och där han fortfor att vara dess ledare och föreståndare till 1872. I sammanhang med meromnämnda landtbrukskola eller rättare såsom en utveckling af densamma, öppnade han med biträde af fyra skickliga lärare 1864 på Ryssbylund en s. k. landtbruks-elementarskola, ett slags landtbruksinstitut, där fyrtio elever undervisades efter planen för nya elementarskolan i Stockholm, under det de allvarligt öfvades i kroppsarbete vid åkerbruk och trädgårdsskötsel. Då den utmärkta undervisningsanstalten icke af sig själf förmådde bära de kostnader med hvilka den var förenad, upphörde den efter slutad vårtermin 1868. Under den tid, K. hade Kalmar läns landtbruksskola om hand, företog han åtskilliga resor till Tyskland, Skotland och England för att studera där varande åkerbruksförhållanden. 1851--64 var K. ledamot af Kalmar läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och 1864--71 samma sällskaps vice ordförande, samt redigerade 1852--55 sällskapets tidskrift. Han har dessutom utgifvit Försök till lärobok för den lägre landtbruksskolan 1858, 2. uppl. 1863; Berättelse om en resa i Tyskland 1869, jämte en afhandling Om redskapens användning på fältet 1870. 1871 anställdes han såsom föreståndare för Ultuna landtbruksinstitut och innehade med stor berömmelse denna plats till 1874. Han var härefter föreståndare för det bekanta Östads barnhus, beläget i Östads socken, Ale härad af Skaraborgs län och upprättadt genom testamente 1774 af direktören N. Sahlgren i syfte att dana »dugliga och kunniga arbetare vid jordbruket». Här afled han d. 13 okt. 1885. K. var ledamot af Landtbruksakademien. Gift 1855 med friherrinnan Agnes Ingeborg Eva Gunilla Raab. Kölmark, Per, filosofisk skriftställare. Född d. 18 nov. 1750 i Karlskoga i Värmland, där föräldrarna voro bergsmansfolk. Efter idkade studier i Lund och Greifswald, promoverades K. på sistnämnda ställe 1779 till fil. magister och förordnades 1780 till docent i teoretisk och praktisk filosofi. Fem år senare utbytte han docenturen i Greifswald mot en dylik i teoretisk filosofi vid universitetet i Uppsala och utnämndes 1794 till lektor i logik vid gymnasium i Karlstad. Denna syssla innehade han ända till 1833, ehuru han tog tjänstledighet redan 1819. Tio år förut hade han erhållit professorstitel, 1818 teologie doktorsvärdighet samt var riksdagsman 1810--1823. K:s filosofiska åsikter voro en själfgjord sammansättning af idéer, lånade dels från Lockes empirism, dels från Kants, Wolfs och andra spekulativa teorier. Han var således aldrig egentlig filosof, men har genom sin lärobok -- Utkast till en systematisk afhandling i theoretiska och praktiska philosophien 1799 -- beredt sig ett aktningsvärd namn inom vår föga rika filosofiska litteratur och under en följd af år genom densamma utöfvat inflytande. Han har också offentliggjort några afhandlingar inom moralfilosofiens område, flera af dem anonymt. Död i Karlstad d. 4 aug. 1839. Ogift. König, Kristian, ämbetsman, lärd. Född i Stockholm d. 4 mars 1678. Föräldrar: växelhandlaren Henrik König och Helena Daurer. Efter slutade studier tillbragte K. ej mindre än aderton år på utländska resor, hvarunder han hufvudsakligen uppehöll sig i Holland, Frankrike, England och Italien och gjorde sig noga underrättad om dessa länders lag- och handelsväsende. Hemkommen till Sverige, utnämndes han 1712 till kommissarie i Kommerskollegium och 1714 till sekreterare i Kanslikollegium. 1723 befordrad till lagman i Västmanland och Dalarne, innehade han denna lagsaga, från hvilken dock 1731--35 Kopparbergs län var afsöndradt, till 1747, då han tog afsked. Död på Lindberga i Uppland d. 16 mars 1762. K. var en man af gedigen vetenskaplighet och är i synnerhet bekant genom sina Lärdomsöfningar (XI tomer) 1745--52 och sin öfversättning af svenska lagen på latin: Codex legum suecicarum ex suetico sermone in latinum versus 1743. Gift 1: 1716 med Anna Margareta Weylandt och 2: 1736 med Maria Amalia Wedderkop. Königsmark, von. Denna gamla, tyska adelssläkt härstammar från Mark-Brandenburg, där stamgodset Königsmark är beläget. Redan 1356 omtalas en Joan eller Johannes Königsmark, som till Sverige beledsagade Erik XII:s gemål, prinsessan Beatrix. Vidare nämna häfderna: Ivar K., som 1376 var fogde på Stockholms slott och genom gifte befryndad med Folkungaätten; riddaren Herbrekt K., som efterträdde den föregående såsom höfvitsman på Stockholms slott; dennes son, riddaren Henning K. som, oaktadt han varit anhängare af konung Albrekt, stod i gunst hos drottning Margareta och Erik XIII, samt hans son Bengt K., som 1416 var höfvitsman på Kalmar slott och genom sina giften befryndad med ett par svenska adelsätter. Den svenska adliga ätten von Königsmark (namnet äfven skrifvet Königsmarck), introducerades på riddarhuset 1652 med Hans Kristofer v. K. (se nedan K. 1), sedan denne året förut undfått värdighet af svensk grefve. Hans ätt utdog 1694 på svärdsidan med Filip Kristofer (se nedan K. 5) och på spinnsidan med dennes syster Amalia Vilhelmina. (se K. 2) 1. Köningsmark, Hans Kristofer von, härförare. Född på fädernegodset Kötzlin i Mark-Brandenburg d. 25 febr. 1600. Föräldrar: ryttmästaren Konrad von Königsmark och Beatrix Elisabet von Blumenthal. Redan såsom gosse och hofsven hos hertig Fredrik Ulrik af Braunschweig-Lüneburg, utmärkte sig K. för allvar, arbetsamhet och en ovanlig håg för krigslekar. Till en början ingick han i österrikisk tjänst och tjänade sig snart upp till ryttmästare vid kejserliga armén i Italien, den han dock lämnade 1629. När Gustaf Adolf 1630 uppträdde i Tyskland, ställde K. sig såsom rättrogen lutheran under svenska fanorna, där han, lyckligare än någon annan utländing i svensk tjänst, steg från den ena värdigheten till den andra, så att han