omfattande blick och en arbetsförmåga och ihärdighet, som väckte beundran. Till följd af dessa och andra utmärkta egenskaper kom han snart att utöfva ett ganska stort inflytande och var de första åren efter det nya statsskicket, jämte Horn, den egentlige ledaren af fäderneslandets öden. Af adeln vald till landtmarskalk vid 1723 års riksdag, ådagalade han på denna förtroendepost en ovanlig moderation och oväld, utan att hvarken sluta sig till det holsteinska eller hessiska partiet, ehuru han ansågs mest för det förra, till hvilket han de första åren efter sitt inträde i rådet 1723 också vanligen anslöt sig. Så småningom kom han dock att allt fullständigare ansluta sig till Arvid Horns på en gång varsamma och fosterländska politik. Af en tillfällighet räddad från att, i likhet med sina meningsfränder, afsättas 1739, fortfor han att, sina grundsatser trogen, ingifva sin bestämda gensaga mot Hattarnas äfventyrslystna politik ända till sin död d. 7 okt. 1746, under de sista åren vanligen anslutande sig till Sam. Åkerhielm. L., som 1731 erhöll greflig värdighet, var sedan 1722 gift med friherrinnan Ottiliana Wellingk. 2. Lagerberg, Carl, riksråd. Född d. 14 juni 1708 på Brunntorp, Skaraborgs län; den föregåendes brorson och son af godsägaren Johan Lagerberg och Ingeborg Rydingstjerna. Steg för steg vandrade L. tjänstetrappan uppför till den höga plats, på hvilken hans förtjänster slutligen ställde honom. Inskrifven 1730 som auskultant i Svea hofrätt och lagkommissionen, erhöll han flera gånger förtroendet att i rådskammaren föra protokollet vid föredragningen af justitieärenden samt förrättade vid ett par tillfällen notarie- och sekreteraretjänsten i de kommissioner, som blifvit nedsatta öfver amiralitetet i Karlskrona. Hans duglighet, hvilken härigenom kom i dagen, belöntes 1736 med advokatfiskalsämbetet i hofrätten och året därefter med sekreterareplatsen i kammarrevisionen. Han deltog äfven i sin tids politiska lif, i motsats mot sin farbroder tillhörande Hattarnas läger. Af dessa placerad i sekreta utskottet vid 1742--43 och 1746--47 års riksdag, ådagalade han där större hofsamhet än sitt partis flertal. Särskildt länder det honom till heder, att han motsatte sig beslutet att tillsätta en extra judiciell kommission öfver Springer och att han, sedan denna icke desto mindre kommit till stånd, med kraft inom densamma gentemot majoritetens partihätskhet häfdade laga formers iakttagande. Efter riksdagens slut utnämndes han 1747 till assessor i Svea hofrätt, 1748 till revisionssekreterare och 1753 till justitiekanslär. 1755 bereddes honom plats i rådet, där hans moderata skaplynne snart ställde honom i strid med Hattarnas ultras och motsatte han sig på det bestämdaste krigsförklaringen mot Preussen 1757. I handelspolitiken hyllade han prohibitiva åsikter och utarbetade 1756 års stränga öfverflödsförordning. L., som 1757 blef serafimerriddare och 1758 erhöll friherrlig värdighet men ej för densamma tog introduktion å riddarhuset, förordnades 1765 att presidera i lagkommissionen, fortfarande vid rådsbordet häfdande en förmedlande ställning, till sin död i Stockholm d. 7 mars 1767. Gift 1: 1744 med Hedvig Katarina Danckwardt-Lillieström och 2: 1747 med hennes kusin Katarina Maria Danckwardt-Lillieström. 3. Lagerberg, Carl Sven Axel, militär, riksdagsman. Född i Göteborg d. 26 jan. 1822; sonsons sonson till L. 1. Föräldrar: öfverstelöjtnanten Claes Sven Lagerberg och grefvinnan Hedvig Beata von Rosen. Utnämnd till underlöjtnant vid Andra lifgardet 1839, genomgick han dess alla officersgrader, tills han 1866 utnämndes till öfverste och chef för detsamma, i hvilken egenskap han fungerade till 1880, då han blef generalbefälhafvare i fjärde militärdistriktet. Samtidigt erhöll L., som 1867 blifvit generalmajor i armén, generallöjtnants värdighet. 1882 blef han därjämte öfverkommendant i Stockholm och ordf. i krigshofrätten, hvilka poster han ännu bekläder. 1889 utnämndes han till general samt till generalbefälhafvare i femte militärdistriktet, men lämnade sistnämnda befäl följande år. Af k. m:t har han tagits i anspråk för en mängd militära kommittéer, bl. a. härordningskommittéen 1873--75 och landtförsvarskommittéen 1880--82. Alltifrån 1847--48 års riksdag representerande sin ätt å riddarhuset, tillhörde han dess relativt frisinnade minoritet. Efter den med hans röst genomdrifna representationsförändringen företrädde han Älfsborgs län i Första kammaren 1867--84, tillhörande statsutskottet som suppleant 1872--77 och som ledamot 1878--84. Tillika var han 1875 suppleant och 1883 ledamot af försvarsutskottet, städse intagande en försonlig hållning mot landtmannapartiet. Tack vare sitt öppna och rättframma väsen samt sitt friska och käcka lynne, som ofta tagit sig uttryck i träffande kvickheter öfver dagens företeelser, har den på Stockholms gator ofta synlige ståtlige generalen blifvit en af hufvudstadens mest populära personer. Och trots L. tillhört först Carl XV:s och sedermera Oscar II:s närmaste omgifning som förste adjutant (hos den senare äfven som chef för dennes stab), har denna ställning på intet sätt hindrat honom att på sitt frispråkiga sätt äfven uppåt säga sin mening. Sedan 1864 är L. led. af Krigsvetensk.-akad. och sedan 1887 serafimerriddare. Gift 1850 med grefvinnan Mariana Lovisa von Rosen. Lagerbjelke. Ättens förste kände stamfader, Benedictus Fistulator, inflyttade i början af 1600-talet sannolikt från Skotland till Göteborg och blef handlande därstädes. Sonsonen Johan Eugenius adlades 1698 med namnet Lagerbielke, och blef stamfader för en nu utgången gren af ätten. Hans broder Josua adlades med namnet Stjernblad, under det att bröderna Frans och Rutger adlades 1715 samt adopterades på Johan Lagerbielkes adliga namn och nummer. Från dem härstamma de nu lefvande medlemmarna af