ha vunnit befordran såsom löjtnant vid örlogsflottan, gjorde han ånyo åtskilliga sjöresor, utnämndes 1824 till premierlöjtnant och utgick året därefter såsom styrman på det till Amerika försålda linjeskeppet Tapperheten. Kapten vid k. maj:ts flotta 1832, hade han under de näst följande åren såsom chef på briggen Delphin 1834, korvetten Najaden 1836, korvetten Jarramas 1838, dessas expeditioner under sin ledning och befordrades 1841 till kommendörkapten. Under fortsatta sjökommenderingar och öfningsexpeditioner, hvilka han såsom chef ledde, fortgick han till kommendör 1847 och till konteramiral 1850, sedan han under krigsåren 1848--49 fört befälet öfver en svensk-norsk eskader. 1853 förde han som högste befälhafvare en förenad eskader af fem svenska, tre norska och ett danskt örlogsfartyg på en öfningsexpedition i Nordsjön och Östersjön och under det därpå följande krigsåret en eskader bestående af åtta svenska och fyra norska krigsfartyg inom Östersjön. Utnämnd 1858 till befälhafvande amiral och öfverkommendant i Karlskrona, sökte och erhöll han 1861 sitt afsked ur krigstjänsten, hvarvid han såsom särskildt bevis på konungens erkännande af hans långa och trogna tjänstebefattning undfick fullmakt såsom vice amiral. Död i Karlskrona d. 2 febr. 1876. Gift 1829 med Hedvig Margareta Lagerstråle. 4. Krusenstierna, Julius Edvard von, ämbetsman, politiker; ättling i sjunde led af K. 1. Född d. 26 sept. 1841 på Edhult i Askeryds socken, Jönköpings län. Föräldrar: majoren Edvard Vilhelm von Krusenstierna och Vilhelmina Lovisa Lagerheim. Efter att 1858 ha aflagt studentexamen i Uppsala tog han 1864 juris utriusque kandidatexamen. Han blef snart erbjuden en juridisk docentur, men föredrog att ägna sig åt ämbetsmannabanan. I Svea hofrätt, där han hufvudsakligen tjänstgjorde, var han 1873--74 adjungerad ledamot. 1875--77 sekreterare i Nya lagberedningen, var han 1877--78 ledamot däraf. Sedan han 1879 konstituerats såsom revisionssekreterare, blef han samma år expeditionschef i civildepartementet och kvarstod såsom sådan (1881 utnämnd till ordinarie revisionssekreterare) till d. 5 okt. 1883, då han kallades att taga plats såsom konsultativt statsråd i det kabinett, för hvilket, sedan statsministern grefve Arvid Posse afgått på grund af det af honom framlagda arméförslagets fall, C. J. Thyselius trädt i spetsen. Redan d. 30 därpå följande nov. fick han emellertid utbyta platsen såsom konsultativt statsråd mot chefskapet för civildepartementet. Delande den Themptanderska ministärens frihandelsåsikter, stannade K. kvar på sin post, äfven sedan denna 1888 måst vika för en protektionistisk. I okt. 1889 afgick dock K. ur statsrådet och utnämndes till generalpostdirektör och ordförande i Postsparbanken. Bland regeringsåtgärder, kontrasignerade af K., må nämnas, den nya förordningen angående patent, 1884, och den nya grufvestadgan. På sin plats i postverket utvecklade han stort intresse för dess angelägenheter och klar förståelse för tidsförhållandenas kraf i fråga om dess utveckling. Vid världspostkongressen i Wien 1891 var han Sveriges ombud, förde 1894 i Petersburg underhandlingar om en ny postkonvention mellan Sverige och Ryssland och afslöt 1896 öfverenskommelse om den viktiga sjöpostförbindelsen Trelleborg-Sassnitz. I okt. 1896 kallades K. till protektionisternas stora förargelse ånyo till statsråd och chef för civildepartementet, en utnämning, som nog ej mindre föranleddes af hans administrativa skicklighet än af hans ådagalagda ovanliga habilitet som parlamentarisk kraft. Under denna sin andra civilministertid hade han bl. a. 1901 fröjden att föra till seger den k. propositionen om ersättning för olycksfall i arbete. Vid bildandet af E. G. Boströms andra ministär i juli 1902 begagnade K. tillfället att skaffa sig en lättad arbetsbörda genom att återgå till chefsplatsen i postverket och hade 1903 den tillfredsställelsen att få presidera vid invigningen af det nya präktiga posthuset i Stockholm. Af Värmlands läns landsting insattes von K. 1884 i riksdagens Första kammare, ur hvilken han 1893 förflyttades till Andra kammaren såsom en af Stockholms stads representanter -- ett mandat som förnyats för de följande valperioderna. 1894--96 var han vice ordförande i lagutskottet och 1903 ordförande i ett särskildt utskott. Stadsfullmäktige i Stockholm tillhörde han 1890--96. Han har äfven varit ledamot af åtskilliga kommittéer för behandling af administrativa frågor. Gift 1879 med Rosa Fredrika Vult von Steyern. Krutmejer, David, konstkännare, skriftställare. Född i Ystad d. 6 mars 1778. Föräldrar: stadssekreteraren Tomas David Krutmejer och Anna Schaar. Student i Lund 1796, aflade K. juridisk examen 1799 och ingick 1801 som e. o. kanslist i krigsexpeditionen. Hans befordringar sedan voro: till kanslist i krigskollegium 1805, kanslist i krigsexpeditionen 1808, sekreterare i tullrevisionen 1809, protokollssekreterare i krigsexpeditionen 1810, samt, sedan han 1811 tagit afsked ur krigskollegium, till sekreterare i kommittén för salpeterärendena 1811 och till förste expeditionssekreterare 1816. Han erhöll 1829 kansliråds titel. Död i Stockholm d. 29 sept. 1854. Det är egentligen två ting, för hvilka K., utom det goda, han kunnat uträtta som tjänsteman, förtjänar att ihågkommas: det ena som en af Sveriges största och insiktsfullaste konstkännare, det andra som flitig skriftställare. I den förra egenskapen sammanförde han en af de största, dyrbaraste och mest valda kopparstickssamlingar, någon svensk man ägt och hvilken efter hans död inlöstes till staten för tolf tusen rdr banko; i den senare skänkte han, som öfversättare af en mängd valda utländska ungdomsskrifter, det uppväxande släktet icke blott en till innehållet roande utan ock sedligt god och förädlande läsning. Gift 1806 med Hedvig Elisabet Lambertina von Scheele.