Tunbyholms sätesgård i Skåne d. 12 mars 1690. Gift med Anna Katarina Lovisa de Mortaigne. 1. Koch, Nils Samuel von, justitiekanslär, riksdagsman. Född d. 10 mars 1801 på Blomsholm i Skee socken, Göteborgs o. Bohus län. Föräldrar: majoren Nils Koch, 1815 adlad von Koch, och Sofia Charlotta Hummelhjelm. Efter att redan 1820 hafva aflagt juridisk examen i Uppsala, erhöll han 1824 ordinarie anställning såsom kopist i justitierevisionen. Sedan han under årens lopp stigit i graderna och bestridt åtskilliga förordnanden, utnämndes han 1840 till expeditionschef i justitiestatsexpeditionen, blef följande år revisionssekreterare, men inträdde först 1843 i tjänsteutöfning såsom sådan. 1845 erhöll han förordnande och 1848 fullmakt såsom justitiekanslär. Detta ämbete innehade han till 1866, då han sökte och erhöll afsked med pension. K. var 1845--50 ledamot af dåvarande lagberedningen och deltog såsom sådan i utarbetandet af hela förslaget till civillag samt rättegångsbalk för tvistemål och brottmål. För att icke nämna åtskilliga andra offentliga uppdrag, innehade han ordförandeskapet i 1855--59 års kommitté för utarbetande af ordningsstadga för rikets städer samt i 1858--59 års kommitté för ny bevillningsstadgas uppgörande. K., som 1848 vid faderns då inträffade frånfälle erhöll säte och stämma på riddarhuset, deltog i förhandlingarna därstädes vid alla följande ståndsriksdagar. I afseende å denna hans politiska verksamhet torde särskildt böra erinras om, att han genom en motion vid 1856 års riksdag gaf uppslag till den allmänna regleringen af prästerskapets löneinkomster. Efter genomförandet af representationsförändringen, af hvilken han var en afgjord anhängare, blef han 1866 af Blekinge läns landsting insatt i Första kammaren. Omvald efter mandatets utlöpande 1875, bevistade han från och med 1867 alla riksdagar ända intill sin död. Vid 1867 års riksdag var han ledamot af konstitutionsutskottet. Han afled d. 13 juni 1881 på sitt gods Augerum i Blekinge. K. var en kunnig, upplyst, liberalt anlagd man, som icke skydde arbete och möda, när det gällde främjandet af något bland de politiska mål, han ansåg eftersträfvansvärda. Många voro de humanitära spörsmål, för hvilka han med ord och handling visade sig intresserad. Sålunda var han en varm förespråkare af religionsfrihet, frihandel, dödsstraffets och vatten- och brödstraffets afskaffande, höjandet af kvinnans ställning, äfven för så vidt sådant kan ske på lagstiftningens väg, m. m. Stor uppmärksamhet ägnade han åt undervisningsfrågor, och detta äfven på praktisk väg. Sålunda deltog han redan 1830 i grundandet af Hillska skolan å Barnängen och 1833 i stiftandet af Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande. Om hans sant humana åskådningssätt vittna hans sträfvanden för oäkta barns förhjälpande till lika arfsrätt med äkta efter moder samt för inskränkning af förmögenhetens öfvervikt vid kommunala frågors afgörande. En reform, som synnerligen låg honom om hjärtat, och för hvilken han sökte verka både såsom riksdagsmotionär och ledamot af bevillningsstadgekommittéen, var att få personella skatter upphäfda och en allmän nettoinkomstskatt införd. Varm vän af arbetet för nykterhetens främjande, yrkade han upprepade gånger i motionsväg på åtskilliga förändringar i brännvinslagstiftningen, genom hvilka han trodde detta arbete kunna underlättas. På samma gång motionerade han ock om en jämnare fördelning mellan landsbygd och stad af försäljningsafgifterna. För reformer syftande till en rättvisare fördelning af åtskilliga hufvudsakligen å jorden hvilande besvär var han äfvenledes genom motioner verksam. K. följde med uppmärksamhet alla de frågor, som vid riksdagarna förekommo, och vinnlade sig samvetsgrant om att motsvara det honom af valmännen lämnade förtroendet. I de muntliga förhandlingarna inom kammaren deltog han flitigt, och dess ledamöter lånade gärna sitt öra åt hans anföranden, som vittnade om en klar och redig tankegång samt noggrann, genom forskning och mångsidig beläsenhet vunnen bekantskap med det afhandlade ämnet. De voro dock stundom kanske väl mycket docerande och vidtutsväfvande. Gift 1832 i England med Frances Eliza Lewin. 2. Koch, Richert Vogt von, militär, skriftställare. Född i Stockholm d. 22 dec. 1838; den föreg. son. Efter att 1856 ha tagit studentexamen i Uppsala och följande år blifvit underlöjtnant vid Lifgardet till häst, befordrades han därstädes efter hand till öfverstlöjtnant 1887, och kvarstod såsom sådan till 1894, då han tog afsked ur krigstjänsten. 1873 invaldes han i Krigsvetenskapsakademien. K. har författat ett icke ringa antal skrifter, både sådana, som böra räknas till det skönlitterära facket, och andra. De utmärka sig för en viss originalitet, både hvad beträffar framställningssätt och innehåll, men på samma gång för dunkelhet i fråga om tendens. Detta gäller icke minst beträffande hans sociala romaner. Af dessa kunna nämnas: Camilla 1893; Statsministern (I, II) 1894--95; Ritschlianen 1896. Ett ungdomsarbete af honom är skådespelet Ivar Vidfamne och hans dotter 1869. Han har vidare utgifvit ströskrifter, sådana som Om flickors uppfostran, 2 uppl. 1876, m. fl. Gift 1865 med friherrinnan Agathe Henriette Wrede, dotter af generallöjtnanten Fabian Jacob Wrede (se nedan). Sonen Richard Gerhard Halfred, född d. 13 jan. 1872, ägnade sig först åt landtbruk, men är numera utgifvare af Social tidskrift. Genom såväl denna som föredrag och broschyrer samt deltagande i muntliga diskussioner har K. inlagt ett intresseradt arbete för ett lyckligt ordnande af bostadsfrågan, som han i in- och utlandet studerat, och andra sociala frågor. 1. Kochen, Christofer von, envové. Född i Reval d. 30 maj 1637 och tillhörande en ursprungligen tysk släkt, som i slutet af sextonde århundradet inflyttade till Östersjöprovinserna. Föräldrar: rådmannen Christofer Johanson Kochen och Elisabet Vegesach. På grund af sin kännedom