lefnadsdagar. Af krigsrätten dömdes han från lif, ära och gods med tillägg att hans namn, då han ej själf kunde ertappas, skulle anslås på skampålen i Stockholm, Åbo och Vasa. Då finska kriget utbrutit 1808, infann sig K., som under tiden lefvat i Ryssland, i Petersburg och gaf de ryska statsmännen råd och anvisningar om, hur Finlands ställning till Ryssland borde ordnas. Någon själfständighet borde enligt hans mening ej beviljas landet, utan detta införlifvas såsom en provins med ryska riket. Icke långt därefter torde han ha aflidit. Gift 1783 med friherrinnan Anna Elisabet Armfelt. Klinckowström. Släkten härstammar från Brandenburg, där den i Uckermark innehade slottet Klinckow. I fjortonde århundradet flyttade ätten till Pommern, hvarest dess förste, till namnet kände, stamfader Henrik Klinckow 1508 var rådsförvant i Stralsund. Svenskt adelskap förlänades släkten 1684, hvarjämte en gren 1759 upphöjdes i friherrligt stånd. 1. Klinckowström, Carl Bernhard, Carl XII:s kammarpage och gunstling. Född i Wismar d. 16 okt 1682. Föräldrar: regeringsrådet i Pommern Martin Klinckowström och Anna Elisabet Vorberger. Årsbarn med Carl XII, antogs han, s. å. konungen uppsteg på tronen, till kammarpage och följde till sin död sin konungen troget i faror och äfventyr, ridter och bataljer samt var den ende, som förmådde täfla med Carl i djärfhet och uthållighet på hästryggen. Vid landstigningen på Seeland, i slaget vid Narva, vid öfvergången af Düna, öfver allt i krutrök och kulregn, bland död och faror, sågs K. främst och vid konungens sida. Också voro hans gunst och inflytande hos Carl så stora, att en mängd personer sökte med vängåfvor vinna den unge pagens välvilja och förord. Ehuru passionerad spelare, lämnade han vid sin död en förmögenhet af den efter d. v. förhållanden betydliga summan af femtio tusen riksdaler, som han sades ha samlat på detta sätt. Hans unga lif slutade utanför murarna af Kalisch d. 26 okt. 1704. Då general Dücker på konungens befallning ridit fram till vallarna för att uppfordra staden att gifva sig, aflossades från en styckeglugg ett skott, som träffade K. och sträckte honom död till marken. Det trolösa lönnmordet retade så svenskarna, att Dücker genast lät nedskjuta tio af de fångna sachsarna som ett försoningsoffer åt K:s skugga. Hans lik fördes sedan med arméen, tills man fick tillfälle att sända det till Pommern, där det nedsattes i Klinckowströmska grafven i Stralsund. 2. Klinckowström, Otto Vilhelm, ämbetsman. Född i Wismar d. 27 nov. 1683; den föreg. bror. K., hvilken ägnade sig åt den civila banan, började denna som auskultant i Wismarska tribunalet och förordnades 1705 till kanslist i livländska afdelningen af konungens kansli. Han befordrades därefter till sekreterare hos generalguvernören öfver Pommern och anställdes som kommissionssekreterare vid polska hofvet 1708. Kort efter nederlaget vid Pultava ankom K. till Carl i Bender, med underrättelsen, att prinsessan Hedvig Sofia aflidit. Konungen behöll honom kvar tills vidare och sände honom i juli s. å., 1709, till tatarkanen för att med denne inleda några underhandlingar till Carls fördel. 1715 befordrad till sekreterare vid tyska expeditionen af kansliet, erhöll han 1726 kansliråds titel och afgick s. å. som envoyé till preussiska hofvet. Han fick s. å. af England mottaga 200 pd st. såsom belöning för en uppseendeväckande broschyr, hvari han förordat Sveriges anslutning till den s. k. Hannoverska alliansen. Död barnlös 1731 vid Pyritz' hälsobrunn i Pommern. Gift med polska grefvinnan Carischa Bonkoffsko. 3. Klinckowström, Otto Vilhelm, rysk ämbetsman. Född 1778; den föregåendes broders sonson. Föräldrar: En af rikets herrar friherre Ture Leonhard Klinckowström och grefvinnan Hedvig Eleonora von Fersen, dotter af Axel Fersen d. ä. På den militära banan, hvilken K. 1790 beträdde såsom fänrik vid Psilanderhielmska regementet, hade han avancerat till öfverstelöjtnant i arméen och generaladjutant, då han 1816 öfverflyttade till Finland och ingick i rysk tjänst. Här befordrades han 1821 till landshöfding öfver Viborgs län, men tog fyra år därefter afsked från detta embete och ingick som ledamot i kejs. finska senaten. 1835 utnämndes han till geheimeråd och följande året till ledamot af censur-öfverstyrelsen i Finland. Befordrad till generallöjtnant vid finska ingenjörkåren 1841 förordnades han slutligen till hofmästare vid kejserliga hofvet i S:t Petersburg 1848. Han ansågs här utöfva ett allt annat än gagneligt inflytande och som, om ock ej upphofsman, så åtminstone som medskyldig, till de flesta af de egenmäktiga och reaktionära åtgärder, som fördystrade 1840-talet. Död i Helsingfors d. 27 januari 1850. Gift 1: 1810 med Sara Cuthbert; 2: 1840 med Elisabet Krause. 4. Klinckowström, Rudolf Mauritz, militär, politiker, skriftställare. Född i Stockholm d. 8 aug. 1816; den föreg. brorson. Föräldrar: öfverstelöjtnanten i flottan frih. Axel Leonhard Klinckowström o. Kristina Charlotta Österberg. Fadern var en mångsidigt bildad och intresserad man, som i offentligt uppdrag åren 1818--20 vistades i Förenta staterna och därom skref ett par volymer, vittnande icke blott om en för den tidens europeiska män ovanlig fördomsfrihet och vakenhet, utan ock om nyssnämnda mångsidiga intressen. Efter genomgången lärokurs å Karlberg befordrad 1836 till underlöjtnant vid ingenjörkåren, fortsatte sonen 1838--41 sina militära studier å Marieberg och kvarstannade där, efter tagen examen, i tre år såsom repetitör. 1844 utnämnd till generalstabsofficer, delade han från denna tid sin tjänstgöring mellan ingenjörkårens och generalstabens