upplösning, infördes vid anläggningen en mängd nya uppfinningar, däribland den att vid sockertillverkningen använda ånga anbragtes 1854. Yid framskridna år och sedan han förlorat sin son, hvilken på senare tider varit hans kompanjon, öfverlät han 1865 sin sockerbruksrörelse på ett bolag. Under sin verksamma ålder hade han genom drift och omtanke samlat en högst ansenlig förmögenhet. 1866 öfverlämnade han 300,000 rdr rmt till en vattenledning för Norrköpings stad samt donerade 1875 100,000 kr. till användning att sedligt förbättra vanartiga barn, tillhörande Norrköpings samhälle och en lika stor summa till en fattiggård för Kvillinge församling. I L:s och hans hustrus testamente bestämdes ytterligare stora summor till olika ändamål. Död å sin egendom Krusenhof i Kvillinge socken d. 25 sept. 1876. Gift 1831 med Charlotta Stenhammar. Lefebure, Johan Henrik, industriidkare. Född i Stockholm d. 15 jan. 1708. Föräldrar: grosshandlaren Henry Lefebure och Marie Bedoire. Endast tjugutvå år gammal, då han erhöll burskap i hufvudstaden, ägnade sig L. åt en omfattande merkantil och industriell verksamhet, anlade åtskilliga fabriker och inköpte mässingsbruket i Norrköping, hvilket han betydligt utvidgade och försåg med ett konstgjuteri. Såsom ledamot af borgarståndet deltog han i riksdagarna 1751 och 1760 och blef som en ifrig Hatt fullmäktig i rikets ständers kontor samt ledamot af konvojkommissariatet och assekuransrätten, fullmäktig i generaltullarrendesocieteten, direktör i sjöförsäkrings- och järnkontoret, ledamot i frimurarbarnhusets direktion samt direktör för ostindiska kompaniet, hvarjämte han adlades 1762 med bibehållande af namnet Lefebure. Den ansenliga förmögenhet, han samlat på sin handel och sina fabriksanläggningar, ökade han ännu mer såsom delägare i det beryktade växelkontoret. När därför 1765 års ständer anställde sin räfst med Kierman och hans associerade i växelaffärerna, dömdes L. att återbära till kronan sex millioner daler kopparmynt eller vid pass tjugu tunnor guld samt till en månads fängelse vid vatten och bröd samt förlust af all borgerlig näring i Stockholm och af rättighet att vistas i Stockholm eller å ort, där riksdag hölles. I maj 1766 blef väl en del af ersättningssumman efterskänkt, och hans straff mildrades till böter af 1,000 d. smt, men L. afled redan d. 27 okt. 1767. Gift 1736 med sin kusin Charlotta Bedoire. Leffler. Släkten, hvars äldste kände stamfader, Georg Leffler, lefde i Breslau i början af 1600-talet, inkom omkring 1655 till Sverige med hans son, Tobias, hvilken, född 1641 och död 1702, var kopparslagare i Västerås. 1. Leffler, Sven Peter, läkare, skriftställare, boktryckare. Född i Göteborg d. 7 juni 1776. Föräldrar: stadsmäklaren och skeppsklareraren Johan Håkan Leffler och Elisabet Kullman. Efter förberedande uppfostran vid Kristiansfelds institut inskrefs L. 1789 ibland de studerande vid Lunds universitet men begaf sig efter några år till Uppsala, där han blef medicine doktor 1797. Sedan han en tid varit praktiserande läkare i Göteborg samt ett år uppehållit sig i Köpenhamn, återvände han i början af 1800-talet till Uppsala, där han 1833 öfvertog ett tryckeri och 1836 jämte sin måg Sebell blef ägare af det akademiska tryckeriet. Allt ifrån sin bosättning i Uppsala ägnade han sig uteslutande åt litteratur och författarskap och kan i detta hänseende räknas bland de verksammaste befordrarna af fosterländsk bildning under förra hälften af nittonde århundradet. Särskildt förtjänar han ihågkommas för, hvad han gjort för den tyska litteraturens spridning genom redigerandet af det af Bruzelius utgifna »Biliothek der Deutschen Classiker». Han inskränkte likväl ej sin litterära verksamhet till att endast göra Sverige och svenskarna bekant med det yppersta, Tysklands skalder och tänkare frambragt, utan skänkte genom öfversättningar från svenskan till tyskan äfven det senare landet det utmärktaste, vårt eget land ägde i vetenskaplig väg, såsom Höijers afhandling om den »filosofiska konstruktionen», Geijers »Svenska folkets historia», Berzelii, Hisingers m. fl. vetenskapliga uppsatser, o. s. v. Han deltog äfven verksamt i redigerandet af »Tidning i blandade ämnen» samt utgaf från 1833 »Uppsala-Korrespondenten». Död i Uppsala den 11 okt. 1850. Gift med Anna Katarina Lindberg. 2. Leffler, Johan Anders, nationalekonom. Född i Göteborg den 18 juni 1845; den föreg. broders sonson. Föräldrar: stadsmäklaren Johan Albrecht Leffler och Maria Theresia Hegardt. Student i Uppsala 1863, lämnade L. efter några år studierna för att öfvertaga egendomen Staflösa i Östergötland, men återupptog dem 1874 efter sin hustrus död vid universitetet i Leipzig, där han förnämligast ägnade sig åt nationalekonomi och finansvetenskap (under W. Roscher), jordbruksvetenskap och botanik. Sedan han efter 1876 vunnen filosofisk doktorsgrad därstädes återvändt till hemlandet, höll han 1878--80 offentliga föreläsningar i nationalekonomi i Göteborg. 1880 insamlade han på uppdrag af L. O. Smith upplysningar om arbetarförhållanden, konsumtionsföreningar, folk- och sparbanker, m. m. i Syd- och Väst-Europa, hvilka kommo att bilda det sakliga underlaget för den af Smith 1883 startade arbetareringsrörelsen och L. blef ock 1883--86 direktör för den nybildade Arbetareringens bank. L. hade äfven begagnat tillfället att under samma resa i England taga noggrann kännedom om postsparbanksväsendet, hvars införande i Sverige han efter sin återkomst varmt förordade. Han vardt ock 1881 ledamot och sekreterare i den af k. m:t tillsatta postsparbankskommittéen samt 1883 vid postsparbankens inrättande ledamot af dess styrelse, som han ännu tillhör. L. har under skilda perioder haft förordnande som lärare i nationalekonomi vid Stockholms högskola samt är sedan 1893 extra lärare i samma ämne vid Tekniska