Sigvardsson Kruse och Katarina Horn. Förtrogen med krigets bardalekar från en flerårig fälttjänst i Ungern, utnämndes K. 1700 till öfverste för Upplands nyss uppsatta tremänningsregemente, hvilket efter sin chef fick benämningen Kruses regemente. Med detta deltog han sedan i Carl XII:s många krigsföretag, utmärkte sig öfverallt för sitt mod och sin påpasslighet och fruktades af fienden som en af de djärfvaste partigängarne i svenska hären. 1706 hade han blifvit utnämnd till generalmajor af kavalleriet och tre år därefter, i april 1709, utförde han sin sista lyckliga bedrift mot ryssarne, då han slog dem i Ukraine och bemäktigade sig deras läger. Tillfångatagen vid Dnieperfloden, efter nederlaget vid Pultava, fördes han till Moskva och hölls där under bevakning, tills han med de öfriga svenska fångarna fick återvända till Sverige 1722. Under tiden, 1720, hade han i sitt hemland blifvit utnämnd till generallöjtnant af kavalleriet och erhöll, när han kom tillbaka, chefskapet öfver Västgöta regemente till häst. Död d. 1 febr. 1732 och begrafven i Husby Oppunda kyrka i Södermanland, där en praktfull minnesvård med prunkande inskrift omtalar hans bedrifter. Gift med Charlotta Katarina Falkenberg. Krusenstierna, von. Ättens äldste kände stamfader var pastorn i Rothenburg Isak Johannes Crusius, död 1558. Hans sonson Filip (se nedan) adlades 1649. På ättelinjen adopterades 1801 och 1805 två bröder Graméen, hvilka voro sondottersöner till Filips sonson Adolf Fredrik. 1. Krusenstierna, Filip, ämbetsman. Född i Eisleben 1598. Föräldrar: pastorn vid S:t Johanniskyrkan därstädes, hofpredikanten Johannes Crusius och Barbara Kreijer. Efter slutade studier och utrikes resor, under hvilka han blifvit juris licentiat, utnämndes K. till hofråd hos grefvarne af Mansfeld och därefter hos hertig Fredrik III af Holstein-Gottorp. Då den sistnämnde beslutit att afsända en ambassad till Persien för sidenhandelns befordrande, utsågs K., jämte en köpman, Otto Brughmann, till hufvudmän för beskickningen, öfver hvars resa 1635--39, liksom öfver K:s föregående färd till Moskva 1633--34 för att bereda beskickningen fri genomfart genom Ryssland, en vidlyftig beskrifning är utgifven af beskickningens sekreterare Adam Olearius. 1648 ingick K. i svensk tjänst och förordnades s. å. till assistensråd i borgrätten i Reval. Adlad följande år med namnet von Kruus, som sedermera förändrades till Krusenstern och sist till von Krusenstierna, utnämndes han 1652 till kommersedirektör i Estland och Livland och förordnades året därpå till borggrefve i Narva. Under Carl X:s krig användes K. af konungen i diplomatiska uppdrag. Sålunda åtföljde han såsom legationsråd den beskickning, som Carl Gustaf vid sitt anfall mot Polen 1655 aflät till Moskva för att, om möjligt, förhindra ett fredsbrott med Ryssland. Men tsar Alexej, som redan var i färd med att angripa de svenska Östersjöprovinserna, lät fängsla samtliga ledamöter af beskickningen. Sedan Kruus 1658 blifvit frigifven, deltog han i de underhandlingar som ledde till freden i Kardis 1661. Vid sitt introducerande 1650 å riddarhuset ändrade K. namnet von Kruus till Krusenstierna, emedan en adlig ätt Cruus redan fanns. Emellertid skref han sig själf senare von Krusenstern, medan hans barn begagnade dels formen Krusenstern, dels Crusenstierna. Den förste af ätten, som antog formen von Krusenstierna var K:s sonsons son, Mauritz Adolf von K., död 1771 såsom amiral och amiralitetsråd. Hans sista offentliga befordran var 1659, då han insattes till ståthållare i Reval, i hvilken stad han, sedan han 1670 frånträdt ståthållarbefattningen, afled d. 10 april 1676. I vår laghistoria har K. gjort sig minnesvärd såsom författare, i förening med Kaspar Meyer, till Des Fürstenthum Esthen ritter- und landrechte, hvilken lag ännu 1821 var otryckt, ehuru den följdes vid alla estländska domstolar, samt genom sin öfversättning af svenska lands- och stadsrätten: Das Schwedische Land- und Stadtrecht, äfven otryckt. Gift med Maria Müller. 2. Krusenstierna, Maurits Peter von, sjömilitär. Född d. 18 jan. 1763 och son af kommendörkaptenen Nils Graméen, gift med Johanna Maria von Krusenstierna, ofvannämnde Maurits Adolf von K:s dotter. Såsom löjtnant vid amiralitetet gjorde K. en resa till Ostindien, från hvilken han icke återkom förrän 1790, hvarför han blott under den sista tiden kunde deltaga i det då pågående sjökriget med Ryssland. Han bevistade emellertid utloppet ur Viborgska viken och slaget vid Svensksund samt befordrades till kapten i amiralitetet. Utnämnd 1800 till öfverstlöjtnant, blef han följande år adlad och adopterad på sin mors ättenummer samt befordrades till kommendant i Karlskrona 1805. Under kriget 1808 uppgjorde han en plan, att med flottans barkasser taga Styrbjörn, Hjalmar och ett par andra af ryssarnes skärgårdsfartyg i Löfösund. Företaget lyckades blott till en del, i det Styrbjörn äntrades, men den väl anlagda planen och K:s eget tappra förhållande medförde likväl sin belöning för upphofsmannen, som kort därefter befordrades till öfverste och öfveradjutant och följande året till konteramiral. Från juni 1809 till aug. 1810 var K. vice landshöfding på Gottland. Sedan 1805 var han ledamot af Krigsvetenskapsakademien. Död på Anneberg i Värmland d. 18 juli 1813. Gift 1792 med grefvinnan Beata Charlotta Horn. 3. Krusenstierna, Salomon Mauritz von, sjömilitär. Född i Karlskrona d. 27 nov. 1794; den föreg. son. Efter slutad kurs i Karlberg, utnämndes han 1811 till underlöjtnant vid örlogsflottan och deltog under de följande åren i åtskilliga sjöexpeditioner. En af dessa var blokadexpeditionen mot Norge 1814, då han tjänstgjorde på fregatten Eurydice och såsom adjutant hos sedermera amiralen friherre Otto Nordenskiöld bevistade svenska truppernas landstigning på Kragerö och fästningen Frederikstads intagande. Efter att 1818