båtexerciser. 1782 fick han göra sin första sjöresa under en konvojexpedition åt Spanska sjön, då den elfvaårige kadetten ofta hade förtroendet att kommendera vid manövrer med fregatten. Hemkommen till Karlskrona, erhöll han sin första officersfullmakt och användes under de följande åren till faderns biträde vid dennes hydrografiska mätningar. 1787 blef han anställd såsom biträdande lärare vid sjökadettskolan i Karlskrona. Vid utbrottet af 1788 års krig kommenderades han först på linjeskeppet »Prins Gustaf» och befordrades efter slaget vid Hogland till löjtnant, men fick sedan det viktiga och farliga uppdraget att med ett mindre fartyg rekognoscera den fientliga flottan. Mer än en gång var han under dessa expeditioner i fara att blifva tagen af ryssarne, som med all flit sökte bemäktiga sig den djärfve och dem välbekanta kryssaren. Genom sin noggranna kännedom om fiendens ställning och farvattnets beskaffenhet kunde han lämna sina öfverordnade råd, hvilka, i fall de blifvit följda, skulle förebyggt många förluster och medfört betydliga fördelar. Vid flottans inläggning vid Sveaborg efter fientligheternas inställande utnämndes K. 1790 till kapten vid örlogsflottan. Han var då endast nitton år gammal. Som medhjälpare vid faderns sjömätningar, hade hos K. uppstått tanken att utgifva en fullständig samling af sjökartor. När han efter fredsslutet återvände till sin förra befattning som informationsofficer för kadettkåren, upptog han planen att utgifva ett kartverk, hvilket skulle omfatta ej allenast rikets egna och dess närmaste grannars farvatten, utan alla de länders, hvilkas hamnar besökas af svenska sjöfarande. Detta storartade verk framträdde till större delen färdigt före hans död och är bekant under namnet Sveriges Sjöatlas. Vid kadettkårens förflyttning från Karlskrona till Krigsakademien på Karlberg 1792, medföljde K. dit och fortfor att i femton år vara sjökadetternas lärare. Ehuru han sedan sällan användes i aktiv tjänstgöring, befordrades han i tur till vice amiral 1825. Han var ledamot af Örlogsmannasällskapet, af Vetenskaps-, Krigsvetenskaps- och Landtbruksakademierna. Vetenskapsakademien lät 1884 öfver honom prägla en minnespenning. Död d. 30 april 1840. Gift 1800 med Kerstin Akrel. 3. Klint, Carl af, sjömilitär. Född d. 28 dec. 1774; den föregåendes bror. Liksom far och bror ägnade K. sin tjänst åt flottan, i hvilken han nio år gammal intogs såsom skeppsgosse. Vid början af ryska kriget 1788 konstituerades han till extra fänrik och kommenderades att tjänstgöra på chefsskeppet »Gustaf III», med hvilket han deltog i sjöslagen vid Öland, Reval och Kronstadt samt i Viborgska gatloppet 1790. Under krigsåren 1808--09 tjänstgjorde han dels på örlogs- och dels på skärgårdsflottan samt bevistade de flesta under samma krig förefallande sjödrabbningar. Sedan han genomgått alla graderna i flottan, från löjtnant 1793 till kapten 1803, öfverstlöjtnant och öfverste 1821, utnämndes han 1823 till konteramiral. Med den sistnämnda af dessa utnämningar slutades hans egentliga militära befordringar, hvaremot han användes till andra förtroendevärf. Sålunda blef han kommendant vid flottans hufvudstation i Karlskrona 1823 och afdelningschef samt tjänstgörande generaladjutant vid flottan 1827. När 1840 med den nya organisationen af statsdepartementen de nämnda platserna upphörde, förordnades K. till chef för allmänna vattenbyggnaderna men afled kort därefter d. 19 juli s. å. Gift 1813 med Hedvig Susanna Kihlgren. 4. Klint, Erik Magnus af, militär. Född i Nättraby socken i Blekinge d. 13 okt. 1813; den föreg. son. Utexaminerad 1833 från Karlberg, utnämndes han s. å. till fänrik vid Andra lifgrenadierregementet, förordades, efter att ha genomgått högre artilleriläroverket å Marieberg 1840 till generalstabsofficer samt tjänstgjorde intill 1844 i Kommandoexpeditionen af landtförsvarsdepartemanget. Han genomgick därefter de för generalstabsofficerare vanliga befordringarna från stabsadjutant till stabschef och insattes 1853 såsom chef för nämnda kommandoexpedition, hvilken befattning han innehade i åtta år. Under tiden hade han 1847 blifvit förordnad till adjutant hos kronprinsen samt genomgått alla grader från löjtnant till öfverste och regementschef vid Andra lifgrenadierregementet, utnämndes 1864 till generalmajor och 1871 till generalbefälhafvare i första militärdistriktet samt blef under denna tid befordrad till generallöjtnant. Hans militära insikter gjorde regeringen sig till godo, i det hon förordnade honom att deltaga i flertalet af de den tiden tillsatta militärkommittéer, nämligen 1855 såsom ledamot i kommittéen för generalstabens organisation, 1861 i kommittéen för utarbetande af betänkande i åtskilliga frågor rörande landtförsvaret, 1864 ordförande i kommittéen för utarbetande af nytt tjänstgöringsreglemente, 1870 ordförande i kommittéen för uppgörande af nytt fältförvaltningsreglemente, 1873 ledamot i kommittéen för granskning af förslag till ny härordning, samt ledamot i den år 1874 tillsatta kommittéen för uppgörande af förslag till ny härordning. Såsom hufvudman för sin ätt bevistade han på riddarhuset riksdagarna 1840--65, samt blef 1867 ledamot af riksdagens Första kammare -- ett förtroendeuppdrag, som han fortfor att hafva till sin död, som inträffade d. 26 maj 1877. Han var därvid 1870--77 ledamot af statsutskottet. Ledamot af Krigsvetenskapsakademien. Ogift. 5. Klint, Erik Gustaf af, sjömilitär. Född d. 15 okt. 1801; den föreg. kusin och son af K. 2. Efter slutad lärokurs å Karlberg anställdes K., sexton år gammal, såsom underlöjtnant vid örlogsflottan och befordrades, sedan han deltagit i åtskilliga sjöexpeditioner, till premierlöjtnant 1827. Någon tid därefter förordnades han till informationsofficer vid styrmansskolan i Karlskrona och erhöll kaptens fullmakt 1841. 1845 afgick under K:s befäl korvetten »Carlskrona» på en öfningsexpedition till Västindiska farvatten. På höjden af Cap Matanzas i Mexikanska viken öfverraskades korvetten d. 30 april 1846 af en