Utläggning af apostelen Pauli skrifter, hvilket sistnämnda arbete likväl förblef ofullbordadt. Gift 1828 med Karolina Fredrika Hagberg. Lafrensen, Niklas, genre- och miniatyrmålare. Född i Stockholm i okt. 1737. Föräldrar : »konterfejaren» Niklas Lafrensen och Magdalena Stuur. Den äldre Lafrensen var skicklig miniatyrporträttmålare, en konstgenre, som vid denna tid begynte bli synnerligen omtyckt, och det är då förklarligt, att han utbildade sin son i samma riktning. Denne gjorde snabba och lysande framsteg på konstnärsbanan, lärde sig i Frankrike gouachemålningskonsten samt kallades 1773 till k. hofminiatyrmålare och ledamot af Målare- och Bildhuggareakademien. Enligt en uppgift skall förbittringen öfver att se sig förbigången vid tillsättningen af en professorsplats vid nämnda akademi varit orsaken till, att han 1774 lämnade Sverige och nedsatte sig i Paris, där han i halftannat årtionde utöfvade sin konst och under namn af Lavreince vann stort anseende som genremålare i gouache. Till ämne för sina framställningar valde han merendels lifvet i den eleganta pariservärlden och träffade häri så lyckligt allmänhetens smak, att de förnämsta kopparstickare täflade om äran att med grafstickeln få mångdubbla hans pensels alster. Liksom för så mången annan förstörde revolutionens stormar för L. alla utsikter till fortsatt verksamhet i Frankrike, hvarför han 1791 återvände till Stockholm, just i lagom tid att hinna måla ett gouacheporträtt af Gustaf III, hvilket porträtt, nu befintligt på Rosersberg, efter konungens död graverades af Gaucher i Paris. I Sverige ägnade han sig på slutet, ehuru med obetydlig produktivitet, åt historiska kompositionsstycken och tillbragte de sista åren tämligen obemärkt och glömd af sin egen samtid. I sina gouachemålningar har L. tyvärr användt material, som ofta förstörts, men de utmärkta miniatyrporträtt, som han på äldre dagar utförde i hemlandet, äro väl bevarade. Död i Stockholm d. 6 dec. 1807. O. Levertin utgaf 1899 en högst förtjänstfull konsthistorisk studie om »Niclas Lafrensen d. y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet.» Lagberg, Johan Olof, läkare. Född i Hammars socken i Närke d. 19 november 1789. Föräldrar: klockaren Anders Lagberg och Katarina Andersdotter. Efter medicinska studier, dels i Uppsala och dels i Lund, aflade L. på sistnämnda ställe med. lic.-examen 1821 och blef året därefter medicine doktor. Samma år förordnad till docent i teoretisk medicin vid Lunds universitet, utnämndes han 1823 till intendent vid S:t Ragnhilds hälsobrunn i Söderköping och var från 1827 tillika stadsläkare i nämnda stad. Sin ryktbarhet grundlade L. först på äldre dagar, sedan han 1841 på stället inhämtat noggrann kännedom om Gräfenbergska vattenkurmetoden, som han, återkommen till fäderneslandet, införde vid Söderköpings hälsobrunn. »Redan vid universitetet studerade han ifrigt naturfilosofi, synnerligen Schellings och Okens skrifter, och man har anmärkt mot L., att den mystiska riktning, hans spekulation därigenom erhållit, icke blef utan inflytande på hans hållning äfven såsom läkare, helst han stundom af tro på vattnets inre kraft envist vidhöll blotta vattenkurens användning, då andra läkare skulle understödt vattenbehandlingen med läkemedel. L. ansåg såsom sitt mål att uppdrifva den praktiska hälsovården därhän, att hvar och en skulle genom det enklaste af alla läkemedel, vattnet, bota sig själf, så länge kroppsmaskineriet icke var utnött. Därför ansåg han vattenkuren hvarken såsom sin eller Priessnitz' eller någon annan läkares tillhörighet, utan verkade i tal och skrift för att få den till 'folkmedicin', såsom han själf uttryckte sig. Den mest bekanta af L:s skrifter är: Hälsovännen, en folkskrift om vattnet och andan, såsom människans bästa läkemedel, af hvilken under hans lifstid tretton häften utkommo; det fjortonde häftet utgafs efter författarens död.» L. afled i Skönberga församling nära Söderköping d. 14 aug. 1856. Gift 1824 med Katarina Sofia Thyselius. Lagerberg. Ätten härstammar från den förste häradshöfdingen på Visingsö Lars Joensson å Herrtorp, hvilkens namn läses i domböcker från slutet af 1500-talet och som dog 1594. Hans sonson Lars Joensson d. y., häradshöfding liksom fadern och farfadern, kallade sig Herrlund samt adlades 1687 och antog då namnet Lagerberg. Från honom härstamma alla nu lefvande medlemmar af ätterna Lagerberg. 1. Lagerberg, Sven, riksråd. Född på Stora Kärr i Västergötland d. 28 mars 1672. Föräldrar: förenämnda häradshöfding Lars Joensson Herrlund, adlad Lagerberg, och Anna Örnevinge. Med goda anlag och en vårdad uppfostran ingick L. 1690 i krigstjänst och var fänrik vid Skaraborgs regemente, när nordiska kriget begynte 1700. Han deltog sedan oafbrutet i Carl XII:s alla fälttåg och blef vid Pultava liggande på valplatsen, sårad, öfverriden och trampad, men räddades på det sätt, att en dragon upptog honom på sin häst och förde honom ur striden. Under Carls vistelse i Turkiet användes han som underhandlare med kanen på Krim och förmådde honom genom sina förställningar att förena sina trupper med turkarna till ett anfall på Ryssland. Han befordrades 1710 till öfverstlöjtnant vid Skaraborgs regemente och blef 1714 öfverste för Kronobergs regemente, med hvilket han bevistade den nära årslånga belägringen af Wismar och företog därunder flera lyckliga utfall. Befordrad till generalmajor och chef för Skaraborgs regemente 1717, deltog han i denna egenskap i följande årets fälttåg mot Norge, blef friherre 1719 och året därefter president i statskontoret. Till civil ämbetsman var L. synnerligen väl ägnad, med sina grundliga kunskaper, sin