hofrådet måste tjänstgöra som auskultant i kommersekollegium och biträda presidenten i sitt ämbetsverk som enskild sekreterare. Han företog sig då, till vinnande af rikligare utkomst, dels att författa och öfversätta arbeten, dels samla böcker och författningar, hvarunder hans villkor mycket förbättrades och blefvo ännu mera lysande, sedan han för sin språkskicklighet blifvit förordnad till sekreterare vid det 1731 inrättade Ostindiska kompaniet. Nu inköpte han efter hand flera landtegendomar, hvilka han förbättrade och förskönade genom nyodlingar och planteringar samt ämnade 1746 nedsätta sig på landet, då han kallades till direktör vid kompaniet, hvarefter han följande året erhöll titel af kommerseråd. Död barnlös i Göteborg d. 5 juli 1759. Själf utrustad med stor vetenskaplig bildning, genomdref L., att kunnige och vetenskapligt bildade män så mycket som möjligt anställdes till befälhafvare och ämbetsmän på de utgående ostindiska skeppen. Dessa resande fingo sig särskildt ålagdt att föra dagbok och anteckningar, anställa rön i vetenskapliga ämnen, uppteckna främmande folkslags seder och bruk, upprätta kartor samt samla och hemföra naturalier. De hemförda naturföremålen, fynden, redskap, böcker o. d. öfverlämnades till allmänna samlingar, konungaparet och Linné, hvilken till hugkomst af den omtänksamme vetenskapsvännen uppkallade ett växtsläkte med namnet Lagerstroemia. Bland L:s många tryckta öfversättningar märkas flera af Holbergs lustspel, andaktsskrifter af Bunyan, stycken af Molière m. m. Led. af Vet.-akad. Gift 1733 med Klara Olbers. Lagus, Vilhelm Gabriel, jurist, historiker. Född d. 8 juli 1786 i Idensalmi af Viborgs län. Föräldrar: kontraktsprosten Johan Lagus och Lovisa Benedikta Kraftman. Studerade först i Åbo och sedan i Uppsala, där han 1812 promoverades till magister och samma år blef jur. licentiat. L. tillhör så till vida Sverige, som han var född svensk undersåte och inom vårt land vann sin vetenskapliga bildning. Sin verksamhet såsom akademisk tjänsteman ägnade han visserligen åt ett främmande välde, men hans oförtrutna forskning i Finlands häfder är dock att anse som ett arbete äfven i Sveriges tjänst. Efter att 1813 ha blifvit utnämnd till juris oecon. et commerc. adjunkt i Åbo, 1818 promoverad till juris doktor i Uppsala samt, sedan han under längre tider ha bestridt de till juridiska professuren hörande föreläsningarna, befordrades L. 1823 till ord. innehafvare af lärostolen i allmän lagfarenhet vid Åbo universitet, blef han 1852 professor i civil lagfarenhet och romersk rätt; 1858 tog han afsked. Af yttre utmärkelser, dem han under sin långa tjänstetid fick mottaga, må nämnas kanslirådstiteln och ledamotskap af flera lärda samfund. Död i Helsingfors d. 18 dec. 1859. Af hans arbeten torde särskildt böra uppräknas: Åbo hofrätts historia, I. 1834; Handlingar till upplysning af Finlands kyrkohistoria. Ny följd 1836--39; Handlingar och uppsatser rörande Finlands kyrkohistoria 1845--50; Bidrag till kännedom af Finlands geografi i äldre tider 1852, samt hans sista och i flera hänseenden förnämsta arbete: Undersökningar om Finska adelns gods och ätter 1857--60. L., som så träget och uppoffrande arbetat för att skaffa klarhet beträffande Finlands forntid, ägde stora samlingar af handlingar, hvilka efter hans död tillföllo universitetsbiblioteket i Helsingfors, dock med villkor att samlingarne finge öppnas först femtio år därefter. Gift 1816 med Hedvig Maria af Tengström. Lalin, Lars Samuel, musiker, vitterhetsidkare. Född 1729 och från mediet af 1700-talet sånglärare i Stockholm med titel af kammarmusikus, 1762 samt hofsekreterare 1764. Omkring 1767 gjorde L. en utrikes resa för att samla »nya och utsökta musikalier» och sedan hålla dessa tillhanda för kyrkomusiker, promotioner och solenne akter, äfvensom för rikets akademier och gymnasier. Vedergällningen härför var en k. tillåtelse att inrätta en biljard i Stockholm, hvilket privilegium 1770 utsträcktes till äfven en kaffehusnäring i hufvudstaden. Året därefter invaldes L. till ledamot af Musik-akad. och anställdes 1773 såsom sångmästare och skådespelare vid k. teatern. Såsom författare begagnades han af Gustaf III att skrifva texten till på förhand gifven musik, för prologer och divertissement. För öfrigt har han författat tvenne större arbeten för teatern: operacomique'n Den straffade förmätenheten eller Arachne förvandlad til en spindel 1750, samt den »heroiska baletten» Acis och Galathea 1773. »I intetdera af dessa stycken tillhör uppfinningen honom själf och i afseende på utförandet hafva de visserligen icke den poetiska kraft, som bildar sig för evigheten; men väl vissa veka behag och tjänlighet för sången.» »Acis och Galathea», hvars musik han äfven ordnade, har blifvit allmänt bekant genom Hallmans parodi »Casper och Dorothea». Huruvida L. är författare äfven till operatexten Syrinx, eller then uti wass förwandlade wattunymphen, är osäkert. L. afled i Stockholm d. 15 dec. 1785 och var sedan 1766 gift med Johanna Eleonora Charlotta Ehrenreich. Lallerstedt, Sven Gustaf, publicist, riksdagsman. Född på Norrö kaptensboställe i Östergötland d. 16 maj 1816. Föräldrar: krigskommissarien Erik Gustaf Lallerstedt -- broder till Jakob Letterstedt (se nedan) -- och Ulrika Herzman. L. blef student i Uppsala 1833 samt tog hofrättsexamen 1837. På ämbetsmannabanan inskränkte sig hans befordringar till notarietjänsten i kammarkollegium, som han lämnade 1853. Tillika var han under sina många vidsträckta utrikes resor för kortare tider anställd vid beskickningarna i Berlin och Paris. I kommunala och offentliga angelägenheter användes hans insikter och förmåga mera. Sålunda var han 1842--56 sekreterare i Allmänna brandförsäkringsverket för byggnader på landet, ledamot i hypoteksbanken, i den af regeringen tillsatta