7. Klingspor, Carl Arvid, militär, genealog. Född på Säby i Södermanland d. 30 mars 1829; ättling i sjunde led af K. 4. Föräldrar: öfverstelöjtnanten Carl Gustaf Klingspor och Aurora Johanna Posse. Tillhörande en utpräglad krigarätt, ägnade sig K. åt den militära banan och blef, efter att hafva genomgått Karlberg, 1850 underlöjtnant vid Lifregementets dragonkår. Här avancerade han till löjtnant 1857 och ryttmästare 1864 och erhöll därpå majors afsked 1881. Lifligt intresserad för svensk genealogi och personalhistoria, arkeologi och topografi, gjorde sig den unge dragonofficern redan tidigt bemärkt såsom grundlig forskare och författare i hithörande ämnen. Framstående i sitt slag är hans heraldiska arbete Sveriges Ridderskaps och Adels Wapenbok, Ridders- och Adelsmän 1870--75. 1877 utgaf han, tillsammans med Bernh. Schlegel, Den med sköldebref förlänade, men ej å riddarhuset introducerade svenska adelns ättartaflor. Ett annat vid denna tid, 1874, utgifvet arbete var Svensk Heraldik. Till dessa kommo sedermera de stora praktverken Baltisches Wappenbuch 1880--83 och Sveriges Ridderskaps och Adels vapenbok 1885--90, äfvensom ett flertal afhandlingar och uppsatser i tidskrifter o. s. v. Under åren 1868--94 var han sekreterare i Upplands fornminnesförening och 1871--93 utgifvare af dess tidskrift. Tillsammans med Bernh. Schlegel utgaf han det vackra planschverket Upplands herregårdar 1881. När 1880 genom frih. Stjernstedts frånfälle riksheraldikerbefattningen blef ledig, blef K. hans efterträdare. Han hade då redan längre eller kortare tid varit ledamot af Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia, korresponderande ledamot af Vitterhets-, historie- och antikv.-akademien samt såsom medlem eller hedersledamot tillhört ett flertal utländska heraldiska och genealogiska samfund. Genom adoption af sin frände, den siste preussiske friherren Klingspor (Otto Mauritz) erhöll han 1883 för sig och sina efterkommande friherrlig värdighet. Han var under de senaste åren af sin lefnad bosatt å sin sons, löjtnant Arvid K:s, naturskönt vid Nyköping belägna egendom Näsby och afled därstädes d. 15 juni 1903. Gift 1857 med Hedvig Ulrika Vilhelmina Lilliestråle. Klingstedt, Carl Gustaf, svensk-fransk miniatyrmålare, af fransmännen kallad Clinchetal. Född i Riga d. 26 febr. 1657. Efter att från sitt femtonde till sitt trettiotredje år ha ägnat sig åt militärtjänst och därunder i fem år tillhört ett svenskt regemente, begaf han sig utrikes och gjorde sig i Paris känd såsom en särdeles skicklig miniatyrmålare. Enär han i synnerhet använde sin konst på att förse tobaksdosor med små galanta eller skabrösa scener, blef han kallad »le Raphaël des tabatières». Bland hans arbeten, hvilka han skall hafva utfört i tusch, märkas Susanna i badet (i Spitzers samling, Paris) samt Venus och Galatheas triumf (båda reproducerade i kopparstick af Picard). Bland många andra i gravyr återgifna miniatyrmålningar af K. finnas några i Nationalmuseum. K. skall 1734 hafva aflidit i Paris i fattiga omständigheter. Klint, Jonas Petri, krönikeskrifvare. Hans födelseår och härkomst äro obekanta. 1558 började K. sina studier i Uppsala och prästvigdes 1564. Han antogs därefter till domesticus episcopi i Linköping, blef 1566 kaplan åt kyrkoherden Olaus eller Nicolaus Hvit i Söderköping och två år senare kyrkoherde i Östra Stenby pastorat af Linköpings stift. Död därstädes d 21 okt. 1608. Inom vår häfdaforskning intager K. en icke oförtjänt plats genom sin fortsättning af den för historien viktiga »Linköpings Biskopskrönika» samt några dels i k. biblioteket, dels på Linköpings stifts bibliotek i handskrift bevarade arbeten: Om then Romerske Gundstjenst; Om the tekn och vidunder, som föregingo thet lithurgiske oväsendet; Den Svenska Krönika om konung Gustaffs regemente m. m. Klint af. Denna om svenska sjöväsendet högt förtjänta släkt härstammar från Småland. Dess ursprungliga namn, Klint, förändrades vid adlandet 1805 till af Klint. Under detta namn skedde introduktionen å riddarhuset 1807. 1. Klint, Erik af, sjömilitär, kartograf. Född d. 25 sept. 1732 och son af häradshöfding Esaias Klint. Med tidigt utvecklad håg för sjömansyrket, ingick K. 1750 som extra lärstyrman vid flottan och befordrades 1755 till löjtnant vid amiralitetet. Två år därefter förordnad till chef för och navigationslärare vid den då nybildade kadettskolan i Karlskrona, gjorde han med kadettkåren årliga sjöexpeditioner ända till 1764, då han företog en tvåårig resa till Ostindien, efter hvars fulländande han 1767 befordrades till kapten. Under ryska kriget 1788--90 förde han såsom major befälet på chefsskeppet »Gustaf III» och utmärkte sig vid flera tillfällen, hvarför han, efter slaget vid Hogland, utnämndes till öfverstlöjtnant. En synnerlig utmärkelse under nämnda krig var den hedersvärja, han fick mottaga af konungen efter den under namn af Viborgska gatloppet kända flottmanövern. Efter fredsslutet utnämndes han till lotsdirektör och öfverste och var 1798--1808 vice landshöfding på Gotland. Hans verksamhet såsom sådan afbröts sistnämnda år genom ryska invasionen under general Bodisco. Död d. 10 nov. 1812. I svenska flottans minnen har K. beredt sig en berömlig hågkomst såsom käck och synnerligt kunnig sjöofficer. På grundvalen af sina, under flera år verkställda, mätningar och astronomiska ortbestämningar utarbetade han flera sjökartor, hvilka för kronans räkning utgåfvos, likväl utan angifvande af den berömde kartografens namn. 1805 erhöll han adligt sköldemärke med namnet af Klint. Gift 1768 med Katarina Charlotta Gyllenstam. 2. Klint, Gustaf af, sjömilitär. Född i Karlskrona d. 31 maj 1771; den föreg. son. Med af fadern ärfd böjelse för sjölifvet, anställdes K. vid tio års ålder i Amiralitetskadettkåren och gjorde sig genast bemärkt genom ett af honom författadt, fullständigt signalbref, afsedt att begagnas vid kadetternas