Detta blef dock henne ej tilldeladt, enär hon af förbiseende kommit att samtidigt publicera en af dikterna i Vår tid. Ifrigt nitälskande för det kvinnliga släktets andliga höjande, stiftade hon 1872 ett stipendium för kvinnliga studenter i Uppsala -- det första i sitt slag. Till tidningen »Idun» för d. 13 sept. 1895 har fröken K. lämnat en själfbiografisk uppsats, hvars hufvudsakliga del emellertid upptager en skildring af en episod ur hennes ungdom -- historien om en på tvenne hjärtans ömsesidiga böjelse grundad, men det oaktadt omsider bruten, öm förbindelse. Det är en skildring, hvars hela genomgående ton förefaller såsom ett genljud af ett brustet ackord i författarinnans inre. Krafft, David von, porträttmålare. K. var född i Hamburg 1655 och systerson till den berömde Ehrenstrahl, hvilken, sedan K. blifvit föräldralös, kallade honom såsom medhjälpare till Stockholm, dit han anlände 1675. De hastiga framsteg, han gjorde under sin morbrors ledning, ådrogo honom den konstälskande Ulrika Eleonoras uppmärksamhet. Hon åtog sig att bli hans beskyddarinna och satte honom i tillfälle att 1684 företaga en utrikes resa, hvarunder han ett år vistades i Danmark och sedermera vid flera tyska hof för att porträttera kungliga och furstliga personer. I Italien, hvars förnämsta konstakademier och skolor han besökte, vann han ett sådant anseende, att han »blef af venetianerna brukad uti ett särdeles publiquet arbete, hvartill de eljest sina största mästare utvälja pläga». I Wien, där han porträtterade hela den kejserliga familjen, erhöll han underrättelse om sin kungliga gynnarinnas frånfälle, hvilket dock icke inverkade menligt på hans reseanslag, som tvärtom af Carl XI ansenligt ökades. Vid hemkomsten 1697 utnämndes han efter Ehrenstrahl till »hofkonterfejare», upphöjdes af drottning Ulrika Eleonora d. y. 1719 i adligt stånd, ehuru han aldrig tog inträde på riddarhuset, och erhöll hofintendents titel 1720. Död i Stockholm d. 20 sept. 1724. Porträttmåleriet, som under Ehrenstrahl haft en af sina mest lysande perioder i vårt land, aftog efter hans frånfälle synbart och representerades under senare delen af Carl XII:s tid af K. och hans skola. Själf porträtterade denne Carl XII flera gånger, bland annat under konungens vistelse i Skåne 1717, hvarom följande händelse berättas: K. hade blifvit kallad till Lund för att måla konungens porträtt, och denne besökte ofta K. på hans arbetsrum. En dag, när konstnären låg sjuk i podager och endast en hans lärjunge, den fjortonårige Lorentz Pasch, var närvarande, kom Carl med några vänner dit för att se på porträttet. Förmodligen för att roa sig åt ynglingens förlägenhet, fattade konungen en knif och sönderskar sitt porträtt, som K. hade under händer. Den unge Pasch blef häröfver så förskräckt, att han begynte gråta, men Carl skrattade och efterfrågade hans namn samt lofvade att hafva honom i åtanka. Från denna tilldragelse uppkom sedan den historien, att Carl XII aldrig velat låta afmåla sig och att K. gjort detta honom ovetande. Emellertid finnas ej mindre än tre olika porträtt, som K. målat af Carl, ensamt i Gripsholmsgalleriet. Dessa och porträtten af Carl XII:s generaler, i en sal på Drottningholm, torde äfven vara de mest kända af K:s arbeten. Bland hans många lärjungar voro Gustaf Lundberg, Lorentz Pasch, d. ä., och Olof Arenius de mest bekanta och framstående. Gift 1: 1698 med Justina Sofia Freidenreich och 2: 1707 med Elisabet Speet. 1. Krafft, Per, d. ä., porträttmålare. Född i Arboga d. 16 jan. 1724. Föräldrar: handlanden Erik Krafft o. Anna Greta Cupp. K. ägnade sig tidigt åt konsten under ledning af den berömde porträttmålaren Scheffel och reste 1747 öfver till Danmark, där han för grefve Otto Thott kopierade en stor mängd familjeporträtt som förvaras på Gaunö sätesgård på Själland. På samme gynnares bekostnad fick han göra en resa till Paris, dit han anlände 1755 och utbildade sig vidare under den då redan ansedde Roslins ledning. Efter någon tid (omkring 1762) kallades han af markgrefven af Baireuth till förste hofmålare, på rekommendation af Roslin. Under åren 1764 och 1765 uppehöll han sig i Italien och erhöll, på återväg därifrån, kallelse att komma till konung Stanislaus i Nancy, där han utnämndes till hofmålare och kvarstannade till 1768. Återkommen till Sverige, befordrades han äfven här till hofmålare, erhöll 1773 professors titel och blef s. å. ledamot af Målareakademien. Död i Stockholm d. 7 nov. 1793. I Sverige, som vid den tid, K. återkom dit, var mer än någonsin aristokratiskt, vann han genast stort förtroende som porträttör och anlitades flitigt af en mängd personer, hvilka önskade få sina drag öfverlämnade åt eftervärlden. Också äro K:s arbeten, hvilka i allmänhet röja gedigna och redbara studier, och på ett naturtroget om just ej så synnerligen idealiskt, sätt återgifva originalens utseende, tämligen spridda i landet. Bland mera bekanta nämna vi flera bland universitetskanslererna, i myntkabinettet i Uppsala, porträtt af Bellman, Kexél, herr och fru Schröderheim samt bondeståndets talman vid 1778 års riksdag, Anders Mattsson, m. fl. Gift 1775 med Maria Vilhelmina Ekebom. 2. Krafft, Per, d. y., porträttmålare. Född i Stockholm 1777; den föreg. son. Sin första undervisning i målarkonsten erhöll K. af sin far samt vid Målareakademien, där han redan vid tio års ålder erhöll en belöning. Efter faderns död 1793 fortfor han att några år studera i hemlandet. Omkr. 1797 begaf han sig till Paris och vann där sin egentliga utbildning under den ryktbare David. De taflor, han nu med tillämpning af Davidska skolans manér utförde, väckte i Sverige uppseende genom nyheten i sin hållning och förskaffade 1801 K. utmärkelsen att kallas till agré vid konstakademien. 1800 begaf han sig till Italien samt studerade där antiken och de stora mästarne från 1500-talet. Sedan han 1803 erhållit ett reseunderstöd, återvände han till Paris