på förordnande förestått professionen i patologisk anatomi vid Karolinska institutet och var 1860--61 biträdande öfverläkare vid Serafimerlasarettet. 1860 antagen till förste läkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, utnämndes han 1861 till adjunkt i pediatrik vid Karolinska institutet, 1879 till e. o. och 1882 till ord. professor i pediatrik vid nämnda läroverk, äfvensom till öfverläkare vid Allmänna barnhuset. För att söka bot för en tilltagande sjuklighet begaf han sig i maj 1884 till södra Frankrike, men då hans tillstånd därstädes försämrades, bröt han upp därifrån för att återvända till fäderneslandet. Dit hann han dock aldrig, utan afled under sjöfärden mellan Lybeck och Stockholm d. 30 maj 1884. K. var en mycket anlitad läkare, nitisk i sitt kall, och utöfvade med skicklighet olika grenar af läkekonsten. Bland hans vetenskapliga afhandlingar, som hufvudsakligen återfinnas i »Nordiskt medicinskt arkiv» och »Hygiea», må nämnas: Om den parenchymatösa nefritens förekomst i den späda barnaåldern 1869; Om hæmaturi och albumineri hos äldre barn 1870; Om contractura ani hos barn 1877; Om dieten för späda barn (i »Svenska läkaresällskapets handlingar») 1874. Gift 1862 med Therese Edgren. Kjellberg, Johannes Frithjof, bildhuggare. Född i Jönköping d. 5 febr. 1836. Föräldrar: garfveriidkaren Johannes Kjellberg och Elisa Stille. Hans tidiga anlag för ritning och jämna lek med att i kritstycken utskära figurer, väckte d. v. förste landtmätaren A. Engströms uppmärksamhet. Denne skaffade honom en friplats vid Jönköpings elementarskola, där K. genomgick till och med sjätte klassen. Då hans vänner och gynnare voro ense om, att hans i allt rikare mått framträdande konstnärsanlag borde tillgodogöras, skickades han till Stockholm och inskrefs 1853 såsom elev vid Konstakademien. Med understöd af några konstkännare fick han här uteslutande ägna sig åt studier, dels i akademiens skolor, dels i professor Molins atelier till 1860, då han, efter att året förut ha erhållit den k. medaljen samt statens resestipendium, företog sin utländska studieresa. Under denna, som varade i åtta år, arbetade han med all flit på sin konstnärliga utveckling vid Europas förnämsta konstanstalter. I Paris, där han uppehöll sig 1861 och ett stycke inpå 1862, utförde han gruppen Den sårade fadern samt den sedermera ett par gånger upprepade gruppen Gossar, som hoppa bock. Från hans vistelse i Rom, där han bosatte sig 1862, förskrifver sig hans Faun lekande med sin yngre broder, hvilken grupp af staten 1869 inköptes i gipsafgjutning och beställdes i marmor, i hvilket material den dock först efter konstnärens död, och då i ej fullt genomarbetadt skick, blef införlifvad med statens samlingar. Hemkommen till fäderneslandet 1868, utnämndes han 1871 till vice professor vid Fria konsternas akademi och, efter Molins frånfälle, 1873 till ordinarie professor för teckningen, hvarjämte han samtidigt utnämndes till hofstatybildhuggare. Under utvecklande af stor flit utförde han en mängd arbeten, hufvudsakligen af mindre omfång, och alla röjande synnerlig formsäkerhet och blick för det karakteristiska. Hans kolossala stod af Linné, med dess fyra omgifvande allegoriska kvinnofigurer, aftäcktes på våren 1885. Af K:s öfriga verk kunna nämnas grupper och figurer sådana som Achillevs sårad i hälen, Herakles förande Alkestis från underjorden; statyer i lera såsom Tiggande barn, Gossar i strid med en katt, Tyr, Starkodd bortförande Alfhild, Persevs m. fl.; af reliefer och friser Amor och döden, Satyr lekande med faunbarn, Lammet på korset (i marmor), Kristus mellan S:t Lars och S:t Knut, lunettbild i sandsten öfver hufvudportalen till Lunds domkyrka, samt den å Järnkontorets hus i Stockholm anbragta, omkr. 58 m. långa frisen i cement, framställande Järnhandteringens historia; omkr. 60 medaljonger i brons, gips eller cement, däribland åtskilliga å fasaden till nyssnämnda hus men de flesta å grafvårdar, slutligen omkr. ett fyrtiotal byster, dels i naturlig storlek, dels därunder, framställande bl. a. L. J. Hierta, N. Ericson, A. Blanche, M. Huss, A. Posse, J. A. Hazelius, I. Nobel m. fl. samt kolossalstatyen af Karl XV (i marmor), A. Knape, P. A. Borg och U. Hiärne (de tre sistnämnda i brons). K. afled, ogift, i Stockholm d. 10 dec. 1885. Kjellén, Johan Rudolf, historisk, statsvetenskaplig och politisk skriftställare. Född på ön Torsö i Vänern d. 3 juni 1864. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Anders Kjellén och Hulda Sofia Hultberg. Student i Uppsala 1880, blef han därstädes fil. licentiat och 1890 fil. doktor samt docent i statskunskap efter försvar af afhandlingen Studier rörande ministeransvarigheten. 1891 förordnad till docent i statskunskap vid Göteborgs högskola och 1893 därjämte i geografi, blef han 1901 professor därstädes i statskunskap med statistik. K. har utöfvat en liflig författareverksamhet, dels å det rent vetenskapliga området med Om Eriksgatan 1889; Riksrättsinstitutets utveckling i Sveriges historia 1902 samt åtskilliga uppsatser i Historisk Tidskrift, dels å det politiska med Unionen, sådan den skapades och sådan den blifvit 1893, m. fl. samt en mängd artiklar i den yttersta högerns press. I dessa har han i ett eldande språk tagit tillorda mot tillmötesgående af norska anspråk och manat till bevarande af hvad som ännu kan finnas kvar af Sveriges yttre storhet och glans. Trots K. äfven i föredrag gjorde propaganda för dessa åsikter under 1899 års agitation mot norska flagglagens promulgation, vunno dock desamma ej nämnvärd jordmån hos svenska folket, som visade sig sätta större pris på bevarande af det goda samförståndet mellan brödrafolken än på företrädesrättigheter å papperet. Äfven i rösträttsfrågan har K. ställt sig å yttersta högra flygeln och under ifrigt motstånd mot en på samfällda val