Kruusbjörn, se Crusebjörn. Kryger, Johan Fredrik, författare i politik och statsekonomi. Född d. 26 aug. 1707 i byn Alte Fehr på Rügen, där fadern, Fredrik Andreas Krüger, var kyrkoherde. Efter slutade studier vid högskolan i Greifswald ankom K. 1733 till Stockholm, där han fick anställning som privatlärare för en ung friherre Strömfelt och, efter dennes död, som handsekreterare hos fadern. Emellertid var det först vid 1746--47 års riksdag, K. väckte någon uppmärksamhet, då han såsom notarie i sekreta handels- och manufakturdeputationen författade och till deputationen aflämnade en Berättelse om fabrikernas tillstånd. Han antogs då till andre kommissarie vid manufakturkontoret, en befattning, hvilken, egentligen inrättad för hans räkning, ansågs nödvändig för den svenska industriens önskliga tillväxt. Vid de brådstörtade förändringar i statsförvaltningen, som utmärkte 1765 års riksdag, blef manufakturkontoret indraget och dess tjänstemän försatta på förknappad indragningsstat. Redan 1751 hade K. utgifvit en tidskrift, Den välmenande Patrioten. Den overksamhet, hvari han genom sistnämnda riksdags händelser försattes, använde han till utgifvandet af en veckoskrift, Den förnuftige Fritänkaren 1767, hvarjämte han förenade sig med Gjörwell om utgifningen af en månadsskrift, Stats- och Hushålls-Journal 1767. När vid riksdagen 1769--70 det förra manufakturkontoret såsom tredje division förenades med kommerskollegium, blef K. tjänstgörande kommerseråd på denna afdelning och kort därefter ledamot af tabellkommissionen. Hans framskridna år och en tilltagande sjuklighet föranledde honom emellertid att begära sitt afsked 1772, hvarefter han afled i Stockholm d. 16 febr. 1777. »Den välmenande patrioten», såsom han efter den förenämnda tidskriften gemenligen kallades, var en af sin tids produktivaste författare och har, utom sina journaler, efterlämnat mer än femtio afhandlingar och broschyrer i politiska och statsekonomiska ämnen. Kröger, Carl, präst, riksdagsman. Född i Karlshamn d. 4 okt. 1711. Föräldrar: handlanden Johan Kröger och Katarina Winge. Inskrifven 1728 vid Lunds universitet och prästvigd 1731, begynte K. sin prästerliga tjänstgöring i sin födelsestad och utnämndes 1735 till komminister därstädes. 1745 förflyttades han såsom kyrkoherde till Vinslöfs och Näflinge pastorat i Skåne och förordnades 1762 till häradsprost i Västra Göinge. Det var emellertid ej i kyrkans tjänst utan som politisk personlighet, K. vann sin ryktbarhet. Vid sitt första riksmöte 1765--66 synes han ej ha varit särdeles bemärkt, ehuru han visade sig vara en pålitlig anhängare af det nu till makten komna partiet, de »nya Mössorna». Så mycket mer blef detta händelsen vid den följande riksdagen 1769. När Hattpartiet i känslan af sina vunna framgångar beslutit skilja tio af Mössregeringens anhängare ur riksrådet, var K. bland de få som i prästeståndet vågade uppträda till de angripna rådsherrarnas försvar. För det »fria» statsskickets upprätthållande i oförändradt skick ifrade han af alla krafter. Synnerligt häftigt var hans utfall mot den af sekreta utskottet föreslagna säkerhetsakten eller »akt om personlig säkerhet samt säkerhet om äganderätten». Detta från Hattpartiet utgångna förslag utgjorde ett försök ej blott att trygga den enskilde medborgarens säkerhet till person och egendom, utan ock att tillbakavisa ständernas själfsvåld i förhållande till konung och råd. I det memorial, till hvars affattande denna »akt» uppkallat K., ej blott förkastade han de föreslagna stadgandena såsom grundlagsvidriga och banande väg för det oinskränkta enväldet, utan ville på nytt upprifva tvisten angående konungens året förut skedda tronafsägelse och ämbetsverkens i följd däraf inställda verksamhet. Man ansåg detta innebära en missaktning mot ständernas beslut och ett nedsättande omdöme om andra riksdagsmäns åtgärder. Slutet blef, att Kröger i nov. 1769 till straff uteslöts ur prästeståndet ej blott för den innevarande riksdagen utan för all framtid. Krögor blef nu i sitt partis ögon en politisk martyr. Vid affärden från Stockholm åtföljdes K. af en skara beundrare till Liljeholmen, hvarest man under versers afsjungande på knä drack skålar för den store »frihetsmartyren». Stockholms borgerskap skänkte honom en silfverkanna och assessor Dan. Helsingius uppsatte förslag till lofprisande inskrift, att ristas på en »minnespelare». Prästeståndets talman visade emellertid den oskickligheten att uppmana Skånes prästerskap att ej mer välja K. till riksdagsfullmäktig. Detta attentat mot valrätten hade en alldeles motsatt verkan mot den åsyftade, ty K. valdes med stor röstöfvervikt till riksdagsman för den följande riksdagen, 1771--72, och blef, då nu Mössorna i prästeståndet vunnit pluralitet, utan svårighet där mottagen. K. var vid statshvälfningen d. 19 aug. 1772 en af de riksdagsmän som arresterades, men blef, sedan han besvurit den nya regeringsformen, två dagar därefter frigifven. Död d. 3 juli 1773. Gift 1: 1736 med Anna Magdalena Kling; 2: 1754 med Maria Sofia Jordan och 3: 1757 med Charlotta Kristina Papke. Kröningsvärd, Carl Gustaf, historisk samlare, skriftställare. Född d. 19 jan. 1786 i Väster-Färnebo socken i Västmanland. Föräldrar: majoren Abraham Zacharias Kröningsvärd och Elsa Magdalena Polhammar. Efter i Uppsala aflagd juridisk examen, ingick K. 1806 som auskultant i Svea hofrätt. 1807--27 förestod han en mängd domareförordnanden, utnämndes 1813 till länsnotarie i Stora Kopparbergs län och erhöll s. å. häradshöfdingetitel samt förordnades 1826 till bergsfiskal vid Stora Kopparberget. Död i Stockholm d. 6 sept. 1859. K:s lefnadsöden voro således icke synnerligt minnesvärda, men hans förtjänster på den gedigna litteraturens område äro det så mycket mer, och till och med på skönlitteraturens förtjäna de att ej glömmas. Bland hans många arbeten märkas i främsta rummet de, som röra