 1832 undergick han fil. kand.-examen och promoverades, efter att ha utgifvit en större akademisk afhandling, De notione principii, 1833 till fil. magister. Ett ärftligt bröstlidande hade då redan undergräft hans hälsa. Vid försöket att återvinna den under ett mildare luftstreck, afled han i Buon-Convento nära Siena i Italien, d. 18 juni 1835. Ett så kort lif som K:s kunde naturligtvis ej skänka annat än löften; men dessa voro af den rikaste art. Hans Minnen (utgifna af F. F. Carlson 1842) innehålla dikter, filosofiska uppsatser, bref samt en lefnadsteckning. Äfven Atterbom har tecknat K. i sina Siare och Skalder. Kjellberg, Jonas, filantrop. Född på Qvarngården i Huseby socken i Västergötland d. 22 okt. 1752. Föräldrar: länsmannen Jonas Kjellberg och Ebba Elsa Melin. Tidigt föräldralös och lämnad utan omvårdnad af några nära anhöriga, som förvaltade hans obetydliga fädernearf, begaf han sig 1770 till Göteborg och ingick i handel. Genom flit och redbarhet sattes han i stånd att 1779 öppna en affärsrörelse för egen räkning, hvilken drefs med den framgång, att han såsom rik man 1807 öfverlämnade den åt en sin broder och en annan affärsman samt inköpte egendomen Storeberg i Västergötland, där han afled d. 13 april 1832. Han var vid riksdagen 1800 ledamot af Borgarståndet såsom representant för Göteborgs stad. Insatt i hemliga utskottet, motstod han, i olikhet med åtskilliga af hans kamrater, alla de maktägandes försök att förmå honom handla i strid mot sin öfvertygelse. Utmärkande för K:s hela personlighet var hans barnarena bibeltro och varma lefvande gudsfruktan. I enlighet, härmed sökte han på allt sätt sprida andlig upplysning till andra, genom att bekosta utgifvandet af välkända uppbyggelseskrifter, bland hvilka vi nämna Köppens bekanta arbete »Bibeln ett verk af gudomlig vishet»; Bengel: »Sextio tal»; Roos: »Abrahams tros fotspår»; Bunyan: »En christens resa», m. fl. Med allt detta var K. höjd öfver allt sektväsende, och leddes endast af sin kristliga nitälskan och egen varma tro på religionens sanningar. En handtverksskola och en flickskola, båda i Göteborg, vörda i K. sin grundläggare och äro genom hans donationer betryggade till sitt bestånd. Gift 1779 med Maria Elisabet Flygare. 1. Kjellberg, Nils Gustaf, läkare, psykiater. Född i Alsters socken i Värmland d. 25 febr. 1827. Föräldrar: kommissionslandtmätaren Nils Kjellberg och Anna Kristina Berggren. I Uppsala, där K. 1846 blef student, aflade han medicine licentiatexamen 1853, blef 1856 kirurgie magister och utnämndes s. å. till öfverläkare vid Uppsala centralhospital, efter att hafva tjänstgjort såsom läkare vid arméen och flottan samt såsom koleraläkare 1850, distriktsläkare på landet 1853--55 och sjukhusläkare vid Allmänna garnisonssjukhuset 1855--56. Sommaren sistnämnda år företog han en resa till Tyskland och Österrike för att studera dessa länders storartade anstalter för sinnessjuka; likaså 1858--59, då han för psykiatriska studier besökte Tyskland, Frankrike, Algeriet, Belgien, Holland och Danmark. Kort efter sin hemkomst förordnades han till prefekt för Uppsala universitets psykiatriska klinik, som öppnades första gången i okt. 1859, och utnämndes 1863 till e. o. professor i psykiatri vid Uppsala högskola. Åren 1865--66 företog han en ny vetenskaplig resa, denna gång till Österrike och Bayern; var en bland stiftarne af »Föreningen för sinnesslöa barns vård» 1869. Inom området för sin vetenskap har K. meddelat flera värderika afhandlingar i »Uppsala Läkareförenings förhandlingar» samt utgifvit skriften Om sinnessjukdomarnes stadier 1863. Död i Uppsala d. 25 juni 1893. Gift 1856 med Maria Ulrika Dototea Lagerlöf. 2. Kjellberg, Adolf, läkare, akademisk lärare. Född i Alsters socken i Värmland d. 17 nov. 1828; den föregåendes bror. 1848 blef K. student i Uppsala, aflade medicine licentiatexamen 1856, blef året därefter kirurgie magister och undfick doktorsdiplom 1862. Redan förut (h. t. 1860) hade han