såsom skald, i synnerhet genom sitt arbete Andelig Dufvoröst, som i en mängd upplagor spriddes öfver landet och ända till våra dagar varit en omtyckt uppbyggelsebok i allmogens hem. Han var äfven författare till ett par andra rimmade verk Then trogne siälens Gyldene Rökelsekar 1728 samt Biblisk Qvinnospegel, 2 del. 1732--50, hvilka hvarken vunno eller förtjänte den uppmärksamhet, som hans förstnämnda arbete. Qvinnospegeln är ett på alexandriner författadt didaktiskt poem, som skildrar Gamla testamentets kvinnor. Han påbörjade under sin sista sjukdom en Biblisk Mannaspegel, på hvilken han likväl ej kommit längre än att beskrifva patriarkerna i första Mosebok, då han bortrycktes af döden. Gift 1: 1722 med Katarina Kristina Baex och 2: 1738 med Brita Maria Lorich. 4. Kolmodin, Olof, d. y., universitetslärare, filolog. Född i Saleby församling af Västergötland d. 13 sept. 1766. Fadern, prosten och kyrkoherden Christofer Dahl, var gift med den föreg. dotter Helena Elisabet, och erhöll efter morfadern både sitt för- och tillnamn. (Kolmodins tre halfbröder, se sid. 207, bibehöllo däremot sitt fädernenamn.) Den yngre Kolmodin grundlade sin lärda bildning vid universitetet i Uppsala, där han blef student 1783 och innehade andra hedersrummet vid magisterpromotionen 1791. Året därefter kallades han till docent i svensk litteraturhistoria och befordrades 1805 till Skytteansk professor. Han innehade denna lärostol i trettiotre år, under hvilken tid han fyra gånger var akademiens rektor, fem gånger filosofiska fakultetens dekanus och hade några månader före sin död för sjätte gången emottagit denna befattning, samt varit promotor i samma fakultet. Såsom universitetslärare var K. högt aktad. »Han ägde en vidsträckt beläsenhet, ej blott i de ämnen, som närmast hörde till hans kall, nämligen romersk litteratur och statskunskap, utan äfven i den moderna vitterheten samt svenska historien. Hans svenska öfversättningar af Tacitus och Livius från katedern beundrades en lång följd af år af en lyssnande ungdom, och, då de ändtligen i tryck återgåfvos, har den större allmänheten godkänt denna beundran.» Hvad nämnda öfversättningar angår, äro de af Livius följande: Romerska historien, 1--3 bd., omfattande Livius' 10 första böcker, 1831--32, flera uppl.; 4--5 bd., omfattande Livius' 21--27 bok, 1843--44, samt af Tacitus Romerska häfdeböcker, 1 bd 1844 och Romerska annaler, del. 1, 1833--35, 2:a uppl. 1870. De sista åren af sitt lif hade K. lidit af följderna af ett nervslag. Under ett besök hos sin förre lärjunge grosshandlaren Arfvedson på Broby, lämnade han vid en promenad det öfriga sällskapet och återfanns om en stund liggande död på en kulle d. 14 juli 1838. Gift 1803 med Ulrika Eleonora Rehnberg. 5. Kolmodin, Gustaf, jordbrukare, riksdags- och kommunalman. Född på Stenstu i Endre socken på Gottland d. 16 mars 1823; ättling i sjunde led af stamfadern. Föräldrar: kronofogden Gustaf Adolf Kolmodin och Katarina Maria Hemph. K. blef student i Lund 1842, men ägnade sig sedermera åt jordbrukarens yrke. Efter att 1845--47 ha vistats vid Väderbrunns landtbruksskola i Södermanland öfvertog han fädernegården Stenstu. Föreståndare för länets landtbruksskola 1848--51, verkade han gagnande dels genom undervisning, dels genom det föredöme af ett väl skött jordbruk, som han gaf kringliggande trakt. Såsom representant för Gottlands norra domsaga var han ledamot af Andra kammaren 1867--75. Återvald sistnämnda år, afsade han sig dock förtroendet af hälsoskäl. Han var 1869--71 ledamot af lagutskottet, 1872 af bevillningsutskottet och 1873 af särskilda utskottet för elementarundervisningens ordnande. I sistnämnda fråga bekämpade han de klassiska språkens öfvervikt i elementarläroverken. Först tillhörande landtmannapartiet, aflägsnade han sig allt mera från detsamma och arbetade för ett försvarssystem, byggdt på allmän värneplikt. Han stod i öfrigt å en moderat-konservativ ståndpunkt, hvilket dock icke hindrade honom att understödja en och annan partiell religionsfrihetsreform. I öfverensstämmelse med sin uppfattning af det berättigade och gagneliga i skogarnas skyddande genom lagstiftning bidrog han kraftigt till den lag i sådant syfte för Gottland, som 1869 kom till stånd. Ansedd såsom en af kammarens bästa talare och debattörer, hade han så mycket hellre dess öra, som han förstod att krydda sina anföranden med en icke alltid uddlös humor. K. var vid kyrkomötena 1868, 1873 och 1878 lekmannaombud för Visby stift. Ånyo vald därtill 1883, tvangs han af försvagad hälsa att afsäga sig uppdraget. Död i Visby d. 25 febr. 1893. Gift 1847 med Hilda Malvina Nathorst, dotter af sekreteraren i Landtbruksakademien J. T. Nathorst (se nedan).