kollega vid Visby lärdomsskola. Under den korta tid, han här var bosatt, stiftade han Visby allmänna sångförening och blef dess förste ledare. Men hans svaga hälsa tvang honom att söka ett mildare luftstreck. 1852 begaf han sig till Brasilien, där han afled af gula febern i Bahia d. 23 maj 1853. Som tonsättare har L. efterlämnat åtskilliga flerstämmiga sånger samt solosånger med ackompanjemang af piano, bland hvilka den sköna melodien till Nicanders ord: »Mitt lif är en våg», är tillräcklig att försäkra kompositören ett varaktigt minne. Tvenne strofer af denna sång äro också inristade på det kors, som reser sig öfver hans grafkulle på andra sidan oceanen. 3. Laurin, Carl Gustaf Johannes, konsthistoriker. Född i Stockholm d. 19 sept. 1868; den föreg. kusins sonson. Föräldrar: boktryckaren Gustaf Leonard Laurin och Agnes Maria Rohtlieb. Efter aflagd studentexamen vistades L. i Uppsala 1888--91 och blef filosofie kandidat 1890. Han anställdes 1893 vid den litterära afdelningen i P. A. Norstedt & Söners förlag, i hvilket han är intressent. Kunnig konsthistoriker, har L. utgifvit: Konsten och skolan och konsten i hemmet (föreningen Heimdals folkskriftsserie) 1899; Konsthistoria 1900, ett arbete som hade sådan framgång, att det redan det följande året kom ut i ny upplaga och 1903 i en skolupplaga; Dansk och norsk läsning 1903; Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären, broschyr 1899, hvarjämte han skrifvit artiklar i Ord och Bild. L. verkar äfven som föreläsare i konsthistoria på Stockholms arbetareinstitut och som lärare i samma ämne i Anna Sandströms seminarium. 1897 stiftade han Föreningen för skolornas prydande med konstverk (Konsten i hemmet), hvilken genom hans energi åstadkommit, att åtskilliga utmärkta konstverk af svenska målare samt afbildningar af in- och utländska förstklassiga konstverk fått plats i skolsalarna, spridande färg och förfining i de ungas sinnen. Gift 1893 med Gunilla Malvina Petre, sondotter till Thore Petre (se nedan). Lauw, Frans, sjöhjälte. Född af engelska föräldrar d. 19 okt. 1637. Tidigt ägnande sig åt sjölifvet, hade L. i många år farit till sjös under främmande flaggor, när han 1675 utnämndes till kapten på ett svenskt örlogsskepp, hvarefter han 1679 befordrades till major vid amiralitetet. I den skarpa sjöträffningen med danskarna i Kalmarsund s. å. förde L. befälet på skeppet »Nyckeln». Genom någon försummelse af lotsen råkade fartyget på grund vid inloppet till Kalmar och angreps genast med stor häftighet af danskarna under Juel. Oaktadt sin äfventyrliga belägenhet försvarade L. sig med utomordentlig tapperhet, sköt danska amiralskeppet och ett par andra fartyg i sank samt tvang fienden att draga sig tillbaka. Men i detsamma sprang »Nyckeln» af någon outredd orsak i luften. Den tappre befälhafvaren, två af hans officerare och fyrtio man af besättningen räddades af danskarna, och den förstnämnde fördes sårad inför den danske amiralen, som mottog honom med all den utmärkelse, hans tapperhet förtjänade. Till lön för sitt manliga förhållande befordrades L. s. å. till schoutbynacht, upphöjdes året därefter i adligt stånd och blef 1681 ekipagemästare i Karlskrona, hvilken befattning han nedlade 1685 samt afled d. 19 okt. 1686. Lavén, Abraham Vilhelm, sjömilitär. Född i Sääminki socken af Savolaks län d. 29 sept. 1812. Föräldrar: komministern Anders Lavén och Maria Fabritius. Vid tio års ålder skickades L. till Sverige, genomgick med utmärkelse krigsakademien på Karlberg och utnämndes till sekundlöjtnant 1830. För sin ytterligare utbildning gjorde han under de närmast följande åren vidsträckta sjöresor på handelsfartyg och genomgick efter sin hemkomst Högre artilleriläroverket å Marieberg. 1835 beordrades han att åtfölja ryska triangelmätningsexpeditionen mellan åländska och svenska kusterna och fästes s. å. vid krigsakademien på Karlberg såsom informationsofficer. I denna egenskap åtföljde han 1836--58 sjökadetterna på en mängd expeditioner till Östersjön, Nordsjön och Medelhafvet, och befordrades till premierlöjtnant 1841, kaptenlöjtnant 1848 och till kapten 1853. Under sitt sista lefnadsår utnämndes han till inspektör för samtliga rikets navigationsskolor och till kommendörkapten, om hvilken sistnämnda befordran han erhöll underrättelse först på dödsbädden. Hans ovanliga arbetsförmåga lämnade, oaktadt hans trägna tjänstebefattningar, tid öfrig till en icke obetydlig författareverksamhet. 1842 prisbelöntes han af krigsvetenskapsakademien för en afhandling om Bryggor till krigsbruk och riktade, dels som sekreterare, dels som föredragande i krigsvetenskap inom samma samfund, dess handlingar med flera värderika uppsatser. Föröfrigt utgaf han själf åtskilliga vetenskapliga arbeten, såsom: Lärobok i matematikens elementer 1842; Oorganisk kemi i sammandrag 1844; Tabeller öfver svenska och utländska mått, vigter och mynt 1844; Kartor öfver fixstjernehimmelen jemte beskrifning 1853; Allmänna grunder för skärgårdsvapnets stridssätt 1854. L. var äfven konstruktör och uppfinnare. Sedan flera år försvagad till hälsan, insjuknade han efter en ansträngande färd som chef för korvetten Jarramas på Island och afled under hemresan mellan Mandal och Göteborg d. 24 juli 1858. Gift 1840 med Mathilda Palmstedt. Leander, Per Johan Herman, vetenskapsman. Född i Hjelmseryd, Jönköpings län, d. 31 maj 1831. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Johan Lorenz Leander och Margareta Katarina Hjelmgren. L., som 1851 blef student i Lund, aflade 1860 fil. kandidatexamen, promoverades 1862 till fil. doktor och kallades s. å. till docent i teoretisk filosofi. 1863 utnämndes han till adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi vid Lunds universitet, där han 1886