taga sig fram till Jerusalem, som varit utgångspunkt för hans färd till Röda hafvet. Hade dock vid ett anfall af beduiner förlorat allt sitt bagage. Nu följde en på äfventyr och farligheter rik färd, hvarunder en mängd märkliga orter besöktes, såsom Palsuepa, Bagdad, Babylon, Ktesifon och Kerbela, Mosoul, Ninives ruiner m. fl. Öfver Haleb togs vägen till sjöss med ångbåt, men då denna anlände till Konstantinopel, led K. af tyfoidfeber, som i två månader kvarhöll honom på sjukhus, hvarefter han öfver Odessa och Petersburg återvände hem. Hösten 1898 bröt han åter upp och blef nu borta i omkring fjorton månader, största delen af denna tid upptagen af ströftåg i Kina, Mandschuriet, halfön Liau-tung, Korea och Japan. Han hade härunder att begagna sig af de mest olika fortskaffningsmedel; än bar det af till fots, än i skottkärra, än med roddbåt eller ångbåt, än till häst. I Kina, dit han återvände från Japan och där han var utsatt för anfall af boxare, gick färden tillbaka mot västern med en mongolisk kamelkaravan genom öknen Gobi öfver Mongoliets hufvudstad Urga till Kiachta i Sibirien, hvarifrån han på olika sätt fortskaffade sig till Mysovaja vid Baikalsjön, för att, med begagnade af sibiriska järnvägen, öfver Moskva och Petersburg återvända hem. I november 1901 anträddes en ny färd. Denna gick öfver Petersburg genom Ryssland till Baku, Persien och Indien och så med båt till Port Said, hvarifrån han »såsom extra ordinarie fångförare» for med ångbåt öfver Ismid och Dedeagath och kom till Algier. Till sjös for han därifrån till Hamburg och hamnade åter i Sverige i juli 1902. Sina resor och äfventyr har K. skildrat först i korrespondenser till »Dagens Nyheter», och sedan i bokform under följande titlar: Mina resor i Orienten 1899; Bland mongoler och chineser 1900--01. Ogift. 1. Kylberg, Lars Vilhelm, patriot, jordbrukare, konstnär. Född på Såtenäs i Skaraborgs län den 18 aug. 1798. Föräldrar: landtbrukaren Lars Kylberg och Regina Kristina Örn. Utexaminerad från krigsskolan å Karlberg 1816, ingick han s. å. vid Värmlands fältjägareregemente och tjänstgjorde några år såsom adjutant hos sin chef, öfverste Montgomery, samt befordrades 1821 till löjtnant. Ett bröstlidande tvang honom emellertid snart att taga afsked och han erhöll detta 1823 med kaptens rang. Efter att året förut hafva trädt i äktenskap med Maria Elisabet Ahlberg, dotter af hans ungdomslärare Claes Ahlberg på Velanda i Skaraborgs län, bosatte han sig på en inköpt egendom, Blaxtorp, som han sedermera 1831 utbytte mot sin fädernegård Såtenäs. »Oberoende i ekonomiskt hänseende, högaktad för rättsinthet och oväld, med ädel håg för själfuppoffrande verksamhet, i förening med ett osvikligt ordningssinne och militärisk punktlighet, såg man snart i honom den rätte mannen, ägnad att ställas i spetsen för den kommunala institution, från hvilken impulsen till framåtskridande, särdeles i hvad som rörde länets ekonomiska förhållanden, borde utgå.» Vid omorganiseringen af Skaraborgs läns hushållningssällskap 1840 uppdrogs åt K, att utarbeta nya stadgar, hvarefter han s. å. valdes till ordförande i det nya sällskapet. Här öppnades för hans verksamma ande ett fält af vidsträckt omfattning, och för den snabba och sunda utveckling Västergötland sedan den tiden undergått, står detta landskap framför allt i förbindelse hos trenne män, Richert, Nonnen och -- Lars Vilh. Kylberg. Bland viktiga samhällsfrågor, åt hvilka K. ägnade en synnerlig uppmärksamhet, var äfven folkundervisningen. Barndomsvän med Thorsten Rudenschöld, omfattade han med värme dennes skolsystem och företog sig, efter det han redan uppnått sextio år, att under en längre tid utöfva en lärares kall vid den rotskola, han låtit anlägga för sina underhafvandes barn vid Såtenäs. Denna egendom skötte han med den utmärkta omsorg, som kunde väntas af en man med hans agronomiska insikter och lifliga intresse för utvecklingen af vårt lands modernäring. 1843 invaldes han i Landtbruksakademien och 1853 i Vetenskapsakademien. Därjämte hedersledamot af flera hushållningssällskap, bland hvilka Skaraborgs läns 1862 tilldelade honom sin guldmedalj »för gagnande verksamhet». Död i Vänersborg d. 1 nov. 1865. Ehuru han aldrig offentligt uppträdde såsom konstnär, har han i efterlämnade landskaps- och marinstudier samt i sina teckningar till fru Lenngrens skrifter, de senare i Boyes Magazin, visat sig som artist af både bildning och begåfning. 2. Kylberg, Hjalmar, agronom. Född på Såtenäs i Tuns socken af Skaraborgs län d. 6 jan. 1824; den föregåendes son. K. hade med utmärkelse 1834--40 genomgått Skara skola, då en öfvervägande lust för landtbruket föranledde honom att afbryta studiebanan och ställa sig under sin faders ledning i hemmet på Såtenäs. Vid aderton års ålder emottog han inspektorsbefattningen hos excellensen, grefve Arvid Posse på Frugård och innehade den till hösten 1844, då han sökte och erhöll en elevplats på Degeberg. Lifvad af Nonnens föreläsningar och ovanliga förmåga att intressera sina lärjungar, utgick han, efter en vacker examen 1845, med ökad kärlek för sitt yrke och emottog i nov. samma år en förvaltareplats hos öfverste Bergman-Schinkel på Vallstanäs i Uppland. Då han här vid hvarjehanda nödiga förbättringar fann sig alltför mycket bunden af ägarens kategoriska vilja, lämnade han stället och tillträdde i nov. 1846 en lärarebefattning vid Kalmar läns lägre landtbruksskola på Bo, som då ägdes af friherre A. C. Raab och för hvilken skola L. Hofman-Bang samtidigt inträdde som föreståndare. 1848 på våren lämnade Hofman-Bang platsen, då K. blef skolans föreståndare, hvarefter han 1851 öfvertog Bo och ett par andra egendomar på arrende och i sammanhang därmed kontrakt om skolans upprätthållande. När Bo såldes 1856, inköpte K. Ryssbylund, dit läroanstalten samma år förflyttades