Kléen. Ätten skall enligt obestyrkt uppgift härstamma från Tyskland. Den förste kände stamfadern Olof Kleen var redan i början af 1700-talet kvartermästare vid Norra skånska kavalleriet, hvilken befattning innehades i flera släktled. Hans sonsons son var 1. Kléen, Jöns af, fortifikationsofficer. Född i Nöbbelöf i Skåne den 30 dec. 1800. Föräldrar: kvartermästaren vid norra skånska kavalleriet Anders Kléen och Anna Sofia Kallenberg. Student i Lund 1818, promoverades han därstädes till filos. magister 1823 och utnämndes samma år till underlöjtnant i ingenjörkåren. Befordrad till löjtnant vid förenämnda kår 1830, tjänstgjorde han 1830--33 såsom arbetsbefälhafvare å Karlsborg, samt företog 1833--34 en resa genom en stor del af Europa för att studera ingenjörsväsendet därstädes. Efter sin hemkomst kallad till ledamot af Krigsvetenskaps-akademien 1836, befordrades han 1837 till kapten i ingenjörkåren och uppgjorde samma år ett förslag till befästning af Karlsbergs landtfronter, hvilket förslag af regeringen stadfästades. Fortifikationsbefälhafvare å Karlsborg 1838, företog han 1845 ånyo en utländsk resa för att taga kännedom om de befästningsarbeten, som då pågingo i Ostpreussen, Polen, Österrike samt omkring Paris. Öfvermekanikus för Strömsholms nya kanalbyggnad 1846; adjutant hos Oskar I följande året; major i ingenjörkåren 1848 och chef för den ingenjörafdelning som åtföljde svenska armén till Fyen samma år. Förordnad 1850 att i egenskap af chef leda uppförandet af Nationalmuseum i Stockholm, företog han de följande åren flera utrikes resor för nämnda, först 1865 fullbordade byggnad och befordrades till öfverstlöjtnant i arméen 1853. Efter en resa till Italien och Krim 1855 förordnades han till ledare i kommittéen för Stockholms och Mälardalens befästande och uppgjorde planer, detaljer och kostnadsförslag för dessa befästningars utförande. Efter nya resor till Tyskland 1856 och Italien 1857 utnämndes han 1858 till öfverstlöjtnant i ingenjörkåren och till öfverste i arméen samt till generalmajor och chef för ingenjörkåren (numera fortifikationen) och upphöjdes i adligt stånd samma år med namnet af Kléen. 1860 företog han en resa till Italien och öfvervar därunder i början af 1861 fästningen Gaëtas belägring, öfver hvilken krigshändelse han afgaf en berättelse på franska språket. Erhöll på begäran afsked från chefsbefattningen vid fortifikationen 1868 och utnämndes samma år till generallöjtnant; afsked ur krigstjänsten 1869. K. invaldes 1848 till ledamot af Vetenskapsakademien. Död i Stockholm d. 5 maj 1884. I sitt 1835 ingångna gifte med Anna Beata Ehrenborg, dotter af justitieombudsmannen Casper Ehrenborg (se sid. 271) hade han flere söner, af hvilka Fredrik Herman Richard, född d. 17 mars 1841 och f. d. legationssekreterare i Wien gjort sig känd som folkrättslig författare med bl. a. Naturrätt och rättsliga förbegrepp, 5 delar, 1883--85, Neutralitetens lagar, 2 delar. 1889--91 och De la contrabande de guerre, 1893. En annan son är 2. Kléen, Emil Andreas Gabriel, läkare, skriftställare. Född på Karlsborg d. 21 nov. 1847. Student i Uppsala 1868, blef K. därstädes fil. doktor 1875 och ägnade sig därefter åt medicinska studier, hvilka utmynnade i medicinsk licentiatexamen i Stockholm 1881 och medicinsk doktorsgrad i Wien 1883. K., som gjort behandling af sockersjuka och massage till sin specialitet, har sedan 1884 praktiserat som läkare, om vintrarna i Stockholm och om somrarna i Karlsbad i Böhmen. Af trycket har han i sin vetenskap bl. a. utgifvit Handbok i massage 1888--90 och Om diabetes mellitus och glykosuri 1897 (prisbelönt af Svenska läkaresällskapet). För den stora allmänheten framträdde K. 1892 under den Nordenson-Widmarkska befordningsstriden vid Karolinska institutet med Den stora ofreden vid Karolinska institutet, hvari han framstod som en polemiker af rang, den där visade sig i grund förstå konsten att på ett kvickt, om ock betydligt hänsynslöst sätt, kasta löje öfver den sida, han ville angripa. K:s 1902 utgifna intryck från sina vidsträckta resor Ströftåg och irrfärder hos min vän Yankee Doudle samt annorstädes väckte betydligt uppseende, och trots de paradoxer, i hvilka författaren med ytterlig skärpa uttrycker sin uppfattning om personligheter och förhållanden, äger detta arbete, tack vare hans vakna iakttagelseförmåga, originella synpunkter samt i grund och botten kärnfriska syn på lifvet ett säreget behag. Gift 1881 med Greta Ingeborg Johanne Andrea Gram (från Norge). 3. Kleen, Johan Emil, skald. Född i Hör i Malmöhus län d. 17 sept. 1868. Föräldrar: fanjunkaren Johan Peter Herman Kleen -- hvilken tagit namn efter sin moder, som var brorsdotter till K. 1 -- och Johanna Jönsdotter. Student i Lund 1886, ägnade sig K. därstädes åt moderna språk och estetik till 1890, då han ingick i Nyaste Kristianstadsbladets redaktion. 1891--92 var han medredaktör af »Nya Lund», vistades 1892--93 som litteratör i Stockholm och återvände sistnämnda år till Nyaste Kristianstadsbladet, där han arbetade till 1895. De återstående åren af sin lefnad tillbragte han under publicistisk verksamhet, först i Stockholm (bl. a. i Dagens Nyheter) och slutligen i Malmö (som medarbetare i Malmötidningen). Hans hälsa var emellertid undergräfd och afled han ogift i Lund redan d. 10 dec. 1898. Redan under studenttiden hade K. väckt uppmärksamhet genom sina af ovanlig formtalang utmärkta lyriska dikter och 1893 framträdde han för allmänheten med Helg och söcken företrädevis som lifsglädjens skald, den där i praktfulla, med grannlåter nästan allt för öfverlastade strofer, upprullar idyller från blomsterdoftande pingsttider, jublande fester från sommartider och bleka vemodskvällar från hösten.