finanskommittéen 1858 samt ledamot af borgarståndet vid 1856, 1859 och 1862 årens riksdagar. I riksförsamlingen representerade han ett par småstäder, däribland Vadstena, där han var husägare och där han lät skrifva sig såsom grosshandlare för att blifva valbar såsom riksdagsman. Med entusiasm uppgående i tidens frihetssträfvanden, väckte L. bl. a. uppmärksamhet genom sina yrkanden, att Sverige skulle gifva de italienska enhetssträfvandena ett verksamt stöd samt på diplomatisk väg söka åvägabringa konungariket Polens upprättande. Nitälskande för hvarje framåtskridande, intresserade han sig likväl mest för en utvidgad handels- och näringsfrihet samt en tidsenlig utveckling af bankväsendet, i hvilka ämnen han ådagalade stor insikt. Hans förkärlek för den offentliga diskussionen ställde honom i nära beröring med tidningspressen, inom hvilken han 1849--51 deltog i förlaget af »Bore» samt sedermera intill 1862 såsom delägare i »Aftonbladet». 1853--54 utgaf han två broschyrer om brännvinslagstiftningen och 1854 en öfversättning från franskan, »Om krediten och bankväsendet». Under en vistelse i Paris 1856 gaf L. åt E. G. S. O. Regnault materiel till en politisk broschyr »La Scandinavie, ses craintes et ses espérances», som af L. själf utgafs på engelska och i något ändrad form i svensk öfversättning. L., som i följd af undergräfd ekonomi beröfvade sig lifvet d. 4 febr. 1864, var sedan 1856 gift med en dotter till en järnvägstjänsteman i Havre. Lampa, Sven, entymolog. Född d. 17 nov. 1839 på egendomen Skeberga i Thorsö församling af Skaraborgs län. Föräldrar: godsägaren Seth Lampa och Anna Kristina Rosell. L. kom vid elfva års ålder till Mariestads skola, där han gick till 1856. En ögonsjukdom hindrade honom från att fortsätta läsningen och afbröt också efter blott några veckor hans vid målareakademien i Stockholm började studier. L. gaf sig då till bokhållare på egendomen Hallandsberg i Västergötland, hvilken plats han innehade i två år. Under denna tid studerade han äfven flitigt landtbruksböcker, samlade och examinerade växter och bildade också Mariestads museum. I jan. 1860 ingick L. som betalande elev vid Julpa landtbruksskola i Västmanland. Våren 1860 lämnade han densamma efter undergången examen och gjorde s. å. på hösten en utrikes studieresa till Köpenhamn, Brüssel och Paris. Han var sedermera till hösten 1864 förste lärare och vice föreståndare vid Julpa, hvarpå han flyttade till egendomen Igelsta i Tillberga socken, som innehades af hans svärfar. Denna egendom befann sig emellertid i ett synnerligen dåligt skick och efter de för allt svenskt jordbruk så svåra åren 1867 och 1868 lämnade L. egendomen till en arrendator. Själf begynte han åter samla och studera insekter och gjorde för den skull åtskilliga resor i Sverige. 1878 flyttade L. till hufvudstaden, hvarest han följande år började arbeta å riksmusei entomologiska afdelning, och fortsatte därmed i aderton år. 1887 erhöll han plats som praktisk entomolog vid Landtbruksakademien, hvilken befattning sedermera öfverflyttades till Landtbruksstyrelsen. Under tjänsteresor 1887--97 har L. varit i tillfälle besöka nästan alla svenska landskap. Utan ansökan, på Landtbruksstyrelsens förord, erhöll L. 1897 platsen som föreståndare och professor vid statens nyupprättade entomologiska anstalt, belägen vid Albano i Stockholms närhet och den enda i sitt slag i norden. Det var d. 14 dec. 1889, vid Entomologiska föreningens tioårsfest, som frågan om inrättande af en entomologisk anstalt i Sverige bragtes på tal, och år 1896 var frågan ändtligen så mogen, att riksdagen anvisade medel till upprättande och underhåll af anstalten i fråga. På entomologiska anstalten har L. allt sedan dess tillkomst varit oafbrutet verksam med sina gagnande undersökningar för hög och låg. 1891--1901 var L. också redaktör för Entomologisk tidskrift, där man kan läsa en mängd artiklar af hans penna, liksom i Uppsatser i praktisk entomologi, hvilken publikation redigeras af L. och började utgifvas 1901. Bland L:s af trycket utgifna arbeten märkas Våra för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter, med 40 träsnitt, ett synnerligen nyttigt verk. Gift 1: 1864 med Agnes Amelie Söderström och 2: 1895 med Jenny Helena Maria Ekström. Landberg, Carlo, orientalist. Född i Göteborg d. 24 mars 1848. Föräldrar: grosshandlaren Carl Theodor Landberg ock Katarina Laura Medin. Efter 1869 aflagd studentexamen och ettårig vistelse i Italien inskrefs L. 1870 som student i Uppsala. Redan året därpå begaf sig emellertid L. åter ut på utländska resor, först till Schweiz och Tyrolen och sedan till Paris, hvarest han under flitiga studier, hufvudsakligen i nyeuropeisk lingvistik, sanskrit och arkeologi samt hebreiska och turkiska språken, stannade till slutet af 1872, då han begaf sig till Syrien för att fullkomna sina orientaliska studier. Han bereste nu under en följd af år den muhammedanska orienten, alternerande med utflykter till europeiska länder. Efter att en tid åhört professor Fleischers föreläsningar i Leipzig förvärfvade han sig 1883 filosofisk doktorsgrad därstädes. Sedan han 1884 ingått ett rikt gifte med Gabriele von Hallberger, blef han i tillfälle att odeladt ägna sig åt sina älsklingsstudier och hugnades s. å. med italiensk grefvevärdighet. Under vintern 1884--85 reste L. med prinsarne Carl och Eugen i Egypten och var sedan anställd hos konung Oscar II under hans vistelse i Konstantinopel och resan därifrån. Som Sveriges delegerad vid sjunde orientalistkongressen i Wien 1886, lyckades han utverka, att nästa kongress 1889 förlades till Stockholm och inlade L. som generalsekreterare för densamma mycken energi för att gifva densamma en ståtlig prägel. Han hade redan förut 1888 utnämnts till svensk-norsk generalkonsul i