ätten. Johan L:s yngste son, riksrådet Axel L. -- se nedan -- blef 1766 friherre och dennes son Johan Gustaf L. erhöll 1809 greflig värdighet. Den grefliga ätten skrifver sig Lagerbjelke. 1. Lagerbjelke, Axel, riksråd. Född i Karlskrona d. 17 juli 1703; son af amiralitetskammarrådet Johan Lagerbielke och Kristina Stenström. Sedan L. 1721 blifvit befordrad till amiralitetskapten, sökte och erhöll han tillåtelse att gå i utländsk sjötjänst. Han seglade nu under främmande nationers flagg i flere år, tills han vid en träffning i Söderhafvet mellan en holländsk fregatt, på hvilken han tjänstgjorde som sjöofficer, och ett spanskt örlogsskepp, blef tillfångatagen af spanjorerna. Han fördes först till Callao och därifrån till Lima i Peru, hvarest han måste utstå en tretton månaders svår fångenskap, innan han fortskaffades vidare till Panama. Där lyckades han göra sig fri och flyktade öfver Porto Bello och Jamaica till London, hvarifrån han återkom till fäderneslandet. Sedan han 1741 i ryska kriget fört befälet på örlogsskeppet Freden, befordrades han 1742 till kommendörkapten och utnämndes fyra år senare till kommendör. Efter att någon tid ha förestått landshöfdingeämbetet i Blekinge, förordnades han 1749 till generaladjutant vid örlogsflottan och undfick 1756 fullmakt som schoutbynacht. 1757 kommenderad som befälhafvare för en större eskader i Östersjön, förordnades han s. å. till ledamot i amiralitetskollegium och blef 1758 vice amiral. De följande åren anförde han ånyo en örlogseskader, som agerade i förening med ryska flottan, och kallades vid Mössornas seger 1765 till riksråd, ehuru han föga blandat sig i partistriderna, samt blef året därefter friherre och serafimerriddare. I likhet med flertalet af sina ämbetsbröder dömdes han 1769 af Hattmajoriteten sitt ämbete förlustig och vägrade 1771 att återtaga detsamma. Död på sin egendom Elfsjö i Brännkyrka socken vid Stockholm d. 20 maj 1782. L. var en driftig och insiktsfull sjöofficer och förestod under sin långa tjänstetid flera betydande sjöexpeditioner, samt deltog däremellan med intresse, och icke utan inflytande, i sin tids riksdagsförhandlingar. Serafimerriddare blef han 1766. Gift 1: 1743 med friherrinnan Sofia Magdalena von Psilander och 2: 1758 med Johanna Sofia Riddercreutz. 2. Lagerbjelke, Johan Gustaf, sjömilitär. Född d. 22 maj 1745; den föregåendes son. Liksom fadern ägnade sig L. tidigt åt sjöyrket och gjorde, efter att 1762 ha blifvit befordrad till löjtnant, en resa till Kanton i Kina 1765--66. Fyra år senare befordrad till kapten och artillerilöjtnant vid galéreskadern i Stockholm, utnämndes han 1774 till sjöartilleri- och bataljonsmajor samt erhöll öfverstelöjtnants fullmakt. Under tiden hade hans skicklighet i administrativa och civila värf flere gånger blifvit pröfvad och togs nu allt mer och mer i anspråk för en mängd befattningar och uppdrag, som drogo honom från hans egentliga yrke, sjövapnet. Sålunda, för att endast nämna några få af hans många förtroendekall, insattes han till ledamot i den kommitté, som skulle undersöka ställningen af civil- och militärstaternas änke- och pupillkassor, till ordförande i direktionen af allmänna magasinsinrättningen, till ordförande i diskontverkets och generalassistanskontorets direktioner, till ledamot i statsberedningen, till ordförande i beredningskommittén för krigsakademien på Karlberg, m. m. Under kriget 1788--90 beordrad att förestå chefsämbetet för Stockholms eskader af arméns flotta, utnämndes han efter krigets slut till chef på stat för samma eskader, blef 1793 konteramiral af blå flaggan och s. å. vice amiral. 1794, då storamiralsämbetet för arméns flotta inrättades, förordnades L. till dess vice ordf. och utarbetade olika reglementen för arméns flotta. Han blef 1797 chef härför och ordf. i den kommitté, som i storamiralämbetets ställe sattes till öfverstyrelse för skärgårdsflottans förvaltning, hvarefter nya författningar rörande lotsväsendet utarbetades under L:s ledning. Efter att vid riksdagen 1800 ha varit ledamot af lagutskottet, valdes han enhälligt af ridderskapet och adeln till fullmäktig i riksgäldskontoret, blef 1802 amiral i flottorna och 1803 chef för förvaltningen af sjöärendena, med värdighet af president, 1808 ledamot af den k. beredning, som förordnades i konseljens ställe och upphörde med revolutionen 1809, och var ledamot af riksföreståndarens konselj, tills denna vid den nya regeringsformens antagande i juni 1809 upplöstes. S. å. utnämndes han till öfveramiral och upphöjdes i greflig värdighet samt befordrades slutligen till president i kammarrätten 1811. Död i Stockholm den 16 okt. 1812. Redan listan på de förtroendeuppdrag, som här blifvit nämnda, men hvilka i själfva verket endast äro ett fåtal af dem, i hvilka han verkligen deltog, förutsätter en mångsidighet i kunskaper, ihärdighet i arbetsförmåga och drift vid ärendenas behandling, som icke kommit på allas lott. Också ägde grefve L. dessa egenskaper i ovanlig grad, och om han icke kunde fylla sin plats lika väl öfverallt, var detta icke hans fel, utan deras, som öfverhopade honom med förtroenden af den mest olikartade beskaffenhet. Redan 1771 hade L. i Karlskrona stiftat Örlogsmannasällskapet; var sedan 1796 hedersledamot af Krigsmannasällskapet, n. v. Krigsvet.-akad., och sedan 1804 led. af Vet.-akad. Gift 1775 med Ulrika Gustafva Ehrenhoff. 3. Lagerbielke, Gustaf, statsråd, skriftställare. Född d. 22 mars 1777; den föregåendes son. Vid femton års ålder hade L. såsom e. o. kanslist i k. kanslikollegii expedition redan beträdt ämbetsmannabanan, på hvilken han vann en lika snabb som lysande befordran. Vid aderton års ålder kanslist, och vid nitton andre sekreterare i kabinettet för utrikes brefväxlingen, utnämndes han 1801 till kabinettssekreterare, blef 1804 statssekreterare och följande året, således endast tjuguåtta år gammal, ledamot af rikets allmänna ärendens beredning. Från 1800 till 1806 var L. nästan ensam den, genom hvars händer de flesta