Ett elegiskt drag är gärna förhärskande i hans målningar — antingen han skildrar söndagsfriden på kyrkogården med den vackert komponerade gruppen af de fattiga, som föredraga solvärmen ute i skuggan af lindarna framför svalkan under kyrkhvalfven, eller vallflickan uppe på berget eller den fattiga flickan utanför bagarens fönster eller savojardgossen i fängelset eller den lilla kullan, som tänder eld i stugans spis. Han kan med älskvärdt godmod skildra småbarnens rädsla och heroiska ansträngningar att visa sig tappra, när sotarn kommer in i stugan, eller sotarmurrarnas snöbollskrig. Han kan gifva en delikat och poetisk stämning af vinterskymning och ödslighet ute på den frusna sjön, där fiskaren sitter ensam vid vaken. Han har en fin känsla för harmonien i en enkel färgskala liksom för kompositionens rytm, och han har en kärleksfull och elegant pensel, men det »nätta» i behandlingen och färgen ger lätt något sött och kraftlöst åt hans små målningar.» (Georg Nordensvan.) Kovalevski, Sonja (Sofia), född i Moskva d. 15 jan. 1850 och tillhörande den gamla magnatsläkten Corvin-Krukovski. Hon aflade 1868 studentexamen vid Heidelbergs universitet och ingick s. å. giftermål med den framstående paleontologen professor Voldemar Kovalevski i Moskva -- ett äktenskap, som 1883 upplöstes genom dennes själfmord. I främsta rummet hängifven de matematiska studierna, fortsatte hon dessa i Berlin under Weierstrass' ledning och blef 1874 i Göttingen promoverad till filosofie doktor. Sedan hon våren 1884 i Stockholm hållit enskilda föreläsningar i den högre matematiken, utnämndes hon i juni s. å. till professor i högre matematisk analys vid Stockholms högskola. Fru Kovalevski ej blott fullständigt behärskade sin vetenskap, utan förde den själfständigt framåt genom i den lärda världen uppseendeväckande afhandlingar. Bland dessa må nämnas Zur theorie der partiellen differenzialgleichungen, »Journal für Mathematik», b. 80, 1874; äfven utgifven såsom gradualafhandling. Vidare märkas Über die reduction einer bestimmten klasse abelscher integrale 3:ten ranges auf elliptische integrale, i »Acta mathematica», b. 4, 1884 samt Om ljusets fortplantning uti ett kristalliniskt medium, i »Öfversigt af Vet.-akad. förhandl.» 1884, n:o 2, äfven införd i franska Vet.-akad:s »Comptes rendus», b. 98. 1884. Med »prix Bordin» belönade franska Vet.-akad. 1888 hennes afhandling Mémoire sur un cas particulier du problème de la rotation d'un corps pesant autour d'un point fixe, où l'intégration s'effectue à l'aide de fonctions ultraelliptiques du temps. Högst märkligt är, att denna öfverlägsna förmåga på de exakta vetenskapernas fält, äfven med framgång uppträdde såsom skönlitterär författarinna. Så utgaf hon tillsammans med fru A. Ch. Leffler 1887 det originella dramat Kampen för lyckan. Af högre rang äro emellertid hennes följande arbeten: Systrarna Rajewski 1889, utgörande en skildring från författarinnans barndom, samt Vera Vorontzoff. Berättelse ur ryska lifvet 1892, utgifven efter förf:s död, som inträffade i Stockholm d. 10 febr. 1891. En lefnadsteckning öfver fru K. är 1892 utgifven af fru A. Ch. Leffler. Kraak, Ivar, linguist. Född 1708 i Köpenhamn, där fadern var bokhållare vid operahusets byggnad. K:s lefnad är ett bevis på, huru »omständigheterna» kunna ingripa i våra förhållanden och ofta ge lifvet dess hela riktning. Under det K. studerade i Köpenhamn, fick han i uppdrag af ett sällskap i Kristiania, som sysselsatte sig med att söka göra guld, att om möjligt anskaffa någon person, som vore kunnig i guldmakeriet. Detta förtroende förde honom tillsammans med en man, som, under bemödandet att upptäcka den dyrbara konsten, genomrest flera af Europas länder och därunder gift sig med en utländska. Tyska och franska som utgjorde samtalsspråket i hans hus, uppväckte hos K. begäret för språkstudier. Han började taga lektioner och uppöfvade snart sin språkfärdighet så, att han 1738 förordnades till språkmästare i Lund i franska, spanska och engelska språken. 1740 lämnade han likväl denna tjänst för att blifva språkmästare och translator publicus i Göteborg, men återvände 1748 till sin språkmästareplats i Lund, den han, utan att försumma en enda föreläsningstimme, hvarken offentlig eller enskild, och med samtidas tacksamma erkännande, innehade ända till 1781. Till slut måste han taga afsked för sin svaga hörsel, men uppehöll sig fortfarande i Lund och dog där d. 30 nov. 1795. Han har i sin väg äfven utgifvit några undervisningsböcker: La Grammaire Française 1746, 3:e uppl. 1788; Engelsk Grammatik 1748, 2:a uppl. 1777; English Miscellanies 1748, 2:a uppl. 1785, samt ett par försök på fransk vers och prosa. Krabbe, Jörgen, politiskt offer. Född på Varberg 1633 och son af danska riksrådet Ivar Tagesön Krabbe och Karen Ottesdatter Marsvin. K. hade erhållit en sin börd värdig förträfflig uppfostran, gjort vidsträckta resor och utbildat sig för statsmannens värf genom tjänstgöring i danska kansliet. Så väl härigenom, som genom sina personliga egenskaper, sin rikedom och släktförbindelse med Danmarks mäktigaste ätter, hade han vunnit ett stort anseende. Vid Skånes förening med Sverige 1658 blef K., som hade stora egendomar inom provinsen, svensk undersåte och bevisade sig både i ord och handling såsom god svensk. Han gjorde sin nya öfverhet flera väsentliga tjänster, erfor af Carl XI flera nådebevisningar, introducerades 1664 på riddarhuset och upphöjdes till friherrlig värdighet 1676. Under Carls krig med Danmark s. å. torde han ej med nödig försiktighet dolt sin tillgifvenhet för danske konungen; måhända ville han äfven bereda sig ett tryggadt återtåg, ifall segern utfölle till dennes fördel. Detta väckte svenska regeringens misstankar; hans förhållande till sitt gamla fädernesland bevakades noga och frampå sommaren 1676 anklagades han för högmålsbrott. Rannsakningen fördes med stor partiskhet inför