grundad utsträckt eller allmän rösträtt förordat bildande af en »tredje kammare», där de nu orepresenterade må beredas inflytande. 1901 beskref han i bokform den Uppsalienska studentkörens öden och äfventyr å sångarfärden till Paris 1900. Gift 1892 med Isabella Lind. Kjellin, Carl Erik, universitetslärare, matematiker. Född i Göteborg d. 18 jan. 1776. Föräldrar: kassören vid fortifikationsstaten Carl Arndt Kjellin och Johanna Fredrika Heinrici. 1794 blef K. student i Uppsala, hvarest han vid promotionen 1803 förvärfvade lagerkransen med andra hedersrummet. Två år senare förordnades han till docent i experimentalfysik vid samma lärosäte, men kallades redan 1806 på d. v. artilleriinspektören Helwigs förslag till professor vid artilleriskolan i Göteborg, hvarifrån han, då denna tjänst vid 1809--10 årens riksdag ställdes på indragningsstat, förflyttades till Lund. Utnämnd till professor i matematik därstädes 1812, innehade han detta ämbete till 1825, då han, som 1819 blifvit prästvigd, efter Franzén befordrades till kyrkoherde i Kumla pastorat i Närike; erhöll prosttitel 1826. Död i Kumla d. 6 jan. 1844. K. var ledamot af Vet.-akad., Krigsvet.-akad., Vetenskaps- och Vitterhetssällskapet i Göteborg och Fysiografiska sällskapet i Lund. Han var en flitig författare i sin vetenskap och har utom disputationer, program och uppsatser i lärda samfunds handlingar författat och utgifvit: Plan och sferisk trigonometri 1807; Grunderna till Geometrien i XII böcker 1814; Grunderna till arithmetiken 1817; Försök till en elementarlärobok i astronomien 1822 samt fjärde omarbetade upplagan af O. H.; Forsells Algebra för begynnare 1828. Har dessutom skrifvit predikningar och åminnelsetal. Han ansågs äfven allmänt vara författare till några mot slutet af hans lefnad i Örebro tryckta folkskrifter af »välment politisk syftning». Gift 1: 1810 med Johanna Euphrosyne Cedervall, 2: 1828 med Lovisa Sofia Linderholm. Kjellman, Frans Reinhold, botanist. Född d. 4 nov. 1846 på Bromö, Torsö pastorat, Skaraborgs län. Föräldrar: bruksägaren Johan Kjellman och Lovisa Creutzer (från Sachsen). Student i Uppsala 1868, promoverades K. 1872 till fil. doktor. Samma år kallades han till docent vid nämnda universitet, där han tillika från hösten 1871 till hösten 1878 var amanuens vid Botaniska trädgården, utnämndes 1883 till e. o. professor i botanik i Uppsala och 1899 till ordinarie professor i samma ämne. Lifligt intresserad för utvecklingen af sitt lärdomsfack, har K. i vetenskapligt syfte företagit flera resor till Sveriges öst- och västkust. Han deltog ock i svenska polarexpeditionerna till Spetsbergen 1872--73 samt till Novaja-Semlja och Sibirien 1875, medföljde 1876 till Finmarken den då företagna polarexpeditionen och deltog i »Vegas» ryktbara färd kring Asien 1878--80. Hemkommen från denna expedition, fick han, utom andra utmärkelser, mottaga kallelser till ledamot af in- och utländska lärda samfund, däribland särskildt att nämna Vet.-akad., 1882. K. var sommaren 1881 på geografiska kongressen i Venezia ombud för nämnda akademi äfvensom för Sällskapet för antropologi och geografi. Resultaten af sina omfattande studier öfver Skandinaviens och Ishafvets hafsalger samt polartrakternas fanerogamer har han hufvudsakligen meddelat i Vet.-akad:s publikationer och i »Vegaexpeditionens vetenskapliga iakttagelser», 1882--83, i hvars andra band finnes införd hans vidlyftigaste afhandling, Norra Ishafvets algflora. Vidare äro att nämna hans Svenska polarexpeditionen 1872--73 1875, samt skildringarna af en del af nämnda expedition i »Ny illustrerad tidning» och af 1875 års expedition i tidskriften »Land och folk» 1876. Till »Stockholms Dagblad» skref han meddelanden under Vegaexpeditionen. Gift 1884 med Hildur Evelina Trotzig. Kjernander, Johan Zakarias, missionär. Född 1711 (eller 1712), inom Högby pastorat af Linköpings stift, där fadern, som varit militär, var boende. Bland de stridiga uppgifter, som förekomma om K:s ungdomsöden, synas följande vara de, som närmast öfverensstämma med verkligheten. Student i Uppsala 1734, blef han följande år utesluten ur Östgöta nation på grund af ett begånget felsteg. Han hade nämligen i Norrköping gjort försök att utprångla en falsk sedel. För att undgå den stränga laga påföljden af detta brott flydde han till Köpenhamn. Här kommen till allvarlig besinning, undergick han till sin sinnesriktning och vandel en grundlig förändring. Han begaf sig då till Halle, dit dragen af den varma religiösa anda, som hvilade öfver undervisningen vid dess universitet och framför allt öfver de af den ryktbare professorn A. H. Francke grundade stiftelserna, det stora barnhuset, missionsinstitutet m. fl. Här mottogs han med mycken välvilja af nämnde professors son G. A. Francke och åtnjöt i fyra år hans undervisning. På förslag af Francke blef nu K. af »Society for promoting Christian knowledge», i London antagen såsom missionär i dess tjänst och sändes till den lilla engelska besittningen Cuddalore i Bengalen. Men då Cuddalore 1758 under det då pågående sjuåriga kriget eröfrades af fransmännen, begaf sig K. till det då ännu obetydliga Kalkutta. Här rönte han ett vänligt mottagande af den bekante grundläggaren af det engelska kolonialväldet Clive. Sedan han hufvudsakligen genom ett rikt gifte blifvit en af de förmögnaste männen i Bengalen, understödde han med frikostig hand den protestantiska missionsverksamheten på platsen. Så lät han i staden uppföra en kyrka, som skall ha kostat 8,000 pund sterl. (144,000 kr.), och åtskilliga andra missionsbyggnader, däribland en skola med fritt underhåll för ända till 250 barn. På samma gång öppnade han äfven med största gästfrihet sitt hus för den bildade världen, musikälskare, vetenskapsmän o. s. v. Detta lefnadssätt i förening med stora förluster, ådragna genom