att öfverresa till England och där öka sin praktiska skicklighet under ledning af den berömde kanalbyggaren Thomas Telford. Innan han företog denna resa, hade han vunnit befordran till löjtnantmekanikus; vid sin återkomst 1814 förordnades han till mekanikus för östra linjen af Göta kanal och 1819 till öfvermekanikus för hela kanallinjen, hvilken befattning han innehade till sin död. Hans öfriga befordringar voro: 1821 till majormekanikus, 1827 till öfverstlöjtnant och chef för östra kanaldistriktet och för hydrotekniska kontoret samt 1837 till öfverste vid mekaniska kåren. Led. af Vet.-akad. Död d. 14 jan. 1845. Utom Göta kanalbyggnad, hvilken han såsom mekanikus ledde i aderton års tid under grefve Platens öfverinseende, har L. hugfästat sitt minne äfven genom andra verk, bland hvilka må nämnas planen till Gråda kanal i Dalarne och Seffle kanal i Värmland, planer och förslag till hamnbyggnader vid Linköping, Jönköping, Varberg, Halmstad, Helsingborg m. m. Hans hufvudsakliga verk är och förblir dock Göta kanalbyggnad. Gift 1831 med Kristina Sofia Gistrand. Af den andra släkten äro följande de märkligaste : 3. Lagerheim, Olof Elias, ämbetsman. Född d. 24 sept. 1741. Föräldrar: kyrkoherden i Gladsax och Tomerup i Skåne Johan Gottfried Weidman och Anna Filippa Nolleroth. Sedan han vid Lunds universitet beredt sig för den juridiska banan, ingick han 1763 i Göta hofrätt, där han tjänstgjorde till 1769, hvarefter han förordnades att förestå expeditionen vid rikets ständers tulldeputation. Året därpå befordrad till justitiefiskal vid tulldirektionen, utnämndes han 1776 till sekreterare i kommerskollegium och insattes följande året till ledamot i kommittén för tullförfattningarnas granskning och utgifvandet af en ny landttulltaxa. Till belöning för sina härvid inlagda förtjänster blef han jämte en annan ledamot af kommittén (se Lagerheim n:o 1), på samma dag och samma nummer och namn, som denne, upphöjd i adligt stånd. 1778 befordrades L. till kammarråd, blef 1800 ledamot i rikets allmänna ärendens beredning, 1802 vice president i kammarkollegium och 1809 ett bland de först utnämnda justitieråden. 1812 förlänad med friherrlig värdighet, undfick han s. å. fullmakt som president i kammarkollegium och utnämndes 1819 till serafimerriddare. Död i Stockholm d. 24 febr. 1823. Gift 1: 1779 med Katarina Apiarie och 2; 1802 med grefvinnan Johanna Maria Liljenberg. 4. Lagerheim, Elias, utrikesstatsminister. Född på Ågesta i Huddinge socken, Södertörn, d. 18 aug. 1791; den föreg. son i första giftet. Liksom fadern fullbordade L. sina akademiska studier i Lund och ingick efter aflagda examina 1810 som e. o. kanslist i hofkanslersbyrån. Befordrad 1813 till andre sekreterare i kabinettet för utrikes brefväxlingen, och till förste sekreterare därstädes 1819, förordnades han till chargé d'affaires vid hofven i Berlin och Dresden 1820 och sedan i Dresden och Wien 1821. Efter vunnen befordran till kabinettssekreterare 1825 utnämndes han 1831 till öfverpostdirektör och förordnades 1836 till envoyé extraordinarie och ministre plénipotentiaire vid danska hofvet, från hvilken förtroendepost han kallades 1856 att inträda i statsrådet som utrikesstatsminister. Han innehade detta ämbete likväl icke längre än till 1858. Ridd. af serafimerorden. Död d. 17 sept. 1864 å Nykvarn i Stockholms län. Gift 1826 med Charlotta Adelaide Schwan, dotter af statsrådet H. N. Schwan (se nedan). 5. Lagerheim, Carl Herman Theodor Alfred, diplomat, utrikesminister. Född i Köpenhamn d. 4 okt. 1843; den föreg. son. Student i Uppsala 1859, aflade L. 1860 kansliexamen och 1861 kameralexamen samt började 1862 som attaché i Paris sin diplomatiska bana. Å denna avancerade han 1865 till andre sekreterare i utrikesdepartementet, 1870 till legationssekreterare i Petersburg, 1871 till chef för utrikesdepartementets politiska afdelning, 1876 till kabinettssekreterare samt 1886 till envoyé i Berlin, hvilken post han beklädde till 1899, då han blef minister för utrikes ärendena. L. har dessutom äfven anlitats i andra allmänna värf, såsom i kommittén för konsulatväsendets ordnande 1875--76, och som ordf. i kommittén för kommerskollegii ombildning 1882--85. Hans utnämning till utrikesminister ådrog sig speciell uppmärksamhet, då han på denna post efterträdde grefve Douglas, sedan denne ej lyckats hindra norska flagglagens promulgation, och fick han af denna anledning redan från början stämningen mot sig i Första kammaren, hvars majoritet ock tid efter annan lyckats mot honom genomdrifva anmärkningar från konstitutionsutskottet, hvilka L. i allmänhet förstått på ett fyndigt och segerrikt sätt besvara. Än starkare stegrades denna animositet, sedan på L:s initiativ en kommitté blifvit tillsatt, i afsikt att undersöka möjligheterna för särskildt konsulatväsen för Sverige och Norge med bibehållen diplomati, och sedan på grundvalen af dennas arbete förhandlingar 1903 inledts mellan de förenade rikenas regeringar, i afsikt att öppna möjlighet för särskilda konsulatväsen för hvartdera riket med konsulatväsendet normerande lagar, hvilka icke skulle kunna ändras utan bådas samtycke. I Första kammaren genomdrefs ock 1903, efter en af den bittraste stämning mot L. genomandad debatt, ett skrifvelseförslag, afsedt att försvåra de påbörjade underhandlingarna, men i Andra kammaren föll detsamma, utan att en enda röst skänkte detsamma sitt understöd. L. är sedan 1900 serafimerriddare. Gift 1874 med friherrinnan Kristina Matilda Antonia Manderström, dotter af utrikesstatsministern, grefve L. Manderström (se nedan).