»Kasper», började L. sin verksamhet som illustratör med teckningar för »Berättelser af R. Gustafsson», 1875. Han lämnade sedan illustrationer till Andersens »Sagor», 1876--77, »Ungdomens bok» 1878, »Blomsterkonungen» af H. Sätherberg 1879, Wallins »Dödens ängel» 1880, Tegnérs »Nattvardsbarnen» 1881, Strindbergs »Svenska folket» 1881--82, »Sanningens vallfärd» af Bögh 1883, Topelius' »Fältskärns berättelser» 1883--84, för att med sina illustrationer till fru Lenngrens »Skaldeförsök» 1884, och »ej minst i sina stockholmska teckningar till Sehlstedts visor 1893, utveckla en blandning af kvickhet och svenskhet, som hittills är ouppnådd». L. begaf sig på 1870-talet till Paris, där han med stormande fantasi målade en del excentriska saker, hvarmed han dock icke hade någon framgång. Det var den dekorativa och monumentala konsten han ville sträfva till, men hans tid var ännu icke kommen härför. Så började han helt enkelt en sommar ute i Grèz att se på naturen och i akvarell afbilda densamma, och på 1883 års salong erhöll han tredje klassens medalj för akvarellerna Pumporna och Rimfrost, hvilka såldes till Göteborg, medan ett par andra akvareller, trädgårdsmotiv med figurer från Grèz, inköptes s. å. af svenska staten. »Under åren närmast efter sin framgång i Paris tog han oftast sina motiv från sin egen närmaste omgifning, målade små taflor från Grèz och sedan från Stockholm och västkusten, målade sin familjs medlemmar i olika situationer, målade en lustig bild af sig själf, omgifven af sina kvinnliga elever i Göteborgs musei målarskola, målade utsikter från södra bergen i Stockholm -- arbeten där han brottades med tekniska svårigheter och det gällde att gå naturens färgstämningar djärft och ärligt in på lifvet. Han gjorde senare duktiga studier från Dalarne -- friluftsstämningar, stuginteriörer i solsken och ljussken -- och nådde i dem en styrka, en finhet och en lokaltrohet i koloriten, fullt ut lika intensiv som den man funnit i hans delikata, solmättade eller gråstämda akvareller från Frankrike». Vi nämna af hans arbeten från denna tid: akvarellerna Vinet, dubbelbild 1884, Interiör från Fürstenbergs galleri. Keramik 1886, Modern 1893, Nationalmuseum, Hustrun 1893, tjugu små lavyrer i fyra färger från konstnärens hem i Sundborn, Dalarne, 1897, hvilka, utgifna i färgtryck under titeln Ett hem 1899, med text af L. själf, uppväckte en allmän förtjusning. Redan 1896 hade L. för öfrigt utgifvit det humoristiska arbetet De mina, hvari han fogat text till en del gamla bilder, och kronan på verket satte han genom sin bok Larssons 1902, en i färgtryck återgifven samling af L:s olika berömda barnbilder likaledes med text af L. »L:s bilder från hans hem, där han visar sig som oöfverträffad barnframställare, där hvarje möbel tyckes trifvas i en atmosfär af humor och harmoni, ha mest bidragit till att göra honom till en hjärtligt omtyckt målare. I dessa rufsiga småungar, skildrade med kärlekens och konstnärens dubbla skarpsynthet och fulla af den ljusaste svenskhet, finnes tindrande glädje och vänlig skälmaktighet och detta utmärker också L:s hela konstnärsskap.» I olja målade L. 1885 Lilla Suzanne, Göteborgs museum, 1886 Friluftsmålare och Främmande, 1891 Sista solglimten, 1892 De mina; i pastell, 1885 Ateljéidyll, Nationalmuseum, 1886 Vinterbild. L., hvilken 1885 flyttade till Stockholm, förestod 1886--91 Göteborgs musei tecknings- och målareskola, men bosatte sig sedan åter i Stockholm för att 1901 flytta till sitt ställe Sundborn i Dalarne. Som dekoratör hade L. försökt sig, då han 1880 målat en plafond i Bolinderska huset i Stockholm. I Göteborg fick han af P. Fürstenberg två beställningar, som ledde honom in på dekorativa arbeten. Den ena var en triptyk i olja på duk, Renässansen, Rococon och Nutida konst, som utfördes i Paris 1888--89 och belönades med guldmedalj på världsutställningen, den andra väggmålningar al secco i trappuppgången till Göteborgs elementarläroverk för flickor, utförda 1891 och framställande Den svenska kvinnan under olika tidehvarf. L. har sedan 1896 utfört sex fresker i Nationalmuseums trapphus: Carl XI och Ehrenstrahl, N. Tessin d. y. och Hårleman, Taravals ritskola, Lovisa Ulrika och K. G. Tessin, Gustaf III inför antika bildverk, Sergel och Bellman samt vidare plafonden och sex lunetter i operans foyer. »L. har lärt af Japans och rococons konst och helt säkert äfven tagit intryck af Tiepolos dekorativa målningar, men han är svensk till hela sitt kynne, och freskerna i Nationalmuseum äro svenska i sin anläggning och i sitt utförande, där det storslagna och festliga, som vi af ålder älskat, i så rikt mått är att finna.» Bland L:s arbeten märkas vidare mästerliga porträtt, bl. a. af fru T., Selma Lagerlöf och ej minst hans Själfporträtt (i Göteborgs museum), en fresk, Korum på Ladugårdsgärde (i Norra latinläroverket i Stockholm), en annan i sin ljusa fägring förtjusande dekorativ målning, Ute blåser sommarvind (i Göteborgs realläroverk), m. m. 1894 illustrerade L. Rydbergs Singoalla och 1896 utförde han den utmärkta litografien S:t Göran och prinsessan. Gift 1883 med Karin Bergöö. Larsson, Carl Anders (i Maspelösa), riksdagsman. Född d. 7 april 1819 vid lägenheten Sågarkvarn i Mjölby socken i Östergötland. Föräldrarna, Lars Andersson och Fredrika Magdalena Nordström, voro ett fattigt arrendatorsfolk under herresätet Hulterstad i samma församling. Gossen visade tidigt en brinnande vetgirighet, hvilken fadern dock ingalunda var villig att tillfredsställa. Men sedan fadern aflidit och modern gift om sig, sattes han af styffadern i skola hos församlingens klockare, hvilken icke allenast bibringade honom det lilla mått af bokligt vetande, hvaröfver han förfogade, utan äfven färdighet i fiol- och orgelspelning. L:s mening var ock en tid att aflägga organistexamen, men han kom genom en tillfällighet att 1838 inskrifva sig å Linköpings landskansli som renskrifvare. Följande år utsändes han till landet som uppbördsskrifvare och tjänstgjorde som sådan å skilda platser till 1842. Han