af dessa förfärliga orkaner, som tillhöra tropikerna. Genom någon försummelse voro kanonerna ej fastsurrade, hvarför dessa, då fartyget lade sig på sida för stormen, kastades öfver till läsidan med den påföljd, att korvetten kantrade. Af hela besättningen räddades blott sjutton man; äfven K. var bland de omkomna. Gift 1829 med Laura Fredrika Silfversvärd. 6. Klint, Erik Johan Gustaf af, sjömilitär i österrikisk tjänst. Född d. 11 dec. 1816 på Gotland; den föreg. kusin och son af kaptenen Erik af Klint och Gustafva Fredrika Melander. Sedan K. slutat sina skolstudier i Visby och gjort åtskilliga sjöresor, dels som jungman på handelsfartyg och dels som extra kadett på örlogsfartyg, utnämndes han efter genomgången sjöofficersexamen till sekundlöjtnant vid flottan 1837. För att ytterligare utbilda sig i sjöyrket, seglade han under den närmast följande tiden såsom matros och styrman på åtskilliga engelska och amerikanska handelsfartyg mellan hamnar i Norra och Södra Amerika, Västindien och England. Återkommen till Sverige, kommenderades han tid efter annan till tjänstgöring på svenska örlogsfartyg och utnämndes 1845 till premierlöjtnant. 1853 sökte och erhöll han tillstånd att ingå i österrikiska marinen, som just då undergått en betydande omgestaltning och vunnit kraftig förstärkning. Här placerades han först till tjänstgöring i Venedigs sjöarsenal, men erhöll redan i början af följande året befälet öfver en armerad skonert, »Arethusa», med uppdrag att i Adriatiska och Joniska hafven skydda österrikiska handelsfartyg, upploda och kartlägga hamnar, bestrida hamnvakttjänst efter undfångna order samt jaga och uppbringa sjöröfvare. Hans insikter, mod och duglighet gjorde honom inom kort bemärkt af öfverordnade, och under det åt honom anförtroddes det ena maktpåliggande uppdraget efter det andra, befordrades han efter hvartannat till linjeskeppslöjtnant (kapten), korvettkapten (major) 1856, fregattkapten (öfverstlöjtnant) 1858 och till skeppskapten (öfverste) 1861. I sistnämnda egenskap bevistade han som chef på fregatten »Novara» det för österrikiska flaggan ärofulla sjöslaget vid Lissa och fann där hjältedöden d. 20 juli 1866. »Att ni djupt känner förlusten, det vet jag,» skref samma dag befälhafvande amiralen Tegetthof till K:s unga maka Mary Stewart, »men var öfvertygad, att hela flottan äfven djupt beklagar den. Erik af Klint var i allo en ärans man, en tapper och skicklig sjöofficer, älskad och högaktad af alla som kände honom.» 1. Klinteberg, Vilhelm af, ämbetsman. Född d. 22 mars 1759. Föräldrar: kyrkoherden i Herslöf och Säby i Skåne Paul Klinteberg och Anna Maria Faxe. Efter i Lund aflagd hofrättsexamen lät K. 1778 inskrifva sig i Göta hofrätt och genomgick där alla de underordnade tjänstegraderna till 1798, då han utnämndes till häradshöfding i Lane, Tunge, Stångenäs med flera häraders domsaga i Bohus län. 1800 erhöll han lagmans titel och förordnades till vice sekreterare i bondeståndet vid riksdagen i Norrköping s. å. Befordrad 1805 till häradshöfding i Allbo, Kinnevalds och Norrvidinge härads domsaga i Småland, förvärfvade han genast befolkningens tillgifvenhet såsom skicklig och oväldig domare. Redan året därpå insattes han i den kommitté, som under riksdrotset grefve Wachtmeisters ordförandeskap sammanträdde för att bereda införandet af svensk lag i d. v. svenska Pommern. På grefve Wachtmeisters förslag upphöjdes K. 1807 i adligt stånd, med namnet af Klinteberg, och afsändes året därefter till Gotland, för att anställa undersökningar om några ämbetsmäns och enskildas förhållande vid och efter den ryska invasionen, därvid han dock klokt inskränkte sina åtgärder till uppgörande af ett förslag om organisation af Gotlands nationalbeväring. Under de brydsamma förhållanden, som voro en följd af undersökningarna om kronprinsen Carl Augusts död och Fersenska mordet, förordnades K. till justitiekansler, men utbytte 1811 denna befattning mot den af vice landshöfding i Malmöhus län, där han 1812 blef den ordinarie styresmannen. 1816 erhöll han friherrlig värdighet och 1818 presidents namn, heder och värdighet. Död i Malmö d. 19 juni 1829. Gift 1788 med Hedvig Falk. 2. Klinteberg, Fredrik Ludvig af, skeppsbyggare. Född i Herslöfs prästgård i Skåne d. 21 april 1760; den föreg. bror. Med den undervisning, han kunde erhålla i föräldrahemmet, anställdes K. 1777 som elev vid skeppsvarfvet i Karlskrona, men fann snart, att hans kunskaper voro otillräckliga, hvarför han 1779--82 uppehöll sig vid universitetet i Lund för studier i den högre matematiken. Återkommen till Karlskrona, fick han under Chapmans ledning inhämta den vetenskapliga delen af skeppsbyggnadskonsten och väckte inom kort uppmärksamhet för sin skicklighet som konstruktionsritare. 1794, sedan han året förut blifvit befordrad till kapten, begaf han sig på konungens befallning till Tunis och därifrån 1795 till Konstantinopel, för att, jämte några andra svenska officerare, med regeringens tillåtelse söka åstadkomma en förbättring af turkarnas sjöväsende. Han byggde ett par örlogsskepp och anlade en skeppsdocka, men med anledning af de intriger, som spunnos mot honom och hans kamrater af turkiska ämbetsmän, sökte och erhöll han 1801 regeringens tillåtelse att återvända till fäderneslandet. Under tiden hade han hemma vunnit befordran till major vid flottans konstruktionskår och erhöll kort efter sin återkomst konungens befallning att begifva sig till Frankrike och studera skeppsbyggeriet och utredningsväsendet vid dockorna och arsenalerna i de franska örlogshamnarna. 1804 utnämnd till öfverstlöjtnant, upphöjdes han på samma gång som den äldre brodern i adligt stånd, och afled i Karlskrona d. 10 dec. 1812. K. ansågs af Chapman själf som en af hans utmärktaste lärjungar och skulle säkert intagit en hög rang inom svenska skeppsbyggeriet, om ej döden i