Anmärkningar öfver Psalmboken och dess förbättring 1769; Compendium theologiæ practicæ 1773; Anmärkningar öfver Pauli Epistel till de Romare 1776; Catechetiska Föreläsningar, 2 del., 1779--80; Bref till N. N. om religionen och den sanna moralen 1784, m. m. Gift 1754 med Brita Hedvig Wijnblad. 2. Knös, Olof Andersson, historiker, bibliognost. Född i Leksbergs församling af Västergötland d. 21 mars 1756; den föreg. son. Under sin skoltid i Skara förenade han med sig några jämnåriga kamrater till ett litet vetenskapligt samfund, som under namn af »Topografiska sällskapet», hade till ändamål att samla material till en beskrifning om fosterbygden i geologiskt, naturhistoriskt och historiskt hänseende. Det lofvande intresse för vetenskaplig forskning, som gjorde K. till en af detta sällskaps verksammaste ledamöter, framträdde än mer utprägladt efter hans ankomst till Uppsala, där han 1772 blef student och 1779 promoverades till filosofie magister med första hedersrummet. Redan året förut antagen till e. o. amanuens vid k. biblioteket i Stockholm, återvände han 1780 till akademien, där han efter aflagdt specimen förordnades till literarum humaniorum docent och 1784 utnämndes till e. o. adjunkt. På denna plats kvarstod han sedan i tretton år, utan att kunna vinna någon ytterligare akademisk befordran. Hela denna tid ägnade han åt vetenskapliga forskningar, förnämligast i svensk lärdomshistoria och bibliognosi, och de insikter, han förvärfvade sig i dessa ämnen, voro lika stora och ovanliga, som hans samlingar i dem dyrbara. Hans lefvande forskningsnit samlade omkring honom en skara vetgiriga unge män, hvilka i maj 1786 konstituerade sig till en litterär förening kallad »Historiska sällskapet». Då ingen befordran syntes för K. vara att vinna på den akademiska banan, tvang honom omtanken för timlig utkomst att söka denna på annat håll. 1796 sökte och erhöll han grekiska lektoratet vid Skara gymnasium och tillträdde denna befattning 1797. 1798 började han i förening med P. Luth och L. Kjerner utgifva »Skara månadsskrift», som dock endast kunde hålla sig vid lif i tre månader. De motgångar, han rönt under sitt ärliga arbete i vetenskapens tjänst, hade emellertid hos honom grundlagt ett missmod, som undergräfde hans hälsa och lade honom i grafven d. 15 jan. 1804. Om hans sällsynta flit och noggrannhet såsom historisk forskare vittna hans utgifna skrifter: Historiola litteraria poëtarum Vestrogothiæ latinorum 1776--96; Historia Academ. Upsal., forts. af Arrhenii Hist. 1783--95; Analecta epistolarum in primis historiam et res litterarias Sueciæ illustrantium, 2 Fasc. 1787, m. m.; men kanske vittna därom än mer hans i handskrift efterlämnade arbeten: Repertorium Sueciæ biographicum, en anvisning på källorna för fullständiga lefvernesbeskrifningar öfver svenska män och kvinnor samt Repertorium Sueciæ diplomaticum, utgörande en förteckning på till Sveriges historia hänförliga diplom och tryckta handlingar. Gift 1794 med Margareta Siberg. 3. Knös, Carl Johan, historiker, teolog. Född i Skara d. 10 dec. 1767; den föreg. bror. K. blef student i Uppsala 1784, promoverades till filosofie magister 1791 och kallades året därefter till docent i historia. Hans grundliga insikter i österländska språk föranledde professor Tingstadius att erbjuda honom docentur äfven i detta ämne, men detta anbud afböjde han. Redan 1795 lämnade han för öfrigt universitetet och antog som vikarie en lärareplats vid Skara gymnasium, hvarest han 1796 utnämndes till adjunkt, 1801 befordrades till andre och 1805 till förste teologie lektor. Teologie doktorsvärdigheten tilldelades honom 1809, från hvilket år ända till 1823 han var Skara stifts ombud vid alla under nämnda period sammanträdande riksdagar. 1818 hugnades han med teologie professors namn, heder och värdighet och utnämndes 1825 till domprost i Skara. Detta blef hans sista utmärkelse. Några dagar därefter kastades han af en häftig förkylning på sjuksängen, hvarifrån döden först efter nio års lidanden befriade honom d. 10 maj 1835. K. var en af sin tids förnämsta predikanter och en med djupa kunskaper utrustad lärd. Från trycket har han endast utgifvit några disputationer och tal samt Hebreisk språklära, jemte inledning om hebreiska litteraturen och sättet att lära språket 1818. Gift 1: 1798 med Anna Helena Silvius och 2: 1825 med Anna Elisabet Ahlberg, född Olbers, i hennes andra gifte. 4. Knös, Gustaf, orientalist, teolog. Född i Skara d. 20 okt. 1773; den föreg. bror. Sedan K. efter sex års akademiska studier 1797 i Uppsala vunnit den filosofiska graden och tre år senare undergått teologie kandidatexamen, företog han 1801 en flerårig resa, hvarunder han 1804--07 uppehöll sig i Göttingen och begagnade sig af Heynes, Heerens, Eichhorns och Mitscherlichs m. fl:s undervisning. På grund af ett vid detta universitet aflagdt specimen, utnämndes han 1806 till adjunkt i grekiska och österländska språk i Uppsala, hvarefter han befordrades till professor i grekiskan därstädes 1810. Fyra år senare utbytte han denna professur mot lärostolen i orientaliska språk och erhöll 1817 kallelse till Åkers och Dalbys patronella pastorat af ärkestiftet, med särskild kunglig tillåtelse att fortfarande få behålla sin professur vid universitetet. Död i Uppsala d. 13 dec. 1828. De djupa och omfattande kunskaper, K. redan under sin vistelse i Göttingen ådagalade, väckte både inom och utom landet berättigade förhoppningar, att han en dag skulle komma att intaga ett af de förnämsta författarenamnen bland samtida orientalister. Dessa förhoppningar blefvo emellertid gäckade, förmodligen därför, att efter hans hemkomst till fäderneslandet en ny själsriktning oinskränkt och för alltid bemäktigade sig hans verksamhet. Beskaffenheten af denna själsstämning framträdde fullt klar i den af honom 1824 utgifna, 1827